15/4
En missuppfattning. En egen plats var det inte tal om än. Men jag påminde om det och mina behov av lugn och ro både i form av platsens läge och att det är en och samma. Det verkar som mina överordnade trott att det räckte med lugn och ro men att jag kunde låna lediga platser dvs hatta runt bland olika. Det har visserligen fungerat nu men ska jag hålla i längden så behövs det permanenta lösningar. Särskilt om af kommer ge dem lönebidrag.
Det är svårt när det som funktionshindrar en är "osynligt" att få förståelse för ens behov. Kanske speciellt om en som jag på ytan framstår som neurotypisk. Jag har dessutom svårt att se eller rättare sagt erkänna mina svårigheter och lägger därför ofta för mycket på mig. Men jag jobbar på den saken, att våga säga ifrån att nej det här går inte. Det är till exempel därför som jag sagt ifrån om det med att ambulera mellan olika skrivbord. Det finns saker som absolut inte fungerar för mig att göra, sedan finns det de som går men som under en längre tid skulle slita ut mig.
