Dagbok

31/12

Gud gör 2020 till ett bättre år för mig
och ge mig styrka att stå upp för mig själv.

God Jul

I väntan på Kalle Anka och
sedan julklappsutdelning
bygger jag och ett av syskobarnen
en borg till Pikachu.

Dagbok

21 /12

Det här är inte det första jag får av honom.
Han har skickat mycket mycket mer

Kanske borde jag blockera honom 

eller säga vänligt men bestämt tack men nej tack.

Men då blir jag av med något som blivit lite av

en dokusåpa i mitt liv. 

Kurr kurr kurr

Dagbok

17/12

Vem var Christina Kruus 1652-1738 gift med prästen 

Gustav Nilsson Arosin 1658-1705 från Västerås? När jag söker på internet hittar jag ingenting om hennes bakgrund. Antingen är det bara uppgifter jag redan vet dvs att hon var gift med nämnde Nilsson Arosin eller så är det fel Christina Kruus. Frustrerande. En källa säger att de gifte sig 1700, en annan 1697 och ytterligare en, 1691. Bröllopet ska enligt den som säger 1697 ha ägt rum i Jacobs kyrka i Stockholm. Men där finner jag inget och jag har sökt igenom protokollen från 1691-1699. Tyvärr saknas årtalet 1700 i församlingens rullor. Deras dotter Catharina Arosin f 1686 i Västerås är en anmoder till mig. Hon och hennes man bokhållaren Anders Lindström f 1684 i Arboga (i vissa källor anges han dock som Johan) bodde först i Falun och flyttade sedan till Åhl där dottern Maria f. 1710 gifte sig med den åtta år yngre Daniel Pehrsson. De är min farfars farmors farfars mor respektive far. Deras son Anders Danielsson f. 1738 var liksom några andra förfäder på pappas sida, klockare.

Catharina föddes alltså utanför äktenskapet. Christina och Gustav provade sängen i förväg, hon blev med barn och han for iväg till Åbo för att studera till präst. Men han höll sitt löfte om att gifta sig med Christina. Om det var 1691, 1697 eller 1700 och var någonstans är det jag inte blir klok på. Västerås? Falun? Jacobs kyrka? Gustav Arosin levde till 1705, men hans fru fick ett längre liv. Hon dog 1738 i Säter 86 år gammal. Men tyvärr berättar inte kyrkböckerna där något heller om hennes bakgrund.

Judith och Holofernes, medeltida träsnitt ur Nürnbergkrönikan 1493

och i min plan, snart på en tisha
med texten utbytt till "Hipster slayer"

Nålbundet och klart.

Dagbok

8/12

Jag hade en mardröm om att jag hamnade mitt ute på en massa järnvägsspår och jag sprang för att komma därifrån och inte bli påkörd Men spåren förökade sig. Det är så mitt liv känns nu. Jag gillar tågmetaforer förresten. Förut var det signalfel, sedan började det rulla äntligen. Men nu står jag mitt ute på spåret och kan inte ta mig därifrån.

Dagbok

5/12

Idag var jag hos kuratorn. Jag pratade om min mentala trötthet. Hur jag känner mig vingklippt, eller som en trött gammal tiger som tappat sina tänder och fått klorna utdragna. Hur trött jag är på att ständigt behöva vara beredd på strid och aldrig riktigt få slappna av. Dessa jävla möten med olika myndigheter som jag känner bara vill ifrågasätta mig. Jag hamnar i något slags ständig försvarsposition. Det är svårt för mig att illustrera med konkreta exempel men hen som fattar hen fattar. Hen är lika med funktionshindrad person beroende av samhällets stöd på tex arbetsmarknaden. En sak jag borde göra just nu är att leta upp någon arbetsplats eller institution som kan ta emot mig men det kommer sannolikt ändå bara bli obetald praktik och krossade drömmar om ett riktigt arbete. Om de ens kan ta emot mig. Vill någon se vad jag går för får de banne mig betala för det också. Jag kan inte betala hyran med "en erfarenhet".

Men från det ena till det andra. Jag håller på att se över min släktforskning. Just nu koncentrerar jag mig på farfars sida som i sin tur också är farmors mammas sida på sina håll då de var släkt. Nu talar vi släktskap långt bak på 1700-talet så häng tillbaka banjon. Det är minst två familjer som har dykt upp på båda sidorna. Men jag ska försöka ta fram en mer tydlig bild över exakt vilka och hur det här släktskapet ser ut. 

Dagbok

3/12

Min Gud säger att jag ska vända
andra kinden till. Men hen
har andra sidor också: Ps 3:8

Musikikonografi-måndag

Sankta Cecilia.

Slängde ihop de här

Självporträtt

Musikikonografi-måndag

Äntligen tillbaka med den här
partybilden (alla var där) av Johan Franz
Hörmansperger 1736.

Dagbok

5/10

Experimenterar med pappersmarmorering. Vilket går sådär. Jag prövade med att blanda en smörja av majsstärkelse och sedan droppaakrylfärg i. Det såg ganska tjusigt ut så jag la ned papperet i röran och sedan la jag upp det på en gammal skärbräda. För att sedan komma på att rackarns också när det här torkat kommer det ju vara fastklistrat på och säkert gå sönder när jag försöker få loss det.

Jag behöver göra något slags anordning där jag hänger upp alstren för att torka. På något ställe där de kan droppa fritt utan att inredningen förstörs. Däremot gick det bättre med mitt andra pyssel. En video på youtube lärde mig att göra en smart hårnålsuppsamlare av ett fat och ett par starka magneter.

De här var inte med på släktträffen

Det beror på att de dog för många många år
sedan. De är nämligen min mormors mor och far.
Alida och Axel Holm.

Dagbok

27/9

Det händer inte så mycket egentligen.
Jag arbetar på. Sköter mig, betalar mina
räkningar, spelar inte hög dunka-dunka
musik på kvällarna, och håller en alltigenom
låg profil.

Dagbok

9/9

Arbetsdagen bestod av att slänga gamla kartonger. 

Jag rev sönder, plattade till dem och samlade dem på en vagn. För att sedan ta sig med denna vagn ut till sophuset har en "nöjet" att titta förbi i bårhuset. Nej jag orkar inte behöva beskriva varför och hur lokalerna är strukturerade. Jag undvek dock att titta in i själva lokalen, speciellt då det pågick en visning av en avliden för en grupp läkarstudenter. Till min överraskning, jag trodde de skulle stå uppe på obduktionssalen. I alla fall sjas in med kartongerna i soprummet. 

Men vagnen hade jag kvar att tas med så det var dags för ett återbesök på bårhuset. För det behövde jag min plupp. Men den funkade plötsligt inte. Öckä fan ä hä nu då tänkte jag. Efter tre försök gick det. Det kändes nästan symboliskt. Som att en måste knacka tre gånger för att bli insläppt i de dödas rike. Men jag stod inte med lyra och sjöng. Däremot undvek jag alltså att titta åt fel håll.

Förresten död och avliden. Jag tror jag ska börja envisas med att säga vitalt utmanad, eller vitalvarierad.

Pappa i sin lilla masdräkt

Lille sötnosen.

Kor

Från söndagens promenad. En familj var också där och tittade på kreaturen. De hade med sig en hund som började skälla på korna.          En av dem gjorde sig då redo för strid.

Dagbok

3/7

Mamma och jag hann med det vi skulle i Arboga och mycket mer. Med hjälp av snäll personal på både bibliotek och museum fick vi reda på mer om vår förfader Johan Törning och livet som stadsfältskär. Jag köpte en av hembygdsföreningens  årsböcker från 1970 där det stod en del om både honom och hans son Israel som också var fältskär. Dock var det inte Israel vi härstammar från utan brodern Jonas 

Johan Törning var med om en hel del. Han var bland annat i Poltava och följde sedan efter nederlaget där med Karl den tolfte till Bender i dåvarande osmanska riket. Men där tycks han ha vantrivts då han ansökte om att få åka hem igen. Törning gjorde även sitt för att styra upp skiten och rensa Arboga från kvacksalveri och såg 1725 till  att bokbindaren Nordgrens fru åtalades för att ha behandlat folk för "frantzoser"dvs syfilis. Tio år senare var det guldsmedsgesällen Scheide samt en Olof Ahlstedts tur att åka dit tack vare Törning för att ha åderlåtit folk. Graven då? Jo den finns i Helga Trefaldighets kyrka. Tyvärr finns inget minnesmärke kvar men stoftet av Johan törning ska ligga någonstans näst näst längst ner vid högra sidoskeppet.

Uppdatering 17/6 2021

Jag har fått anledningar att börja ifrågasätta mitt släktskap

med den gamle fältskärn. Återkommer om jag hinner gräva vidare i det.

Sajten geni är en källa som bör tas med en nypa salt.

Var faktiskt en ganska söt bebis

Jag ser glad ut på bilden. Säkert nyammad eller
nyabajsad eller nåt.

Dagbok

28/7

Om några timmar ska jag försöka sova. Det måste jag. Sover jag ingenting på natten så orkar jag ingenting nästa dag. Imorgon är en arbetsdag och dessutom har jag ett bankärende att ordna.  Men det har blivit nästan obehagligt att sova. Ja jag sa just det om att sova. Anledningen stavas mardrömmar. Allt sedan jag fått något slags ordning och positiv riktning i mitt liv så har jag drömt mardrömmar. Jag vet inte varför det är så, när jag mådde och hade det betydligt sämre drömde jag sällan det. Utan oftast bra och fina drömmar. Drömmar som jag ville vara kvar i. Drömmar som jag ville skulle vara inte drömmar utan verklighet.

Men jag har en "teori" Drömmar är vad jag har förstått det som, ett sätt för oss att rensa våra sinnen och bearbeta saker som vi grubblar över. Men jag tror även att de kan vara en tillflyktsort. Ett sätt för sinnet att få vila. Det var därför jag drömde om fina och härliga saker när jag mådde och hade det sämre. Om jag hade behövt bearbeta all oro och fanskap under den tiden även på natten då hade jag blivit knäpp. Problemet är bara att oron och fanskapet lagrats och nu har dammen brustit.

Dagbok

27/7

Ibland tror jag nästan själv på det jag hittar på och skriver. Eller det som min hjärna hittar på av sig själv känns det som. Jag inbillar mig att jag verkligen hört Susanne Kassler Brodin i typ vetenskapsradion historia i p1 eller att Kim Bermuda Ekströmer finns på riktigt och att nästa år kommer hens bok "Exploration and Penetration. White male virility and macro/micro colonization 1600-1850" ut på förlaget Tantrum Press.

Mamma och jag ska åka till Arboga från den andra till den tredje. 

Jag har varit en vuxen och ordnat våra tågbiljetter. Men mamma fick ringa vandrarhemmet och ordna med övernattning. Där går min gräns. Det har egentligen inte så mycket med vuxenpoäng att göra 

som med att min autism gör det  svårt att prata med främlingar och formulera vad jag vill. Då finns det fördelar med vårt datoriserade samhälle. Att jag kan ordna mycket via nätet eller olika slags apparater som såna där en laddar SL-kortet i. Eller bara det när jag hade sånt där aktivitetsstöd. att jag kunde göra det via internet och inte behövde vara i en sådan där skärseld som huserar både försäkringskassan skatteverket och pensionsmyndigheten för att lämna in ansökan varje månad. 

Hade jag behövt göra det förra året  när jag tvingades arbetsträna heltid på ett ställe som absolut inte var anpassat för mina autistiska behov  och dränerade mig helt på krafter. Då hade jag antagligen inte varit där jag är nu. Utan jag hade varit sjukskriven eller ännu värre hamnat på rättsmedicinalverket av helt annan anledning  Nu har jag istället semester att se fram emot. En lön på lite mer en 13000 i månaden.  Det låter kanske lite. Men för mig är det mycket. Det är mer än vad jag hoppades på. När jag har betalat alla fasta utgifter dvs räkningar och hyran så har jag kvar mer än vad jag hade när jag var ett socfall. Dessutom har jag fått ett presentkort värt 500 kronor efter att jag svarat på massa enkäter. 

Såpnejlika

Denna växt som genom tiderna använts för att framställa såväl schampo som disk och tvättmedel. Har på flera håll i Sverige varit känd som kvinnsgröta. Namnet kom sig av att det där med att sköta hygien och städning var kvinnornas lott i livet. En riktig karl däremot skulle lukta svett och vara smutsig. Det betydde nämligen att han kunde arbeta hårt och försörja sin familj.

-Så föreställningen om att människorna förr i tiden var smutsiga och ohygieniska kan man säga stämmer åtminstone till häften säger Susanne Kassler Brodin doktorand i etnologi vid Göteborgs universitet som jobbar på en avhandling om kroppsvätskors roll i det svenska bondesamhället.

-En man som inte stank och dessutom var rentvättad kunde lätt misstas för att var s k "onaturlig", fortsätter hon. Det innebar ett symbolisk kastration och att bli av med sin manlighet var något av det värsta som kunde hända. En onaturlig man dvs en som idag skulle kallas homosexuell var någon som underkastade sig  säger Kim Bermuda Ekströmer som forskar i genushistoria vid Södertörns högskola. Som den "onaturlige" räknades den man som i ett samlag var den som s a s "tog emot" dvs  underkastade sig och gav ifrån sig sin makt fortsätter hen. Genom att tvätta sig signalerade en man till omgivning att han var villig att ge ifrån sig  sin potens och sitt handlingsutrymme. Han sa ifrån sig sin mansroll  och trädde in i kvinnornas som underlydande och tigande i såväl församling som familj.

Pappas faster Judit och sonen Robert.

Dagbok

21/7

Söndag utan kyrkobesök. Jag behöver en dag hemma helt ensam utan folk runt mig. För att vila ut och samla kraft. Jag har jobbat på hårt de senaste veckorna. Kanske går jag ut senare ikväll när det blivit lite svalare. Men nu sitter jag inne och tittar om några släktingar dyker upp på bild i en facebookgrupp 

om Åhl socken.

Igår var jag inne i Stockholm med mamma. Vi gick på nationalmuseum och dansk guldålder. På tal om Åhl socken eller snarare grannsocknen Leksand. En av danskarna  Willhelm Marstrand var tydligen i
Dalarna och målade en tavla av folk som kliver ur kyrkbåtarna. Både jag och mamma konstaterade att Marstrand nog överdrivit mängden folk på bilden. Så många bor det nog inte ens nu i Leksand. Det får en att undra hur mycket som är överdrivet av bilder på andra folkslag och kulturer. Men jag gillade mycket av den konst jag såg. Speciellt de tavlor som ses som ögonblicksbilder där folk tycks sköta sitt obrydda om att de är med i en tavla. Hur konstruerat och "inklippta" de egentligen kanske var så ser det så naturligt ut. De står inte och "beter sig med ett svärd" som min lärare i konstvetenskap sa. De är kor som vandrar fram på gatan. En man i hörnet av en målning som promenerar försjunken i sina egna tankar. En kvinna som sträcker ut handen mot sitt lilla barn för nu är det dags att gå upp mot kyrkan.

Dagbok

15/7

I fredags avslutade jag min första riktiga arbetsvecka som den är tänkt att se ut framöver på sjuttiofem procent. Jag har åkt i rulltrappan vid stationen vid Odenplan och tänkt oj nu åker jag från/till jobbet som en normal människa. Eller som jag vill säga normuppfyllande människa. Men var inte oroliga jag är fortfarande autistisk. Jag vill fortfarande jobba med monotona förutsägbara uppgifter i lugn och ro.

I augusti har jag semester. Min första riktiga semester. 

Jag har inget inplanerat. Eventuellt åker jag med mamma till Arboga.

En liten tårta

Dagbok

7/7

Plötsligt gäller sådant som semester, friskvårdstimme och lön mig.  

Men det kanske allra bästa är det lugn och den ro jag känner nu. Jag tackar Gud. Valfisken har spottat upp mig på land äntligen. Obs inga jämförelser med Jona. Det står dessutom administratör på mitt anställningsbevis inte profet.

Nätdejtingen däremot…

Ja jag förstår inte varför jag ska svara på hur jag mår till någon som poserar med mössa och bar överkropp på sin profilbild. Eller berätta om hur min helg varit för någon som är över trettio men har på sig kepan bak och fram. Jag kan inte dela mitt liv och starta bebisverkstan med någon som har såna värderingar.

Hög svansföring.

Pysslat

Dagbok

23/6

Frustration. Men mest oro. Oro över att det till slut blir ännu ett nej och sedan ytterligare väntan på det på att hitta något ställe som kanske till slut också bara blir en massa gratisjobb. Nej nu jävlar i mig ska det bli betalt. Jag ska ha ett arbete inte "sysselsättning" Jag ska ha lön inte "en meningsfull tillvaro och något att göra". Behövd kommer jag känna mig först när jag ser lön trilla in. För int fan kan jag betala min hyra med att få känna mig behövd och att ha något att gå till på dagarna.

Musikikonografi-måndag

Detalj från cembalo. 1646.

Dagbok

17/6

Det slår mig angående den där explosionen här i trakten vid ett tiden i natt att jag har ju inget alibi. Vem kan egentligen bevisa att jag var hemma. Ja jag kunde ju visa mina betyg i naturkunskap men å andra sidan så har jag ju haft snart 20 år på mig att lära mig om sprängämnen och annat matnyttigt.

Men för att återgå till nätdejting. Nej jag tror inte ett dugg att du är spontan. På vilket jävla sätt är du spontan och varför skulle spontan vara ett ideal att sträva efter. Jag vill ha en karl som kan kontrollera sig. Det verkar även vara populärt att skriva ut någon bokstavskombination som ska betyda olika personlighetstyper. Jag tror jag ska skriva dit en egen påhittad. FLAB. Den står för folkilsk, lättirriterad argsint och bitter.

Försöker spela söt

Söndagsselfie

Dagbok

7/6

Ännu inget tydligt besked men HR ska fram med papper. Det låter positivt liksom varför besvärar de sig med massa meck om det är ett nej sedan ändå. Men jag är inte i land förrän jag har min signatur på nämnda papper. Förrän jag kan ringa mamma och syrran och leverera glädjebudskapet. Jag är alltså  fortfarande jätteorolig. och det tar på krafterna. Så pass att jag inte orkat göra någonting. Tanken var att jag skulle åka till mamma igår och sova över till idag Men det blev för mycket bara. Inte att umgås med henne såklart utan själva resan dit på en timme i kollektivtrafiken.

Mitt i denna ångest och orkeslöshet försöker jag lägga upp en plan för hur jag ska agera om det blir ett nej. Jag vet liksom inte vad jag ska ta mig till om det visar sig att det inte ens hjälper att göra saker som behöver göras jättebra och som ingen annan på arbetsplatsen har tid med och dessutom komma med lönebidrag på köpet. Vart ska jag vända mig då? Psykiatrin kommer inte kunna hjälpa mig. Vad ska de göra, vilket hopp kommer de kunna ge? Jag vet redan att jag har nära och kära att leva för. Jag vet redan att det blir ytterligare en erfarenhet och något att skriva på sitt cv. Men det räcker inte längre. Nu har den här praktikkarusellen snurrat alldeles för länge.

Nu vill jag ha lugn och ro. Veta att det är här jag kommer vara framöver och att det kommer in pengar på kontot den 25e var månad, Lugn och ro. Pengar betyder bara ingenting för den som har gott om dem. För dem som aldrig haft erfarenheten av att jobba men sedan ändå behöva fråga kommunen varje månad om en anses värdig existensminimum. Som inte behövt stå och tippexa sitt kontoutdrag för fanimej jag ska inte behöva blotta allt. "Felen" hos mig går inte att bota. Jag kan inte anstränga mig och bli mer tolerant för stress, högljudda miljöer och flaxande hit och dit. Om jag som sagt gör det bästa utifrån mina förutsättningar och t o m använder det som anses vara ett hinder för mig att fungera som ett plus istället. Om jag t o m kommer med stora delar av lönen på köpet. Men det ändå blir nej.
Vad gör jag?

Dagbok

3/6

Så nära målet. Allt som krävs är att ansvariga fattar rätt beslut. 

Faller alla bitar på plats börjar jag jobba på riktigt den tionde juni.      Nu är det fanimej min tur (Kraftvrål!!!!!) Samtidigt är jag fruktansvärt orolig. Jag har sådan ångest att jag blir kall. Tänk om jag kört in i ytterligare en återvändsgränd och tänk om min gräns är nådd nu Att jag inte kan kämpa vidare. Jag är rädd att jag inte orkar leva om mitt liv ska stå stilla och jag inte kommer någon vart. Jag är rädd att jag inte orkar leva om jag måste vara något slags samhällets b-människa som valsas runt i olika jobbagratis-arrangemang hos diverse företag och myndigheter.

Försöker spela söt.

Dagbok

30/5

Det känns som att livet går åt rätt håll.                                     

Jag får mer och mer ordning här hemma. Inte för att det var katastrof förut men det har varit rörigt inuti lådor och skåp. Jag är dock inte på långa vägar klar, men en sak i taget. Boendestödet har ökats till två timmar, något som gör att vi har tid att laga mat tillsammans. Det är något jag behöver träna på. Min exekutiva förmåga eller rättare sagt brist på förmåga när det kommer till vardagssysslor samt svårigheten att ha flera bollar i luften gör att det där med matlagning är ett problem för mig. Men nu när en del boendestödstiden är vigd åt det hoppas jag att det ska gå bättre undan för undan. I förrgår gjorde vi vitlöksstekt gnocchi med svamp. Originalreceptet sa skinka men då jag inte äter vare sig kött eller fläsk byttes denna ingrediens ut.

Förhoppningsvis kommer även min privatekonomi att förbättras. Imorgon kommer min handläggare från arbetsförmedlingen till RMV för att snacka lönebidrag med dem och mig. Jag är väldigt nervös. Tänk om de kommer med något negativt besked av något slag. Men jag ska görsöka stå på mig så mycket jag kan och orkar. Nu ska det banne mig bli ett riktigt arbete. Nu ska jag jobba för en riktig lön. Jag är fan värd det. Jag är duktig och som en kollega sa: "Kunde det gått bättre?" Exakt fram med lönen nu!

Dagbok

11/5

Ytterligare en månad av praktik. Af behövde mer tid på sig. Jag förstår det samtidigt som jag kommer ha örnkoll på dem och med jämna mellanrum fråga hur det går egentligen. Så är det, en måste tjata för att saker och ting ska röra sig en centimeter. Jag har sagt att efter den sista juni accepterar jag inte mer förlängning av praktikperiod. Inte för att jag vet hur jag ska manifestera denna intolerans men jag har i alla fall satt ner foten och visat klorna lite. Burrat upp pälsen för att se större och farligare ut.

Det fina i kråksången är att det går bra för mig på RMV. Mer glada nyheter är att min lödningspenna kom igår. Nu hoppas jag bara att den ska vara till nytta för min smyckestillverkning.

Dagbok

5/5

Precis innan jag vaknade idag drömde jag att jag var gravid. Jag gick runt med min stora mage och glänste. Just nu är jag inne i en period av intensiv bebisfeber. Det är som hela livmodern knyter sig och krampar så fort jag ser någon havande eller små bebisar. Eller som för några dagar sedan när jag kollade på byxor som en välkänd kedja reade ut.      Jag grävde runt bland de  tätt sammanpressade benplaggen och fram skymtade något som kanske kunde vara värt ett besök i provhytten. Men när jag drog ut dem såg jag att de hade en sån där gravidmage-påse på och så texten "mama". 

Förutom det där med min biologiska klocka. Försöker jag identifiera när jag kommer in i dessa perioder av intensiv barnlängtan. Vad är det som triggar dem? Jag tror svaret är oro. Barnlängtan blir en avlägsen fantasivärld att fly bort till, trots att den gör så ont. Snart är tiden på RMV slut för mig och jag vet inte om det blir ett riktigt jobb äntligen eller om jag får ta två steg tillbaka och vänta på ännu en ny praktik som kanske inte den heller leder någon vart. Drömmen om att få ett riktigt arbete med lön (det är tragiskt förresten att jag kallar det en dröm som om det vore en jävla utopi långt bort i fantasins logikupphävande universum att jag ens skulle kunna få ett riktigt kneg och inte bara massa praktik och andra jobb utan lön arrangemang) är något kallt och hårt, något tätt inpå mig. Min bebislängtan är istället något som befinner sig i en annan tillvaro än den jag lever i nu. En plats att fly till när jag inte orkar med ovissheten i vardagen. Det är just för att det är så avlägset det där med barn som det är  mycket lättare att dagdrömma om trots att denna längtan samtidigt gör ont. 

Dagbok

29/4

Helgen har gått i tje-ljudets tecken. Som i chips och kyrka. Jag har även hunnit med att mejla af för att påminna dem om mig och mitt ärende, samt upplysa dem om att jag kommer vara "ganska gåpåig". För nu är jag trött på att trampa runt i praktikträsket. Det får se till att fixa det här med lönebidrag som jag anar måste till. Den bollen/makten ligger hos dem. Men jag har inte hört något från dem Inte vare sig e-post, telefon eller pappersbrev. Vi får se hör jag inget i slutet av veckan så ringer jag dem på måndag och kollar av hur de egentligen sköter sitt arbete och om de ö h t vill att folk ska ut i arbete. Arbete i dess riktiga bemärkelse alltså det vill säga med lön den 25e. Inte obetald "sysselsättning"

Dagbok

24/4

Såg en (jag förmodar det iaf  hon gjorde massa upprepade rörelser          typ gungade med kroppen fram och tillbaka) autistisk tjej idag på busshållplatsen. Ser jag henne igen måste jag påpeka att Flempan inte är stort nog för två autister och att jag utmanar henne på en tismdown

I övrigt har jag varit nära att köpa en lödningspenna, eller rättare sagt ett helt set med penna och lödtenn m.m. Men jag ångrade mig då jag tittade mer noggrant på spetsen. Jag gissar att de säkert kan bytas ut men då måste jag köpa till det och jag behöver egentligen bara en liten jävel då jag ska begagna mig av den när jag tillverkar smycken. Jag har även kommit på ett namn på serier som tunnelbanan eller den om den där pantbanken i Detroit. "Bråkumentärssåpa"

Dagbok

23/4

Tisdag och tillbaka till vardagen. Årets "påskdyrkan" är över.

Jag har varit hos mamma i Nynäsham, tappat bort mig i "Hallelujakören från Händels Messiah på påskdagens högmässa i Segeltorp, sett körsbärsträden blomma i Kungsträdgården och besökt min syster och hennes familj på annandagen. Högmässans text från GT var hämtat ur Jona, kap 2. En text jag återkommit och återkommer till vid svåra stunder.

Kungsträdgården. Påskdagen.

Musikikonografi-måndag

Från "Magnus liber organi"

Dagbok

15/4

En missuppfattning. En egen plats var det inte tal om än. Men jag påminde om det och mina behov av lugn och ro både i form av platsens läge och att det är en och samma. Det verkar som mina överordnade trott att det räckte med lugn och ro men att jag kunde låna lediga platser dvs hatta runt bland olika. Det har visserligen fungerat nu men ska jag hålla i längden så behövs det permanenta lösningar. Särskilt om af kommer ge dem lönebidrag.

Det är svårt när det som funktionshindrar en är "osynligt" att få förståelse för ens behov. Kanske speciellt om en som jag på ytan framstår som neurotypisk. Jag har dessutom svårt att se eller rättare sagt erkänna mina svårigheter och lägger därför ofta för mycket på mig. Men jag jobbar på den saken, att våga säga ifrån att nej det här går inte. Det är till exempel därför som jag sagt ifrån om det med att ambulera mellan olika skrivbord. Det finns saker som absolut inte fungerar för mig att göra, sedan finns det de som går men som under en längre tid skulle slita ut mig.

Throwback thursday.

Saknad!

Dagbok

10/4

Att bita i en sån där "power bar" är som att upptäcka att en oerhört attraktiv karl är en usel älskare.  Nu var det rea så någon större ekonomisk förlust blev det som tur var inte. Men jag ska aldrig köpa sådant skräp igen. Power bars det är djävulens verk det. Precis som nätkasinon och reklam för nätkasinon Rea var det också på bordsduken jag köpte i söndags. En sån där avtorkningsbar, det vill säga det ser ut som tyg men går att torka  av lätt. En sullstupps-säker duk. Sullstupp är, tror jag Leksands eller Åhl-mål för någon som spiller ofta. Någon som jag vill säga. Jag är faktiskt ganska klumpig.

Men jag fortsätter med friska tag på rmv! Jag längtar dock tills jag får en egen datorplats så jag slipper flaxa runt mellan för tillfället lediga  platser. Då kan jag planera min jobbvecka bättre och frigörs från ytterligare stressmoment. Nu är jag ju inte den sortens autist som får stora stresspåslag och helt kommer ur fas om om jag tvings ändra mina planer lite. Men det tar ändå på krafterna och slapp jag det så tror jag att jag skulle kunna jobba minst ett par timmar mer om dagen.

Nu tvätt

Men först, en idé till en ny kampanj. "

Vaccinering orsakar inte autism Men det har många andra fördelar!"

Musikikonografi-måndag

Dagbok

3/4

Mitt inre verkar ha hängt upp sig på det där med Laus kyrka. I natt drömde jag om att en konstnär skapat ett rum som var helt beckmörkt. Inte det minsta ljus kunde tränga in. Dessutom hade hen lyckats att få det att helt sakna akustik. Jag vet inte om det är möjligt på riktigt. Men i min dröm var det, det. Rummet var som ett slags anti-Lau.  Där kunde besökare till något galleri/museum gå in och uppleva panik, instängdhet, tomhet och ångest. Om en nu inte redan hade nog av det i övrigt.

Dagbok

2/4

Det blev några kronor extra men det var det värt för att få luktfri nagellacksborttagning. Nu gäller det bara att inte blanda ihop den med makeup removern…… När jag kom hem idag vid åttatiden efter en lång dag med både jobb och barnvaktande. Såg jag att det fortfarande rykte från resterna av kvartershaket. Etablissemanget brann ner någon gång vid tvåtiden på natten. Men då sov jag och jag har därför inget med det att göra.

Jag drömde om Laus kyrka på Gotland. Denna romanska helgedom från 1200-talet har en sagolik akustik. Tolv sekunders efterklang. I min dröm var jag där på högmässa i en fullsatt kyrka. Vad häftigt att få sjunga psalmer här tillsammans med så många människor tänkte jag. Men plötsligt blev det jordbävning med följande panik och kalabalik. Jag lade mig ner på golvet nedanför kyrkbänken. Jag vet inte om det var en bra idé för plötsligt vaknade jag.

Dagbok

1/4

På morgonen idag när jag var stod på stationen, på väg till jobbet kom ett sms från mamma. Hon berättade att grannen mött henne i trapphuset och frågat om mamma ville ta över hennes katt. Den gick tydligen inte ihop med hunden och grannen visste att mamma gillar katter. Mamma undrade hur hon skulle göra. Inte mig emot, skrev jag tillbaka. Men du bestämmer. Jag gick på pendeltåget och funderade. Finns det plats i mitt hjärta för en ny katt efter Smilla? Jag satte mig och tog upp mobilen.

April april!

Ja jag blev nog allt lite besviken.

Dagbok

26/3

Framtiden på RMV är säkrad för min del de närmaste                               två månaderna. Under den tiden ska jag sköta mig och diverse handläggare förhoppningsvis dra i diverse trådar. Jag vågade stå på mig idag och säga att jag var rejält trött på att klampa runt i praktikträsket. Mötet var på morgonen och jag hade sovit dåligt kanske orkade jag därför inte hålla inne med vad jag tyckte och tänkte. Även om jag vet att det går bra är jag alltid orolig att det ska komma någon smäll av något slag. Men sedan blev jag så glad av det jag fick höra om att få fortsätta praktiken att jag orkade gå från KI till Odenplan. Solskenet hjälpte en hel del också. Men skulle det skita sig har jag ju alltid arbetet i Las Vegas som imam i en Elvis-moské att falla tillbaka på. 

Försöker spela söt

Dagbok

20/3

Jag hade helt missat det när det begav sig.
Men nu har jag sett det infamösa klippet med
"dockmordet" från något pysselprogram för barn
på svt och det slår mig att en ännu sjukare sak.
Det vore att sätta lamporna vid dockans "tuttar".
Lampor som blinkar.

Dagbok

18/3

De senaste dagarna har jag haft massa ångest. Även om det går bra på RMV är jag rädd för bakslag. Att det ska sluta med att nej tyvärr vi kan inte ge dig jobb. Jag försöker verkligen ge mitt allt och visa vad jag kan samtidigt som oron gnager i mig tänk om det ändå inte blir något. Ja kanske en erfarenhet till, men det räcker inte längre. Jag vill ha ett riktigt jobb. Nästa gång det blir ett möte med inblandade handläggare och andra beslutsfattare så ska jag banne mig vara på offensiven och kräva att nu fixar ni det här. Jag är trött som fan på att vara i den här praktikkarusellen. Jag har visat att jag kan jobba på bra här och nu är det dags att jag får en riktig lön. Hosta upp ett anställningsstöd om det behövs. Jag bryr mig inte om vad ni kallar insatsen bara det blir ett riktigt arbete med lön och rätt till a-kassa. 

Dagbok

14/3

Min handledare på RMV sa något väldigt fint till mig idag. 

Att de vill ha kvar mig! Vad glad jag blir. Jag gick med stolta steg ! Huvudet högt.

Efter jobbet tog jag äntligen tag i det där med att åka till musikbiblioteket och kopiera ur en bok med Karl Sporrs uppteckningar. Min farmors storasyster  är med i den. Tusen Anna Persson i Lycka. Eller Anna moster som pappa ska ha kallat henne. Noterade dock faktafel i boken. Författaren/na missade att Anna och hennes gubbe inte bara hade två söner utan också en dotter. Samt att hennes far hette inte Lissel Erik Olsson utan Liss Erik Olsson Lissel. Liss var gårdsnamnet.

Dagbok

13/3

De senaste dagarna har jag känt tomhet och ångest. Jag vet inte varför. Det går bra nu. Jag trivs på RMV Med folket där och med mina uppgifter som känns meningsfulla. Om jag har uppfattat det rätt är jag dessutom duktig. Jag känner att jag har kärlek och stöttning från familjen. 

Kanske är det oron över huruvida jag får vara kvar där jag är nu och om det äntligen blir ett riktigt jobb eller ännu en besvikelse. Att slippa ryckas upp, slippa leta och vänta på att någon plats ska dyka upp som kan ta emot mig och sedan behöva lära sig nya uppgifter, möta nya människor och sedan kanske bli besviken igen. Jag är så beroende av tur. RMV kom jag till bara för att hen som var där innan fick sluta på grund av saker som gjorde att hen inte kunde utföra uppgifterna. Eller kanske inte tur för hen men tur för mig att hens plats blev ledig och att en handläggare sedan kom att tänka på mig. Jag är därför även beroende av handläggares engagemang. Att min verkligen såg mig och tänkte att det här på RMV skulle passa. Att hon satt sig in i vem jag är och vad jag är bra på.

Pimpade!

Hashtag: Identitetspolitik
Hashtag: Folkdräktsanarkism

Musikikonografi-måndag

Dagbok

1/3

Den här helgen blir det bortsett från det där med att ta mitt        sopranansvar på högmässan i Segeltorp,  återhämtning. Jag måste ha gjort bra ifrån mig på RMV hittills då jag fick beröm igår för att jag är snabb Får jag bara lugn och ro och tydliga instruktioner så kan jag jobba på duktigt. Problemen uppstår när jag inte vet vad som gäller, det är stökigt, högljutt och stressigt. Då kommer jag ingen vart med någonting och allt blir bara en enda röra. Lugn och ro det är a och o. Samt ingen kontakt med allmänheten.

Visst jag kan vara trevlig och småsocial i lunchrummet med kollegor men det där med att behöva jobba med att "ta folk" är inget jag klarar av. Men det ingår inte i mina uppgifter på RMV att jag måste umgås med kollegor i lunchrummet och jag kan dra mig undan om jag vill. Det skulle jag inte kunna om jag exempelvis satt i en receptionsdisk eller i en kassa och dessutom aldrig veta vad det är för filurer som dyker upp. Kollegorna är i stort sett de samma varje dag.

Dagbok

26/2

Inte kunde jag tro i min vildaste fantasi att jag skulle hänga                       med rättsläkare på lunchen. Inte kunde jag tro att de är som folk är mest. Gänget på rmv lever alltså inte upp till mina förväntningar på en rättsläkare som antingen gravt alkoholiserad (för att stå ut med skiten) eller en ensamstående extremt blyg och tystlåten man i medelåldern som bor med sin mor som eventuellt är död eller lever. Det är lite oklart faktiskt, lika oklart som när hon sågs senast.

Men jag blir mer och mer klar över hur jag ska lägga upp mitt arbete.  Jag tror att jag dessutom är ganska effektiv. Men såklart, även noggrann. Det där autistiska detaljseendet är en fördel ibland. Hemma har jag experimenterat med ett nytt kroppssmör denna gång med kakaosmör, några droppar e-vitaminolja, kokosolja, olivolja samt havremjölk. Jag "kryddade" med bergamott och ylangylang. Jag är mjuk nu. Dock är jag inte förtjust i doften från kakaosmöret. Jag har även införskaffat några skivor bivax som jag smälte ner en bit av tillsammans med olivolja och kokosolja i syfte att försöka konstruera ett slags läppbalsam. Resten av bivaxet ska jag använda till att tillverka olika dockor som ska föreställa diverse personer jag har något otalt med och sedan läsa massa besvärjelser över dem. Eventuellt.

Musikikonografi-måndag

1600-tal, Italien.

Dagbok

18/2

Vad betyder det att drömma om tre älgkor? Symboliserar de livets tre åldrar Nornorna? Eller jag och mina två systrar? En annan sak som förbryllar mig eller snarare skrämmer mig är att jag har rivsår på vänster handled vid pulsådern. Jag har inte skurit eller rispat mig medvetet. Det vet jag bestämt säker och jag försöker komma på vad som kan ha hänt och tankarna svävar iväg. Tänk om jag börjat gå i sömnen och skada mig själv. Hur jävla läskigt vore inte det?!

Jag drömde inte bara om älgar utan även om rökt sik. Det måste vara minst femton år sedan jag åt det. Men drömmen var ett tydligt tecken. Min kropp ropar efter rökt sik.

Farfar

På tal om döden

Jag har hittat en ny favvo-podd. Folkminnespodden.                              Där får lyssnarna skicka in olika berättelser och frågor om allt från moderna vandringssägner till tomtar och troll och andra väsen. Jag funderar själv på att skicka in en fråga gällande fenomenet djur som tecken på att döden är i antågande. När jag var liten tillbringade jag somrarna i min pappa barndomshem i Leksand. En kväll när vi skulle sova hördes en skogsduva. Då sa pappa med dov röst att nu skulle någon dö. Vem, var eller exakt när framgick inte men jag sov inte bra den natten. Frågan är om det var något pappa hittade på eller om det fanns tro i Leksand (eller Åhl som pappa via sin far samt sin mormor härstammade ifrån) på skogsduvan som bringare av dödsbudskap.        Eller om det finns andra exempel på detta från andra ställen i både Sverige och i andra länder.

En annan sak jag kom att tänka på är en makaber jullek jag läste om för många år sedan. I kamratposten tror jag det var (Ja inte fan var det "Frida i a f) När och exakt var den var poppis vet jag inte men den gick i alla fall ut på att under julaftonen fick alla i huset var sitt ljus och den vars låga slocknade först. Hen stod först i tur att dö. Om denna makabra lek verkligen förekommit säger den en hel del om vårt förehållande till döden och hur den skiftat För även om vi även nuförtiden egentligen är medvetna om att vi när som helst kan möta vårt slut tror jag vi bär på föreställningen att dör det kommer vi att göra när vi blir gamla. För vi har mat på bordet och mediciner osv. Vi tar liksom för givet att det är familjens åldring som ska försvinna först. Men leken med ljusen berättar om en tid då detta inte var lika självklart. Döden rev undan både barn och gamla. Förlossningar slutade i barnsängsfeber, skörden slog fel, sjukdomar kunde inte botas lika lätt osv. Det kunde vara vem som helst som stod på tur. Mor eller far, minstingen eller gammelfaster.

Dagbok

Guds vägar är outgrundliga. Min nya praktikplats är på rättsmedicinska i Solna! Jag att kommer ha administrativa och arkivrelaterade uppgifter. Det är inte mina bristande kunskaper i rättspatologi som öppnat dörren, utan min känsla för systematisering och detaljseende. Samt en handläggare som faktiskt tar sitt arbete på allvar.

Det är här som jag tror det där med autism och svårigheten med automatisering blir en fördel. Att inte jobba på slentrian utan med ett slags full medvetenhet om arbetsprocessen gör en uppmärksam på detaljer och olika avvikelser. Under rundturen i lokalerna fick jag bli uppmärksam på livets förgänglighet. Plötsligt kom vi in i bårhuset! Som tur var låg det ingen kropp ute och som tur var är det en bit ifrån där jag ska vara så att jag inte råkar gå dit av misstag. Dessutom luktar det spritpenna och känner jag det vet jag att jag är på fel plats och det är dags att vända tillbaka. 

Dagbok

6/2

Imorgon börjar jag på en ny praktikplats. Till skillnad från där jag var förut kan det här möjligen leda till ett riktigt arbete. Gud hör min bön! Jag ska i alla fall göra mitt bästa där. Idag har jag förberett mig. Jag har lagt fram fina kläder och tvättat håret. Den här gången med honung. Om en bara ser till att skölja med varmt, nästan hett vatten så fungerar det. Enligt obekräftade uppgifter dvs det stod på internet ska håret hålla sig fräscht ett långt tag. Det vore bra. Jag tycker det är ganska jobbigt att tvätta håret. Dels för att det är långt och dels för att den där automatiseringen när det kommer till  (i främsta hand) vardagssysslor inte finns hos mig  p g a min 'tism.

Det är svårt att förklara vad det handlar om men det är som att jag måste tänka varje gång jag gör en vardagssyssla hur jag ska göra den. Nästan som att jag aldrig gjort det förut. Det är som att mina tankar läser upp en instruktionslista varje gång. Det här är tar energi från mig. Eller "skedar" (se teorin om skedar finns på internet sök). Hemmet måste städas, eller jag vill i alla fall inte bo i ett avsnitt av ett sånt där "hoarders" tv-program. Därför måste jag ha ork över till det. Jag försöker i så stor mån det är möjligt att undvika det som stjäl energi (eller som sagt "skedar") Jag är ju väldigt känslig för ljud och ett specifikt exempel på en energisparåtgärd är att försöka undvika att hamna på samma pendeltågsvagn som några jag bedömer kommer vara högljudda på något sätt. Helst skulle jag ju vilja att folk undvek att prata så jävla högt och mycket. Men det är väl bara en utopi det där med att folk ska se skönheten i tystnaden eller lära sig hur en sätter i ett par hörlurar och stänger av högtalarläget på telefonen

Om folk inte pratade så jäkla mycket skulle de heller inte bli osams om saker som vilken gud som är ballast osv. Därför tror jag att vägen till världsfred är chemtrails som sprutar ut något som gör människor mindre snacksaliga. Jag är helt övertygad om att möjligheten finns men att vapenindustrin ställer sig i vägen.

Pappa

I söndags var det tretton år sedan han dog 💔💓

Dagbok

5/2

Internet har lärt mig att det finns en växt kallad såpnejlika vilken det går att göra både tvättmedel och schampo av. Nu hoppas jag bara att det inte finns någon dödsnejlika som liknar såpnejlikan så när som på någon liten detalj på fröna och som är livsfarlig att komma i kontakt med.  Jag försöker ju hitta olika alternativ till framförallt schampo. Jag har inte använt vanligt schampo på flera månader och jag har inte blekt, tonat eller färgat håret på tre-fyra år nu.

Men det är ett bra tag tills det går att plocka några såpnejlikor.                  I förrgår var mina fönster täckta av snö. Med undantag för korta promenader och en körrepetition i Segeltorp igår så har jag hållit mig inomhus. Jag har varvat släktforskning med städning samt att titta på gör det själv videos på Youtube med folk som gör egna tvålar. Nog för att jag är lite frestad att försöka själv. Men mest tittar jag för att den där krämen de vispar ihop ser så jävla god ut när den stelnat. I min hjärna har den smaken av den ljusa delen på dubbelnougat, något mindre söt dock. I verkligheten är det nog en dålig ide att provsmaka saker som innehåller kaustiksoda.

Intressanta anteckningar i husförhörslängd från Främmestad socken

1807-1818, s 65.

Blubb blubb

Släktbilder

Morfars storasyster, även känd som faster Ester.

En till bild på morfars moster Emilia.

Faster Ester, några år senare.

Dagbok

18/1

Det där med att AUTISM
innehåller ordet IS är faktiskt
bara en slump.

Jag svär trohet till mina specialintressen
och att få slippa mingla.

Tjaba

Dagbok

14/1

Igår var det församlingsfest i Segeltorp. Det var mycket folk där och det blev ganska stimmigt. Men jag klarade det bra genom att gå ut då och då och ta lite luft samt att jag hade några från kören att prata med. Det brukar hjälpa faktiskt när det är lite rörigt. Samt huruvida jag kan gå därifrån när jag vill eller inte. Det var tipspromenad och jag kom tvåa. Jag hade alla rätt men en annan kom närmare i sin gissning på antalet flörtkulor i en burk. Men alla rätt det är fan bra med tanke på att jag gissade på alla frågor som inte gällde bibeln. Jag fick två receptböcker,  en med soppor och en med kakor.

Ursäkta bildkvaliteten

Men så här glada kan en se ut om en är
en statarfamilj för lite mer än hundra år sedan.

De vuxna på bilden är min mormors far och
mor Axel och Alida. Barnen är mormors äldre
syskon, Lisa, Erik, Ingeborg och Nisse.

Dagbok

6/1

Söndag och först kyrka.
Sedan dags att utropa
Democratic Republic of
Autism.