Idag var jag hos kuratorn. Jag pratade om min mentala trötthet. Hur jag känner mig vingklippt, eller som en trött gammal tiger som tappat sina tänder och fått klorna utdragna. Hur trött jag är på att ständigt behöva vara beredd på strid och aldrig riktigt få slappna av. Dessa jävla möten med olika myndigheter som jag känner bara vill ifrågasätta mig. Jag hamnar i något slags ständig försvarsposition. Det är svårt för mig att illustrera med konkreta exempel men hen som fattar hen fattar. Hen är lika med funktionshindrad person beroende av samhällets stöd på tex arbetsmarknaden. En sak jag borde göra just nu är att leta upp någon arbetsplats eller institution som kan ta emot mig men det kommer sannolikt ändå bara bli obetald praktik och krossade drömmar om ett riktigt arbete. Om de ens kan ta emot mig. Vill någon se vad jag går för får de banne mig betala för det också. Jag kan inte betala hyran med "en erfarenhet".
Men från det ena till det andra. Jag håller på att se över min släktforskning. Just nu koncentrerar jag mig på farfars sida som i sin tur också är farmors mammas sida på sina håll då de var släkt. Nu talar vi släktskap långt bak på 1700-talet så häng tillbaka banjon. Det är minst två familjer som har dykt upp på båda sidorna. Men jag ska försöka ta fram en mer tydlig bild över exakt vilka och hur det här släktskapet ser ut.
