Imorgon börjar jag på en ny praktikplats. Till skillnad från där jag var förut kan det här möjligen leda till ett riktigt arbete. Gud hör min bön! Jag ska i alla fall göra mitt bästa där. Idag har jag förberett mig. Jag har lagt fram fina kläder och tvättat håret. Den här gången med honung. Om en bara ser till att skölja med varmt, nästan hett vatten så fungerar det. Enligt obekräftade uppgifter dvs det stod på internet ska håret hålla sig fräscht ett långt tag. Det vore bra. Jag tycker det är ganska jobbigt att tvätta håret. Dels för att det är långt och dels för att den där automatiseringen när det kommer till (i främsta hand) vardagssysslor inte finns hos mig p g a min 'tism.
Det är svårt att förklara vad det handlar om men det är som att jag måste tänka varje gång jag gör en vardagssyssla hur jag ska göra den. Nästan som att jag aldrig gjort det förut. Det är som att mina tankar läser upp en instruktionslista varje gång. Det här är tar energi från mig. Eller "skedar" (se teorin om skedar finns på internet sök). Hemmet måste städas, eller jag vill i alla fall inte bo i ett avsnitt av ett sånt där "hoarders" tv-program. Därför måste jag ha ork över till det. Jag försöker i så stor mån det är möjligt att undvika det som stjäl energi (eller som sagt "skedar") Jag är ju väldigt känslig för ljud och ett specifikt exempel på en energisparåtgärd är att försöka undvika att hamna på samma pendeltågsvagn som några jag bedömer kommer vara högljudda på något sätt. Helst skulle jag ju vilja att folk undvek att prata så jävla högt och mycket. Men det är väl bara en utopi det där med att folk ska se skönheten i tystnaden eller lära sig hur en sätter i ett par hörlurar och stänger av högtalarläget på telefonen
Om folk inte pratade så jäkla mycket skulle de heller inte bli osams om saker som vilken gud som är ballast osv. Därför tror jag att vägen till världsfred är chemtrails som sprutar ut något som gör människor mindre snacksaliga. Jag är helt övertygad om att möjligheten finns men att vapenindustrin ställer sig i vägen.
