18/3
De senaste dagarna har jag haft massa ångest. Även om det går bra på RMV är jag rädd för bakslag. Att det ska sluta med att nej tyvärr vi kan inte ge dig jobb. Jag försöker verkligen ge mitt allt och visa vad jag kan samtidigt som oron gnager i mig tänk om det ändå inte blir något. Ja kanske en erfarenhet till, men det räcker inte längre. Jag vill ha ett riktigt jobb. Nästa gång det blir ett möte med inblandade handläggare och andra beslutsfattare så ska jag banne mig vara på offensiven och kräva att nu fixar ni det här. Jag är trött som fan på att vara i den här praktikkarusellen. Jag har visat att jag kan jobba på bra här och nu är det dags att jag får en riktig lön. Hosta upp ett anställningsstöd om det behövs. Jag bryr mig inte om vad ni kallar insatsen bara det blir ett riktigt arbete med lön och rätt till a-kassa.
