Dagbok

26/3

Framtiden på RMV är säkrad för min del de närmaste                               två månaderna. Under den tiden ska jag sköta mig och diverse handläggare förhoppningsvis dra i diverse trådar. Jag vågade stå på mig idag och säga att jag var rejält trött på att klampa runt i praktikträsket. Mötet var på morgonen och jag hade sovit dåligt kanske orkade jag därför inte hålla inne med vad jag tyckte och tänkte. Även om jag vet att det går bra är jag alltid orolig att det ska komma någon smäll av något slag. Men sedan blev jag så glad av det jag fick höra om att få fortsätta praktiken att jag orkade gå från KI till Odenplan. Solskenet hjälpte en hel del också. Men skulle det skita sig har jag ju alltid arbetet i Las Vegas som imam i en Elvis-moské att falla tillbaka på. 

Försöker spela söt

Dagbok

20/3

Jag hade helt missat det när det begav sig.
Men nu har jag sett det infamösa klippet med
"dockmordet" från något pysselprogram för barn
på svt och det slår mig att en ännu sjukare sak.
Det vore att sätta lamporna vid dockans "tuttar".
Lampor som blinkar.

Dagbok

18/3

De senaste dagarna har jag haft massa ångest. Även om det går bra på RMV är jag rädd för bakslag. Att det ska sluta med att nej tyvärr vi kan inte ge dig jobb. Jag försöker verkligen ge mitt allt och visa vad jag kan samtidigt som oron gnager i mig tänk om det ändå inte blir något. Ja kanske en erfarenhet till, men det räcker inte längre. Jag vill ha ett riktigt jobb. Nästa gång det blir ett möte med inblandade handläggare och andra beslutsfattare så ska jag banne mig vara på offensiven och kräva att nu fixar ni det här. Jag är trött som fan på att vara i den här praktikkarusellen. Jag har visat att jag kan jobba på bra här och nu är det dags att jag får en riktig lön. Hosta upp ett anställningsstöd om det behövs. Jag bryr mig inte om vad ni kallar insatsen bara det blir ett riktigt arbete med lön och rätt till a-kassa. 

Dagbok

14/3

Min handledare på RMV sa något väldigt fint till mig idag. 

Att de vill ha kvar mig! Vad glad jag blir. Jag gick med stolta steg ! Huvudet högt.

Efter jobbet tog jag äntligen tag i det där med att åka till musikbiblioteket och kopiera ur en bok med Karl Sporrs uppteckningar. Min farmors storasyster  är med i den. Tusen Anna Persson i Lycka. Eller Anna moster som pappa ska ha kallat henne. Noterade dock faktafel i boken. Författaren/na missade att Anna och hennes gubbe inte bara hade två söner utan också en dotter. Samt att hennes far hette inte Lissel Erik Olsson utan Liss Erik Olsson Lissel. Liss var gårdsnamnet.

Dagbok

13/3

De senaste dagarna har jag känt tomhet och ångest. Jag vet inte varför. Det går bra nu. Jag trivs på RMV Med folket där och med mina uppgifter som känns meningsfulla. Om jag har uppfattat det rätt är jag dessutom duktig. Jag känner att jag har kärlek och stöttning från familjen. 

Kanske är det oron över huruvida jag får vara kvar där jag är nu och om det äntligen blir ett riktigt jobb eller ännu en besvikelse. Att slippa ryckas upp, slippa leta och vänta på att någon plats ska dyka upp som kan ta emot mig och sedan behöva lära sig nya uppgifter, möta nya människor och sedan kanske bli besviken igen. Jag är så beroende av tur. RMV kom jag till bara för att hen som var där innan fick sluta på grund av saker som gjorde att hen inte kunde utföra uppgifterna. Eller kanske inte tur för hen men tur för mig att hens plats blev ledig och att en handläggare sedan kom att tänka på mig. Jag är därför även beroende av handläggares engagemang. Att min verkligen såg mig och tänkte att det här på RMV skulle passa. Att hon satt sig in i vem jag är och vad jag är bra på.

Pimpade!

Hashtag: Identitetspolitik
Hashtag: Folkdräktsanarkism

Musikikonografi-måndag

Dagbok

1/3

Den här helgen blir det bortsett från det där med att ta mitt        sopranansvar på högmässan i Segeltorp,  återhämtning. Jag måste ha gjort bra ifrån mig på RMV hittills då jag fick beröm igår för att jag är snabb Får jag bara lugn och ro och tydliga instruktioner så kan jag jobba på duktigt. Problemen uppstår när jag inte vet vad som gäller, det är stökigt, högljutt och stressigt. Då kommer jag ingen vart med någonting och allt blir bara en enda röra. Lugn och ro det är a och o. Samt ingen kontakt med allmänheten.

Visst jag kan vara trevlig och småsocial i lunchrummet med kollegor men det där med att behöva jobba med att "ta folk" är inget jag klarar av. Men det ingår inte i mina uppgifter på RMV att jag måste umgås med kollegor i lunchrummet och jag kan dra mig undan om jag vill. Det skulle jag inte kunna om jag exempelvis satt i en receptionsdisk eller i en kassa och dessutom aldrig veta vad det är för filurer som dyker upp. Kollegorna är i stort sett de samma varje dag.