Ibland tror jag nästan själv på det jag hittar på och skriver. Eller det som min hjärna hittar på av sig själv känns det som. Jag inbillar mig att jag verkligen hört Susanne Kassler Brodin i typ vetenskapsradion historia i p1 eller att Kim Bermuda Ekströmer finns på riktigt och att nästa år kommer hens bok "Exploration and Penetration. White male virility and macro/micro colonization 1600-1850" ut på förlaget Tantrum Press.
Mamma och jag ska åka till Arboga från den andra till den tredje.
Jag har varit en vuxen och ordnat våra tågbiljetter. Men mamma fick ringa vandrarhemmet och ordna med övernattning. Där går min gräns. Det har egentligen inte så mycket med vuxenpoäng att göra
som med att min autism gör det svårt att prata med främlingar och formulera vad jag vill. Då finns det fördelar med vårt datoriserade samhälle. Att jag kan ordna mycket via nätet eller olika slags apparater som såna där en laddar SL-kortet i. Eller bara det när jag hade sånt där aktivitetsstöd. att jag kunde göra det via internet och inte behövde vara i en sådan där skärseld som huserar både försäkringskassan skatteverket och pensionsmyndigheten för att lämna in ansökan varje månad.
Hade jag behövt göra det förra året när jag tvingades arbetsträna heltid på ett ställe som absolut inte var anpassat för mina autistiska behov och dränerade mig helt på krafter. Då hade jag antagligen inte varit där jag är nu. Utan jag hade varit sjukskriven eller ännu värre hamnat på rättsmedicinalverket av helt annan anledning Nu har jag istället semester att se fram emot. En lön på lite mer en 13000 i månaden. Det låter kanske lite. Men för mig är det mycket. Det är mer än vad jag hoppades på. När jag har betalat alla fasta utgifter dvs räkningar och hyran så har jag kvar mer än vad jag hade när jag var ett socfall. Dessutom har jag fått ett presentkort värt 500 kronor efter att jag svarat på massa enkäter.
