Så nära målet. Allt som krävs är att ansvariga fattar rätt beslut.
Faller alla bitar på plats börjar jag jobba på riktigt den tionde juni. Nu är det fanimej min tur (Kraftvrål!!!!!) Samtidigt är jag fruktansvärt orolig. Jag har sådan ångest att jag blir kall. Tänk om jag kört in i ytterligare en återvändsgränd och tänk om min gräns är nådd nu Att jag inte kan kämpa vidare. Jag är rädd att jag inte orkar leva om mitt liv ska stå stilla och jag inte kommer någon vart. Jag är rädd att jag inte orkar leva om jag måste vara något slags samhällets b-människa som valsas runt i olika jobbagratis-arrangemang hos diverse företag och myndigheter.
