30 december 2017
26 december 2017
Dagbok
26/12
Mitt äldsta syskonbarn fick ett spel i julklapp. "Lotti Karotti". Ett turspel som går ut på att en ska flytta små kaniner framåt i ett plastlandskap med en kulle där målet, en stor morot, hägrar. Hur många steg som ska tas avgörs av ett kort som dras. Ibland är det dock en morot på kortet. Då ska deltagaren vrida på moroten i mitten varpå hål uppstår i landskapet och står du där faller du ner och förlorar en av dina kaniner. En kan alltså säga att spelet är lite av en metafor över mitt liv. Jag tycker mig gå framåt men sedan är något eller någon jävel framme och vrider på den där moroten så jag trillar ner i ett hål.
Jag kan dock inte säga att julen varit dålig. Jag har fått umgås med min älskade familj. Lekt med och kramat mina syskonbarn.
Mitt äldsta syskonbarn fick ett spel i julklapp. "Lotti Karotti". Ett turspel som går ut på att en ska flytta små kaniner framåt i ett plastlandskap med en kulle där målet, en stor morot, hägrar. Hur många steg som ska tas avgörs av ett kort som dras. Ibland är det dock en morot på kortet. Då ska deltagaren vrida på moroten i mitten varpå hål uppstår i landskapet och står du där faller du ner och förlorar en av dina kaniner. En kan alltså säga att spelet är lite av en metafor över mitt liv. Jag tycker mig gå framåt men sedan är något eller någon jävel framme och vrider på den där moroten så jag trillar ner i ett hål.
Jag kan dock inte säga att julen varit dålig. Jag har fått umgås med min älskade familj. Lekt med och kramat mina syskonbarn.
25 december 2017
21 december 2017
Dagbok
21/12
Nätdejting igen. Jag skrev lite fram och tillbaka med en man och nämnde i ett mejl att jag satt och lyssnade på en podd om seriemördare. Seriemördare, svarade han, såna som gör Kalle Anka tråkigt. Jag var ju bara tvungen att svara något stört på det så jag skrev: Tänkte mer på ankeborgsmannen som lämnade alla sina offer med bar underkropp. Behöver jag nämna att jag inte fått svar än. Men det gör inget han var tydligen en sådan som ser nörd som en komplimang. Herregud nuförtiden kröner folk sig själva till nördar så fort de fått ett nytt intresse.
Nätdejting igen. Jag skrev lite fram och tillbaka med en man och nämnde i ett mejl att jag satt och lyssnade på en podd om seriemördare. Seriemördare, svarade han, såna som gör Kalle Anka tråkigt. Jag var ju bara tvungen att svara något stört på det så jag skrev: Tänkte mer på ankeborgsmannen som lämnade alla sina offer med bar underkropp. Behöver jag nämna att jag inte fått svar än. Men det gör inget han var tydligen en sådan som ser nörd som en komplimang. Herregud nuförtiden kröner folk sig själva till nördar så fort de fått ett nytt intresse.
19 december 2017
18 december 2017
Dagbok
18/12.
Igår hade vi julkonsert med kören. Det blev en enklare tillställning än vanligtvis. Med en körledare som slutat och vikarie har det antagligen inte blivit tid för ett större program. Men det blev bra ändå. Vi sjöng bland annat två satser ur Händels Messias. Jag har drömt om hamstrar och en cirkus som kom paraderande med clowner, lindansare, akrobater, orkester m. m. Kvar stannade tre unga män på styltor och maskerade ansikten.
För övrigt så var min syster och hennes familj bortbjudna på fest hos ett annat par i helgen. Yngsta syskonbarnet hade tydligen gått runt och kallat alla för "mormor". Kanske betyder det inte i hens värld mammas mamma utan är mer av en hedersbetygelse.
Igår hade vi julkonsert med kören. Det blev en enklare tillställning än vanligtvis. Med en körledare som slutat och vikarie har det antagligen inte blivit tid för ett större program. Men det blev bra ändå. Vi sjöng bland annat två satser ur Händels Messias. Jag har drömt om hamstrar och en cirkus som kom paraderande med clowner, lindansare, akrobater, orkester m. m. Kvar stannade tre unga män på styltor och maskerade ansikten.
För övrigt så var min syster och hennes familj bortbjudna på fest hos ett annat par i helgen. Yngsta syskonbarnet hade tydligen gått runt och kallat alla för "mormor". Kanske betyder det inte i hens värld mammas mamma utan är mer av en hedersbetygelse.
11 december 2017
10 december 2017
Dagbok
10/12
Jag tänker just nu hur mycket ork som går åt att som autist orientera sig i denna värld där en ständigt känner sig vilse och främmande. Hur det ofta känns som att en för en kamp för att överleva. Inte fysiskt, utan mentalt. Hur jag trots att jag inte har ett arbete att gå in i väggen för. Upplever en enorm stress och oro och hur jag liksom har ont i kroppen. En molande värk i axlar och rygg. Molande huvudvärk. Svag men ändå där. Det tar så mycket mental kraft åt att känna hur jag behöver fundera över hur jag ska agera i olika sociala situationer. Istället för att det kommer av sig själv.
Jag har också funderat på det där med att ofta i sammanhang där autism ska förklaras övergripande så tas ex olika kända personer upp som Einstein och Newton upp och det nämns att de eventuellt var autister och att såna som jag är i gott sällskap. Men jag vill liksom räcka upp handen och säga hallå det känns som det skapar massa förväntningar på en. Jag är fan inget geni. Jag är en intellektuell medelmåtta som bara inte vet hur jag ska göra med alla känslor inom mig och som har svårt för höga ljud och bullriga miljöer. Som måste byta vagn på pendeln om någon tuggar tuggummi med öppen mun, pratar i mobilen med högtalaren på eller glömt sätta på sig hörlurarna.
Jag tänker just nu hur mycket ork som går åt att som autist orientera sig i denna värld där en ständigt känner sig vilse och främmande. Hur det ofta känns som att en för en kamp för att överleva. Inte fysiskt, utan mentalt. Hur jag trots att jag inte har ett arbete att gå in i väggen för. Upplever en enorm stress och oro och hur jag liksom har ont i kroppen. En molande värk i axlar och rygg. Molande huvudvärk. Svag men ändå där. Det tar så mycket mental kraft åt att känna hur jag behöver fundera över hur jag ska agera i olika sociala situationer. Istället för att det kommer av sig själv.
Jag har också funderat på det där med att ofta i sammanhang där autism ska förklaras övergripande så tas ex olika kända personer upp som Einstein och Newton upp och det nämns att de eventuellt var autister och att såna som jag är i gott sällskap. Men jag vill liksom räcka upp handen och säga hallå det känns som det skapar massa förväntningar på en. Jag är fan inget geni. Jag är en intellektuell medelmåtta som bara inte vet hur jag ska göra med alla känslor inom mig och som har svårt för höga ljud och bullriga miljöer. Som måste byta vagn på pendeln om någon tuggar tuggummi med öppen mun, pratar i mobilen med högtalaren på eller glömt sätta på sig hörlurarna.
5 december 2017
4 december 2017
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








