21 december 2020
Dagbok
21/12
Jag älskar ju katter och blir alltid glad när jag ser en. Det var rätt länge sedan jag såg en här i trakterna och jag blev därför ganska till mig och ville flaxa med armarna och gunga
med kroppen åt sidorna och utstöta glädjetjut.
Men så kom jag på. Just fan jag är ju en sån
där “högfungerande” autist.
Mer då?
Jag har drömt att jag hade en svans.
En svans med rödbrun päls och som jag kunde röra på. Det hela blev såklart en snackis och jag började lägga ut klipp
på internet där jag spelade enkla låtar på en liten keyboard med
min svans. En annan detalj i drömmen var att jag
stod och schamponerade in svansen för ja den
behövde också
tvättas ibland. Självklart brukade jag piska med den när jag
var förbannad.
Förövrigt har jag hittat en blogg att rekommendera:
https://autismensansikten.wordpress.com/
Sätter ord på så mycket jag som autistisk upplever. Läs och lär er.
13 december 2020
Dagbok
13/12
Glad Lucia!
Här är mina lussekatter som jag suttit uppe
hela natten och jobbat med i paint.
3 december 2020
Dagbok
3/12
Många tänker nog på alla resor de ska göra, alla utekvällar, eller bara att få träffa sina arbetskamrater igen. Jag tänker på att när coronan slutat sina härjningar så ska jag åka in till stadsbiblioteket och låna boken “Tummens mamma slutar röka”
I väntan på det spelar jag en hel del “Nian” på mobilen.
Spelet som går ut på att ur nio bokstäver skapa så många ord som möjligt med minst fyra bokstäver. Men kruxet är att bokstaven i mitten måste ingå i alla orden och varje bokstav får bara brukas en gång. Ett eller ibland flera av orden kan skapas av alla bokstäverna. Orden ska alltid vara i grundform. Jag bestämde mig för att försöka göra en själv. Jag fick fram 28 ord här:
E I G
S A R
S G V
och 31 här:
A R E
I E S
L G A
Om jag nu inte missat något.
28 oktober 2020
Dagbok
28/10
Det finns många som undrar hur jag blivit som jag blivit.
Svaret är att jag blev uppfostrad av min storasysters kastrerade
röda tabbykatt. Han var från Skåne.
Här är en bild:
25 oktober 2020
25 september 2020
Dagbok
25/9
Katt i kattfotshatt.
Jag har ritat.
I torsdags förra veckan var jag ute i skogen. Tror ni jag hitta nå svamp då? Nej såklart inte. Drömmen om en sten som var täckt av stora kantareller var tydligen ingen profetia. Men skogens guld var inte mitt huvudsakliga fokus utan toppisar. Chillax aina! Det är inte för egen konsumtion eller försäljning jag letar efter dessa. Jag rensar bort dem. Detta som ett medborgarinitiativ för att försöka hålla Visättra fritt från hippies.
Jag pysslade lite också.
Kattmyntan jag sådde för ett tag sedan har börjat gro.
Det sticker upp några tunna strån med små blad. Jag har vävt också. Inte i mammas ram, den var för krånglig eller jag vet liksom inte om jag har satt upp den rätt. Så jag köpte en liten på Ica för en hundring. Egentligen är den för barn men vad tusan jag är nybörjare.
14 september 2020
5 september 2020
4 september 2020
Dagbok
4/9
Får sakta lite mer ordning och stil här.
Mamma kom hit i söndags och med sig hade hon en liten minibyrå som jag fyllt med diverse saker så jag kunnat styra upp bättre på mitt pysselbord. I måndags på kvällen kom svågern och hjälpte mig sätta upp en lampa. Det var bra för jag kan ingenting om det där med lampor och el och sladdar. Dessutom når jag knappt upp heller. Men till mina skåp ovanför garderoberna och linneskåpet når jag och på tisdagen rensade jag i ett av dem och ställde i ordning det som blev kvar. För att förbättra ytterligare här skulle jag behöva en ny större bokhylla samt ett nytt nattduksbord eller en liten byrå att ställa bredvid sängen.
Jag har även drömt ännu en gång om att skriva fan fiction. Den här gången var det Barbro och inte Astrid Lindgrens alster som skulle bli tolkat. Det skulle handla om hur en åldrad Loranga i början av september i nådens år 2020 ramlar ner från en stol i köket och bryter benet. Han inser att han inte kommer överleva. Han kan inte röra sig och komma åt vare sig telefonen eller någon form av vätska och hemtjänsten den i stort sett enda kontakt med omvärlden Loranga har, har dragits in till var tredje vecka. Allt han kan göra är att invänta döden och under tiden reflekterar han över sitt liv.
Får sakta lite mer ordning och stil här.
Mamma kom hit i söndags och med sig hade hon en liten minibyrå som jag fyllt med diverse saker så jag kunnat styra upp bättre på mitt pysselbord. I måndags på kvällen kom svågern och hjälpte mig sätta upp en lampa. Det var bra för jag kan ingenting om det där med lampor och el och sladdar. Dessutom når jag knappt upp heller. Men till mina skåp ovanför garderoberna och linneskåpet når jag och på tisdagen rensade jag i ett av dem och ställde i ordning det som blev kvar. För att förbättra ytterligare här skulle jag behöva en ny större bokhylla samt ett nytt nattduksbord eller en liten byrå att ställa bredvid sängen.
Jag har även drömt ännu en gång om att skriva fan fiction. Den här gången var det Barbro och inte Astrid Lindgrens alster som skulle bli tolkat. Det skulle handla om hur en åldrad Loranga i början av september i nådens år 2020 ramlar ner från en stol i köket och bryter benet. Han inser att han inte kommer överleva. Han kan inte röra sig och komma åt vare sig telefonen eller någon form av vätska och hemtjänsten den i stort sett enda kontakt med omvärlden Loranga har, har dragits in till var tredje vecka. Allt han kan göra är att invänta döden och under tiden reflekterar han över sitt liv.
29 augusti 2020
Dagbok
29/8
Uppdatering här. Jag mår bra så gott jag kan i alla fall. Hade jag kunnat trolla hade saker och ting sett annorlunda ut men jag håller huvudet ovan vattenytan. I fredags förra veckan plockade jag blåbär på förmiddagen i skogen här i närheten. Inte jättemycket men det räckte till tre skålar med fil. Sedan har jag satt jag ihop en vävram jag lånat av mamma. Problemet nu är att jag inte vet hur jag ska varpa fanskapet.
För övrigt tror jag det är för mycket jobb att skaffa ett helt nytt youtubekonto bara för att kommentera den här videon med
https://www.youtube.com/watch?v=XTpmr0rpwMg&
"Tack för ert arbete, ni har hjälpt mig reda ut vilka barn som är mina"
Uppdatering här. Jag mår bra så gott jag kan i alla fall. Hade jag kunnat trolla hade saker och ting sett annorlunda ut men jag håller huvudet ovan vattenytan. I fredags förra veckan plockade jag blåbär på förmiddagen i skogen här i närheten. Inte jättemycket men det räckte till tre skålar med fil. Sedan har jag satt jag ihop en vävram jag lånat av mamma. Problemet nu är att jag inte vet hur jag ska varpa fanskapet.
Internet är fullt av exempel på vävramar men inte den som jag har. En annan sak för mig att reta upp mig på är att jag slängt det där påslakanet jag kunde rivit sönder och gjort en liten trasmatta av. Jag hade någon idé om att försöka slänga minst en sak i veckan. Utöver vanliga sopor alltså. Jag vill rensa. Det mest spännande sker dock i min fantasi som ex att bandet "Ultima Thutte" släppt albumet "Pattriarkatet" som innehåller hitsingeln "Sväljer sväljer, fostervatten"
För övrigt tror jag det är för mycket jobb att skaffa ett helt nytt youtubekonto bara för att kommentera den här videon med
https://www.youtube.com/watch?v=XTpmr0rpwMg&
"Tack för ert arbete, ni har hjälpt mig reda ut vilka barn som är mina"
11 augusti 2020
22 juli 2020
14 juni 2020
Dagbok
14/6
Jag säger inte att det betyder något. Men heller inte att det inte betyder något att unabombaren skrev sitt manifest på en skrivmaskin vars märke var "corona". Och jag säger inte att det, trots att jag tar avstånd från att skicka bomber. Inte finns en del i manifestet som jag nickar inkännande i:
"Also, technology exacerbates the effects of crowding because it puts increase disruptive powers in people’s hands. For example,
Jag har även känt inspiration att marmorera papper i raklödder. Jupp raklödder. Jag testade det för ett tag sedan och det blev faktiskt ganska bra. Men det är viktigare att städa. På förmiddagen idag har jag varvat att gå runt här och plocka och ställa i ordning med att läsa. I "Brott tiggeri och brännvinets fördärv" av Karin Strand. Där jag fick lära
mig om sådant som blindvisor, Vaksalamålet och att skillingtryckens skillingtryck I en sal på lasarettet aldrig förekommit som skillingtryck.
Jag säger inte att det betyder något. Men heller inte att det inte betyder något att unabombaren skrev sitt manifest på en skrivmaskin vars märke var "corona". Och jag säger inte att det, trots att jag tar avstånd från att skicka bomber. Inte finns en del i manifestet som jag nickar inkännande i:
"Also, technology exacerbates the effects of crowding because it puts increase disruptive powers in people’s hands. For example,
a variety of noise-
making devices: power mowers, radios, motorcycles, etc. If the use of these devices is unrestricted, people
who want peace and quiet are frustrated by the noise." (Ur Industrial society and its future.
T. Kaczynski)
Själv har jag varken skrivit manifest
eller skickat bomber till folk. Utan fortsatt krokningen samt tagit promenader. Jag fotade de här i måndags:
Jag har även känt inspiration att marmorera papper i raklödder. Jupp raklödder. Jag testade det för ett tag sedan och det blev faktiskt ganska bra. Men det är viktigare att städa. På förmiddagen idag har jag varvat att gå runt här och plocka och ställa i ordning med att läsa. I "Brott tiggeri och brännvinets fördärv" av Karin Strand. Där jag fick lära
mig om sådant som blindvisor, Vaksalamålet och att skillingtryckens skillingtryck I en sal på lasarettet aldrig förekommit som skillingtryck.
30 maj 2020
Dagbok
30/5
Idag har jag suttit och spunnit vidare på begreppet "funktionsvarierad"
Till exempel. Min autism gör att jag är känslig för intryck.
Jag är Funktionsirriterad.
När jag fick min diagnos blev jag
Funktionslegitimerad.
En daglig dos 225 mg venlafaxin.
Funktionskorrigerad.
Det är inte bara intryck jag har svårt för utan även stress och ovana och oväntade situationer. Då får jag ett sammanbrott och blir
Idag har jag suttit och spunnit vidare på begreppet "funktionsvarierad"
Till exempel. Min autism gör att jag är känslig för intryck.
Jag är Funktionsirriterad.
När jag fick min diagnos blev jag
Funktionslegitimerad.
En daglig dos 225 mg venlafaxin.
Funktionskorrigerad.
Det är inte bara intryck jag har svårt för utan även stress och ovana och oväntade situationer. Då får jag ett sammanbrott och blir
Funktionsanimerad
När det spekuleras och killgissas runt hit och dit om människor med diagnoser och grova brott och annat obehagligt beteende.
Funktionsdemoniserad
Att som funkis vara beroende av sådant som myndigheters beslut. Alla trösklarna som finns hos arbetsmarknaden. Att därför aldrig känna sig vuxen och självständig.
Funktionsinfantiliserad.
Vi är alla lite "autistiska"
Funktionsapproprierad.
Att försöka dölja/maska sin autism.
Funktionskamouflerad
Jag har även varit ute på promenad och träffat de här.
När det spekuleras och killgissas runt hit och dit om människor med diagnoser och grova brott och annat obehagligt beteende.
Funktionsdemoniserad
Att som funkis vara beroende av sådant som myndigheters beslut. Alla trösklarna som finns hos arbetsmarknaden. Att därför aldrig känna sig vuxen och självständig.
Funktionsinfantiliserad.
Vi är alla lite "autistiska"
Funktionsapproprierad.
Att försöka dölja/maska sin autism.
Funktionskamouflerad
Jag har även varit ute på promenad och träffat de här.
28 maj 2020
Dagbok
28/5
Jag tog en kvällspromenad idag i naturområdet här i
närheten och fotade de här blommorna.
och förra veckan var jag ute i samma
område ungefär och tog de här korten.
Jag tog en kvällspromenad idag i naturområdet här i
närheten och fotade de här blommorna.
och förra veckan var jag ute i samma
område ungefär och tog de här korten.
13 maj 2020
Dagbok
13/5
Lill-Babs besökte en av mina drömmar i natt.
Lill-Babs besökte en av mina drömmar i natt.
Eller ja mamma och jag satt och kollade på ett klipp med en ung Barbro Svensson i början av 1960-talet som dansade och sjöng en sång vars text enbart bestod av "orden" rajtan tajtan. Mamma sa något om att på den här tiden var vi inte lika kräsna med underhållning.
Ja i alla fall finns det ett skämt från typ 80-talet som involverar Lill Babs, Kjell Lönnå och två löss. Kan ni ju googla efter om ni känner för det.
I förrgår kom några garn och en krokningsnål jag beställt och jag har börjat på en ny grytlapp. Krokningsnålen är mycket längre än en vanlig virknål så jag kan göra grytlappen bredare än de jag gjort innan. När en krokar behöver nämligen maskorna vara uppe på nålen ibland. På tal om handarbete så fick jag en vision. Jag behöver bara lära mig sy samt få tillgång till en bebis. Men tänk er små dräkter som ska föreställa olika giftiga blommor. En liten mänsklig avkomma på sådär ett halvår i en stormhattsdräkt.
Ja i alla fall finns det ett skämt från typ 80-talet som involverar Lill Babs, Kjell Lönnå och två löss. Kan ni ju googla efter om ni känner för det.
10 maj 2020
Mordet på Tammy Burke Nielsen i Toulange 1996
Toulange (Toolaansch) finns egentligen inte på riktigt. Det var bara en f d kollega som uttala Tullinge så på skoj ibland. Men när jag hör Toulange så blir det i mitt huvud en amerikansk småstad som det hände i stort sett ingenting i som var värt vare sig nationell eller internationell uppmärksamhet. Folk låste inte sina dörrar när de gick hemifrån och vapnen användes till att döda vilda djur med under jaktsäsongen. Nästan alla kände alla. Folk var å ena sidan gästvänliga mot främlingar å andra sidan avvaktande mot nytt och främmande. Senast något riktigt dramatiskt och våldsamt hände var under 1920-talets förbudstid då rivaliserande lönnbrännare sköt mot varandra. Men efter det rådde ett stilla lugn över den lilla staden. Tills den 11 oktober 1996.
Roy Nielsen hade precis kommit in i sin delikatessbutik för att öppna för dagen då en fasansfull syn mötte honom. Allt var i en enda röra och det var blod överallt. Med hjärtat bultande av fasa tassande han försiktigt bakom kassan. Där låg hon, hans äldsta brorsdotter Tammy brutalt nerhuggen. Tamarah "Tammy" Burke Nielsen blev bara 17 år. Tammy sörjdes av hela samhället. Hon hade varit en toppstudent på high school med A i alla ämnen, hon ledde skolans cheerleaders och var redaktör för skoltidningen. Trots det hann hon med att på fritiden leda gymnastikträning för en grupp intellektuellt funktionshindrade barn, leda bingokvällar på ett ålderdomshem samt arbeta extra i farbroderns delikatessbutik.
Vem kunde göra detta avskyvärd dåd? Kunde det vara ett rån som gått fel? En satanistisk sekt? Någon berättade att hen sett en svart man gå omkring nära butiken. Misstankarna riktade sig dock snabbt åt ett håll. Leroy McCullaghan. Leroy bodde hemma hos sin ensamstående mamma trots att han redan var 26 år. Han hade inget arbete utan drev mest runt hela dagarna. Ofta brukade han stå och stirra på folk. Oftast stirrade han på mycket yngre tjejer sådana i Tammys ålder Leroy var autistisk och hade inlärningssvårigheter och han hade svårt att hitta vänner och att passa in. Många uppfattade honom som udda och obehaglig. Det räckte för polisen för att ta in honom på förhör och trots att modern förgäves försökte förklara vilka svårigheter sonen hade. Höll polisen ett tio timmar långt förhör med honom tills han erkände, frihetsberövades och sedan hängde sig i sin cell. Först 2011 skulle det komma fram att Leroy haft alibi hela tiden och staten tvingades betala skadestånd till hans mor.
Än idag vet ingen vem som mördade Tammy men sedan DNA-tekniken utvecklats hoppas FBI kunna lösa fallet. Eller alltså det var Roy Nielsens psykiskt sjuka fru som inbillade sig att maken och hans brorsdotter hade ett sexuellt förhållande och svartsjukan och raseriet tog en dag överhanden.
Uppdatering!
Roy Nielsens numera exfru Bernadette Miller har gripits i sin bostad. Hon var skild från Roy sedan 2009 och bodde ensam i ett litet nergånget hus i utkanten av Toulange. När polisen kom dit möttes de av tre ilskna pitbullterriers som sprang lösa på gården. Huset var belamrat med gammalt skräp. Tidningar. kartonger, bråte, matrester pizzakartonger osv Det stank mögel, sopor, bajs och kiss. Här och var kröp inavlade katter fram. På videoklippet som cirkulerar på nätet syns hur polisen tar med en svärande och skrikande Bernadette till sin bil. Det är svårt att få något sammanhang i det hon försöker uttrycka men det är något om CIA och utomjordingar blandat med lite ur Uppenbarelseboken
Uppdatering 2.
Men är det verkligen Miller som är skyldig? Det finns nämligen ytterligare ett spår. Visst har Miller erkänt men vi måste ta i beaktande hennes mentala tillstånd och att hon inte riktigt vet vad som är på riktigt eller inte. Någon kanske undrar hur fasen Tammy orkade med allt. Skola med toppbetyg, ideellt engagemang och extrajobb. Svaret heter knark. Mordet kan därför vara relaterat till något slags narkotikaaffärer. Ja alltså det kommer fram sedan att för ha råd med drogerna räckte inte pengarna hon fick in från att jobba extra i farbroderns delikatessbutik utan mitt i allt ihop fick Tammy klämma in lite Escort-verksamhet och därmed kommer ett tredje spår in.
(Ja jag har sett för mycket på ID-Discovery.)
6 maj 2020
Dagbok
6/5
Samhället har på ett sätt tagit en paus och därmed den närkontakt en som funktionshindras måste ha med diverse myndigheter. Det vill säga den frustration det innebär av att ständigt känna hur ens liv ligger i händerna på andra, att hela tiden behöva väga ens ord för att inte på olika sätt bli missbedömd när det gäller till exempel ens hjälpbehov eller ens förmågor. Stressen av att behöva gå på möten med en ny okänd handläggare som jag inte vet om hen vet någonting om mig och är på det klara med att jag har en diagnos som gör att jag har ett annorlunda fungerande än många. Frustrationen över att arbetsmarknaden och arbetslivet är konstruerat på ett sådant sätt att vi som funktionshindras ofta måste gå genom en typ proxy för att få arbete. Vi måste ha någon handläggare på af eller någon annan insats som ska gå i god för oss och lirka med arbetsgivare för att vi ska ens få en chans till obetald praktik. Istället för att inkluderingen och möjligheten att kunna arbeta utifrån ens förutsättningar fanns där redan från början.
Till exempel att all den kryptonit (ex. krav på flexibilitet eller öppna kontorslandskap) som tar bort superkrafterna som vi autister sägs ha blev bortsanerad. I o f s avskyr jag det där snacket om superkrafter då det ställer så höga förväntningar. Jag talar hellre om intressen, förmågor och talanger. Men som behöver rätt förutsättningar för att kunna blomstra. Över huvud taget säger det där pratet om superkrafter hur långt ifrån inkludering vi egentligen är. För att vara välkomna måste vi överkompensera med superkrafter. Jag ser den här pausen som välkommen och ägnar den åt att vila, läka mitt inre och stärka mig själv. Jag ordnar min egen jävla sysselsättning här hemma. Krokar grytlappar tar promenader, läser Bibeln och ber till Gud om att helas från internaliserad ableism. Eller så tittar jag på den stora älgvandringen. De är så söta när de simmar och far fram där över älven.
Samhället har på ett sätt tagit en paus och därmed den närkontakt en som funktionshindras måste ha med diverse myndigheter. Det vill säga den frustration det innebär av att ständigt känna hur ens liv ligger i händerna på andra, att hela tiden behöva väga ens ord för att inte på olika sätt bli missbedömd när det gäller till exempel ens hjälpbehov eller ens förmågor. Stressen av att behöva gå på möten med en ny okänd handläggare som jag inte vet om hen vet någonting om mig och är på det klara med att jag har en diagnos som gör att jag har ett annorlunda fungerande än många. Frustrationen över att arbetsmarknaden och arbetslivet är konstruerat på ett sådant sätt att vi som funktionshindras ofta måste gå genom en typ proxy för att få arbete. Vi måste ha någon handläggare på af eller någon annan insats som ska gå i god för oss och lirka med arbetsgivare för att vi ska ens få en chans till obetald praktik. Istället för att inkluderingen och möjligheten att kunna arbeta utifrån ens förutsättningar fanns där redan från början.
Till exempel att all den kryptonit (ex. krav på flexibilitet eller öppna kontorslandskap) som tar bort superkrafterna som vi autister sägs ha blev bortsanerad. I o f s avskyr jag det där snacket om superkrafter då det ställer så höga förväntningar. Jag talar hellre om intressen, förmågor och talanger. Men som behöver rätt förutsättningar för att kunna blomstra. Över huvud taget säger det där pratet om superkrafter hur långt ifrån inkludering vi egentligen är. För att vara välkomna måste vi överkompensera med superkrafter. Jag ser den här pausen som välkommen och ägnar den åt att vila, läka mitt inre och stärka mig själv. Jag ordnar min egen jävla sysselsättning här hemma. Krokar grytlappar tar promenader, läser Bibeln och ber till Gud om att helas från internaliserad ableism. Eller så tittar jag på den stora älgvandringen. De är så söta när de simmar och far fram där över älven.
4 maj 2020
Musikikonografi-måndag
Fashions for 1798. (Mode för 1798)
Extra fashionabelt för unga damer vid 1700-talets slut
ansågs vara att hänga upp sina fienders huvuden på
väggen i salongen som troféer. Men det har nutida utgivare
valt att redigera bort ur Jane Austens romaner.
26 april 2020
25 april 2020
15 april 2020
Dagbok
15/4
Jag har åkt från mamma nu. Kom hem igår. På mammas kylskåp lämnade jag denna fisk gjord i vitlera och målad med tuschpennor. Pysslandet har fortsatt här också, jag försöker att virka en påse/väska av sönderrivna plastkassar. "Garntrådarna" smälts ihop med hjälp av ett strykjärn. Men mest har jag legat däckad. Mensen har kommit äntligen efter att ha varit sen över en vecka. Jag började bli orolig, inte för att jag var med barn (det vore omöjligt)utan för att det var något annat fel. Den är aldrig helt regelbunden men åtta dagar är lite väl. För många år sedan kunde den hoppa över nån månad men då vägde jag alldeles för lite. Men hemma hos mamma nu, har jag ätit ordentligt. Kanske ska jag be om att få byta antidepressiva då den jag har enligt FASS kan ge menstruationsrubbningar.
På tal om att pyssla och sånt.
De här skulle t o m jag kanske kunna klara av att göra:
https://www.studioknitsf.com/how-to-knit-baby-booties-shoes-easy-for-beginning-knitters/
Tyvärr finns det ingen liten bebis i mitt liv att göra dem åt. Jag har bebisfeber nu igen, därför jag kommit över det här mönstret för jag sitter på pinterest och söker efter söta saker att virka eller sticka
åt småfolk.
Jag har åkt från mamma nu. Kom hem igår. På mammas kylskåp lämnade jag denna fisk gjord i vitlera och målad med tuschpennor. Pysslandet har fortsatt här också, jag försöker att virka en påse/väska av sönderrivna plastkassar. "Garntrådarna" smälts ihop med hjälp av ett strykjärn. Men mest har jag legat däckad. Mensen har kommit äntligen efter att ha varit sen över en vecka. Jag började bli orolig, inte för att jag var med barn (det vore omöjligt)utan för att det var något annat fel. Den är aldrig helt regelbunden men åtta dagar är lite väl. För många år sedan kunde den hoppa över nån månad men då vägde jag alldeles för lite. Men hemma hos mamma nu, har jag ätit ordentligt. Kanske ska jag be om att få byta antidepressiva då den jag har enligt FASS kan ge menstruationsrubbningar.
Det vore bra att kunna vara lite mer säker på sin cykel inte minst när det blir dags att försöka göra småttingar. Depression och oro kan förövrigt tydligen också göra sitt när det gäller att fucka upp mensen. Jag är ju i o f s orolig och deppad konstant men det har varit lite extra nu i och med att jag inte vet hur det blir med min försörjning egentligen framöver och hur coronan kommer påverka mina jobbchanser. Nu lever jag på sparade pengar och lite a-kassa
På tal om att pyssla och sånt.
De här skulle t o m jag kanske kunna klara av att göra:
https://www.studioknitsf.com/how-to-knit-baby-booties-shoes-easy-for-beginning-knitters/
Tyvärr finns det ingen liten bebis i mitt liv att göra dem åt. Jag har bebisfeber nu igen, därför jag kommit över det här mönstret för jag sitter på pinterest och söker efter söta saker att virka eller sticka
åt småfolk.
10 april 2020
Dagbok
10/4
Virkade den här äggvärmaren eller
vad det kallas igår och idag.
Virkade den här äggvärmaren eller
vad det kallas igår och idag.
Med påsken har kreativiteten kommit tillbaka.
Däremot fick jag inte till eller rättare sagt jag misslyckades helt med att göra ett par änglavingar i vitlera. Jag här även dagdrömt om (fungerar nog inte i verkligheten) att korsa en kattfot (blomman alltså) med en tussilago och därigenom skapa en tassilago.
21 mars 2020
Judith
Lorenzo Lippi
Det kan inte bara vara mina tankar
som går till en violin.
 |
| Andrea Commodi |
huvudet känns en aning onaturligt stort.
Varför tittar hon åt sidan som på nåt jävla
högstadiet-klassfoto förresten?
11 mars 2020
Dagbok
11/3
Att behöva ha med en krånglande arbetsförmedling att göra där det känns som att de har svårare funktionshinder än vad jag har håller på att ta knäcken på mig. Jag överväger att ansöka om ett sånt där personligt ombud. Problemet är bara att då måste jag lämna ännu en del av kontrollen över mitt liv till en annan person. Jag försöker också ta reda på vad en s k samordnad individuell plan innebär. Och nu menar jag inte vad myndigheterna själva skriver utan vad det VERKLIGEN innebär dvs kommer det leda till att jag förlorar ännu mer makt och kontroll över mitt eget liv och bli ännu mer "institutionaliserad" i samhället.
Att behöva ha med en krånglande arbetsförmedling att göra där det känns som att de har svårare funktionshinder än vad jag har håller på att ta knäcken på mig. Jag överväger att ansöka om ett sånt där personligt ombud. Problemet är bara att då måste jag lämna ännu en del av kontrollen över mitt liv till en annan person. Jag försöker också ta reda på vad en s k samordnad individuell plan innebär. Och nu menar jag inte vad myndigheterna själva skriver utan vad det VERKLIGEN innebär dvs kommer det leda till att jag förlorar ännu mer makt och kontroll över mitt eget liv och bli ännu mer "institutionaliserad" i samhället.
6 mars 2020
Filmvärldens Judith
Isabelle Corey och Massimo Girotti i Fernardo Cerchios
"Giuditta e Oloferne" Eller som filmen heter på engelska
"Head of a Tyrant" (En tyranns huvud) respektive tyska
"Das schwert der Rache" (Hämndens svärd).
1958.
"Giuditta e Oloferne" Eller som filmen heter på engelska
"Head of a Tyrant" (En tyranns huvud) respektive tyska
"Das schwert der Rache" (Hämndens svärd).
1958.
26 februari 2020
25 februari 2020
Dagbok
25/2
Enligt legenden tog Frälsningsarméns grundare William Booth olika dryckesvisor och liknande och bytte ut de syndiga texterna mot kristna. När någon sedan ifrågasatte hur han kunde begagna sig av de där ogudaktiga sångernas melodier brukade han svara: Varför ska djävulen ha den bästa musiken?! Jag vet inte om det är fan själv eller vem/vad det är som nyss gav mig ingivelsen: Ta frälsningsarméns sångbok. Leta ut några schyssta låtar och byt ut den kristna texten mot en syndig och ta da! Nu har en ny gren av könsrocken fötts.
Enligt legenden tog Frälsningsarméns grundare William Booth olika dryckesvisor och liknande och bytte ut de syndiga texterna mot kristna. När någon sedan ifrågasatte hur han kunde begagna sig av de där ogudaktiga sångernas melodier brukade han svara: Varför ska djävulen ha den bästa musiken?! Jag vet inte om det är fan själv eller vem/vad det är som nyss gav mig ingivelsen: Ta frälsningsarméns sångbok. Leta ut några schyssta låtar och byt ut den kristna texten mot en syndig och ta da! Nu har en ny gren av könsrocken fötts.
17 februari 2020
Dagbok
17/2
Det känns som att naturen konspirerar för att psyka skiten ur mig. Eller så får jag helt enkelt sluta googla massa fanskap (https://www.sickchirpse.com/weirdest-animal-dicks/)
Men tasmanska djävlar är djävligt söta. Kolla på de små rackarna:
https://www.natursidan.se/wp-content/uploads/2015/10/tasmansk_djävul2.jpg
https://commons.wikimedia.org/wiki/Sarcophilus_harrisii#/media/File:Tasdevil_large.jpg
https://www.youtube.com/watch?v=lMaIVaiCHDM
De är utrotningshotade och vilda så jag tvivlar på att de går att ha en som assistansdjur för mentalt stöd. Men ja dagdrömma går ju alltid.
Det känns som att naturen konspirerar för att psyka skiten ur mig. Eller så får jag helt enkelt sluta googla massa fanskap (https://www.sickchirpse.com/weirdest-animal-dicks/)
Men tasmanska djävlar är djävligt söta. Kolla på de små rackarna:
https://commons.wikimedia.org/wiki/Sarcophilus_harrisii#/media/File:Tasdevil_large.jpg
https://www.youtube.com/watch?v=lMaIVaiCHDM
De är utrotningshotade och vilda så jag tvivlar på att de går att ha en som assistansdjur för mentalt stöd. Men ja dagdrömma går ju alltid.
16 februari 2020
15 februari 2020
Dagbok
15/2
För helvete naturen sluta psyka mig:
https://qph.fs.quoracdn.net/main-qimg-4943a9a68bf3e9cb09f136a8828caf01
Inte nog med att det är en opossum eller som den heter på svenska-pungråtta. Den har förökat sig och hur fan ser det hela ut egentligen. Det ska tilläggas att det inte är en jättestor snippa som det väller ut opussombebisar ur. Utan pungråttans "pung". Pungråttorna verkar hålla på med sin grej i Virginia i USA och jag bor i Sverige. Men jag är säker på att de kommer dyka upp här och stå och äckla sig i soprummet.
För helvete naturen sluta psyka mig:
https://qph.fs.quoracdn.net/main-qimg-4943a9a68bf3e9cb09f136a8828caf01
Inte nog med att det är en opossum eller som den heter på svenska-pungråtta. Den har förökat sig och hur fan ser det hela ut egentligen. Det ska tilläggas att det inte är en jättestor snippa som det väller ut opussombebisar ur. Utan pungråttans "pung". Pungråttorna verkar hålla på med sin grej i Virginia i USA och jag bor i Sverige. Men jag är säker på att de kommer dyka upp här och stå och äckla sig i soprummet.
Eller ännu värre, torkskåpet i tvättstugan. Jag har bara varit borta i en timme. Men när jag ska hämta mina lakan och handdukar har den redan hunnit bygga ett bo där och skita ner och jag kan fan glömma min tvätt nu för den tänker försvara sitt nya hem och den menar allvar.
8 februari 2020
6 februari 2020
Dagbok
6/2
Först tänkte jag, fan vad pinsam jag är. Men sedan insåg jag att det var nog bra att jag bröt ihop hos af och börja gråta så de fattade att saker och ting är svårare för mig än det kan verka på ytan. Tror det var något som klickade hos handläggaren för hen ringde upp en annan person som har hand om de som har svårare att komma in på arbetsmarknaden.
Först tänkte jag, fan vad pinsam jag är. Men sedan insåg jag att det var nog bra att jag bröt ihop hos af och börja gråta så de fattade att saker och ting är svårare för mig än det kan verka på ytan. Tror det var något som klickade hos handläggaren för hen ringde upp en annan person som har hand om de som har svårare att komma in på arbetsmarknaden.
Det jag vill att de ska fatta är att jag kan arbeta om jag får rätt förutsättningar men att jag inte på egen hand kan hitta ett anpassat arbete och ställa krav på arbetsgivaren. Handläggaren frågade förövrigt vad jag ville ha hjälp med och jag svarade att jag ville hitta ett anpassad arbete med tydliga rutiner och uppgifter. Att det ska vara betalt och att det ska vara långvarigt. Det är inga orimliga krav. Det är inte så att jag kräver en tjänstebil (vilket vore ännu sjukare genom att jag saknar körkort) och sjuttio lakan efter skatt. Bara att slippa arbeta för småpengar jag varje månad är osäker på om jag ska få eller inte och att få en fast punkt i tillvaron. Det som andra (oftast de neurotypiska) ibland kanske tar för givet.
Få det jag behöver som autistisk för att må bra och känna mig trygg och fungera på ett bra sätt. För mig är det enormt viktigt att jag får kontinuitet och stabilitet. Jag måste ha det Om jag ska må bra och fungera i samhället så måste jag ställa de kraven. Om jag tvingas försöka fungera på ett sätt jag inte gör och klarar av, så blir det bara in i väggen och sjukskrivning av det hela. Jag vill leva inte bara överleva.
Få det jag behöver som autistisk för att må bra och känna mig trygg och fungera på ett bra sätt. För mig är det enormt viktigt att jag får kontinuitet och stabilitet. Jag måste ha det Om jag ska må bra och fungera i samhället så måste jag ställa de kraven. Om jag tvingas försöka fungera på ett sätt jag inte gör och klarar av, så blir det bara in i väggen och sjukskrivning av det hela. Jag vill leva inte bara överleva.
3 februari 2020
2 februari 2020
Dagbok
2/2
Vilken fantastisk körhelg! Det var riktig "team building" och nu är jag inte ironisk när jag använder det begreppet. Vi har lärt oss ny sångteknik, lite musikteori och lyft upp varandra när vi hade masterclass och en och en fick sjunga upp inför de andra. Det var dock frivilligt. Men jag tänkte att jag vill öva på att sjunga inför andra och kunna slappna av. Jag har sjungit solo innan men jag blir så nervös och dessutom har jag svårt med det där med intonation och kunna börja sången med stadighet. Men det gick bra och jag kunde ta det lugnt och släppa prestationskraven och bara njuta av att få sjunga och tänka att jag är där för att lära mig.
Vilken fantastisk körhelg! Det var riktig "team building" och nu är jag inte ironisk när jag använder det begreppet. Vi har lärt oss ny sångteknik, lite musikteori och lyft upp varandra när vi hade masterclass och en och en fick sjunga upp inför de andra. Det var dock frivilligt. Men jag tänkte att jag vill öva på att sjunga inför andra och kunna slappna av. Jag har sjungit solo innan men jag blir så nervös och dessutom har jag svårt med det där med intonation och kunna börja sången med stadighet. Men det gick bra och jag kunde ta det lugnt och släppa prestationskraven och bara njuta av att få sjunga och tänka att jag är där för att lära mig.
Vår ledare har dessutom förmågan att få en att känna sig trygg och då behövs det så lite för att få fram bra sång. Tryggheten gör både att en dels slappnar av i kroppen, vilket är jätteviktigt för sången. Men det blir också lättare att förstå vad vår ledare vill lära ut. De här dagarna har dessutom inte bara gett saker att ta med sig vad gäller själva sjungandet. Utan att arbeta med rösten och magstöd och hela köret och liksom ha med hela kroppen i det. Det ger en större säkerhet. Jag känner mig mer självsäker och trygg i mig själv och att jag sakta håller på att bygga upp den där avslappnade pondusen jag som autist och dessutom en ganska liten kvinna känt att jag haft svår att hitta.
Det var också fantastiskt att se sina körkamrater växa och
blomma ut.
29 januari 2020
Dagbok
28/1
Att vara deprimerad och samtidigt ha järnbrist. Men än är hoppet inte ute. När jag umgås med syskonbarnen släpper önskan att det där Corona-viruset ska utplåna hela mänskligheten. Mörkret har alltså inte besegrat mig.
Däremot har orken att söka ett nytt arbete börjat att tryta. Jag försöker ju aldrig dölja att jag är autist. Men när jag söker jobb blir det så jävla ja jobbigt med att jag måste då samtidigt "sälja in min tism". Det gamla vanliga tjötandet om att ens diagnos är en superkraft. Jag säger inte att det kan vara det men att hela tiden behöva sälja in sig som någon.med speciella krafter skapar så mycket internaliserad ableism hos en. Ur ett större perspektiv dvs utanför min navel så blir pratet om "superkrafter" när det gäller oss med npf, hur välmenande det än är, ett sätt att liksom "lägga ansvaret" på individen, det är vi autister som ska visa hur nyttiga och vilken tillgång vi kan vara istället för att samhället blir mer förstående och att t ex arbetsplatser blir anpassade för våra behov.
Hela mitt liv är en balansgång mellan att be om hjälp och ena sidan och andra sidan, värna om min självständighet. Att visa sina styrkor respektive svagheter på ett lagom sätt så att förväntningarna inte blir för höga eller för låga. Jag vill ju liksom visa ex AF att jag kan mycket och är villig at kämpa på samtidigt som jag är rädd att jag då får krav på mig som jag inte kan leva upp till eller att de inte lägger lika mycket krut på mig för jag ser ju ut att klara mig fint. Men skulle jag istället försöka visa mer hjälplöshet kanske de skulle sänka förväntningarna för mycket och tro att jag inte kan klara ens ett anpassat arbete.
Att vara deprimerad och samtidigt ha järnbrist. Men än är hoppet inte ute. När jag umgås med syskonbarnen släpper önskan att det där Corona-viruset ska utplåna hela mänskligheten. Mörkret har alltså inte besegrat mig.
Däremot har orken att söka ett nytt arbete börjat att tryta. Jag försöker ju aldrig dölja att jag är autist. Men när jag söker jobb blir det så jävla ja jobbigt med att jag måste då samtidigt "sälja in min tism". Det gamla vanliga tjötandet om att ens diagnos är en superkraft. Jag säger inte att det kan vara det men att hela tiden behöva sälja in sig som någon.med speciella krafter skapar så mycket internaliserad ableism hos en. Ur ett större perspektiv dvs utanför min navel så blir pratet om "superkrafter" när det gäller oss med npf, hur välmenande det än är, ett sätt att liksom "lägga ansvaret" på individen, det är vi autister som ska visa hur nyttiga och vilken tillgång vi kan vara istället för att samhället blir mer förstående och att t ex arbetsplatser blir anpassade för våra behov.
Hela mitt liv är en balansgång mellan att be om hjälp och ena sidan och andra sidan, värna om min självständighet. Att visa sina styrkor respektive svagheter på ett lagom sätt så att förväntningarna inte blir för höga eller för låga. Jag vill ju liksom visa ex AF att jag kan mycket och är villig at kämpa på samtidigt som jag är rädd att jag då får krav på mig som jag inte kan leva upp till eller att de inte lägger lika mycket krut på mig för jag ser ju ut att klara mig fint. Men skulle jag istället försöka visa mer hjälplöshet kanske de skulle sänka förväntningarna för mycket och tro att jag inte kan klara ens ett anpassat arbete.
25 januari 2020
Dagbok
24/1
Jag säger inte att det här är min pappas morfar men det är jävligt likt.
Det som gör att jag röstar emot är formen på öronen som hos morfar Liss Erik ser mer rundade ut uppepå. I alla fall ter de sig så när jag ser på de bilder jag har av honom. Ett alternativ skulle ju kunna vara att det är brodern Olof. Men jag vet inte om han var över i grannsocknen Åhl precis som brodern som arbetade som skräddarlärling där. Det finns inte samma koppling dit hos Olof som hos Erik. Dessutom har jag svårt att avgöra åldern, både vad gäller själva åldern på fotografiet i sig och åldern på personen. Vilket gör det svårt att utesluta eller inte utesluta åtminstone Olof som dog när han var några och tjugo i en olycka.
23 januari 2020
Dagbok
23/1
Fick det här berättat för mig på messenger
av min pappas kusins fru om min farfar. Angående ett inlägg i fb-gruppen Åhl hembygdsförenings fotoarkiv om hur folk från Åhl åkte till Svalbard för att arbeta i gruvorna där i början av 1900-talet.
"Gunhard har berättat lite grann om sin tid som kockspojke på Spetsbergen. Han var inte så gammal då, bara i tonåren. Det var någon i Insjön som förmedlade anställningar på Spetsbergen. När de anlände fick de gå av båten vid iskanten och hade en lång väg över isen för att komma fram till gruvanläggningen. En gång när han låg och sov, så började det brinna i baracken. Någon slog sönder fönstret och slängde in en snöskyffel och de kunde rädda sig ut. Gunhard hade problem under många år efteråt, då man inte fick väcka honom för snabbt, annars var han tillbaka i Spetsbergen....."
Fick det här berättat för mig på messenger
av min pappas kusins fru om min farfar. Angående ett inlägg i fb-gruppen Åhl hembygdsförenings fotoarkiv om hur folk från Åhl åkte till Svalbard för att arbeta i gruvorna där i början av 1900-talet.
"Gunhard har berättat lite grann om sin tid som kockspojke på Spetsbergen. Han var inte så gammal då, bara i tonåren. Det var någon i Insjön som förmedlade anställningar på Spetsbergen. När de anlände fick de gå av båten vid iskanten och hade en lång väg över isen för att komma fram till gruvanläggningen. En gång när han låg och sov, så började det brinna i baracken. Någon slog sönder fönstret och slängde in en snöskyffel och de kunde rädda sig ut. Gunhard hade problem under många år efteråt, då man inte fick väcka honom för snabbt, annars var han tillbaka i Spetsbergen....."
19 januari 2020
Dagbok
19/1
Jag kan inte släppa den här bilden. Vad fan är det med det där strecket mitt i magen liksom, är det skugga från när magen trycks ihop eller en hårsträng?
https://www.thesun.co.uk/wp-content/uploads/2016/03/2497863.main_image.jpg?strip=all
Den föreställer en "gentleman" vid namn Joe Metheny. Om Metheny var gravid vid fototillfället är oklart. Om det var så är det mycket troligt att han bar på antikrist. Joe Metheny var en seriemördare som gjorde hamburgare av sina offer. På bilden står alltså han inte bara och försöker tuffa sig och se hotfull ut, han utgjorde verkligen ett hot.
För övrigt då?
Jag kan inte släppa den här bilden. Vad fan är det med det där strecket mitt i magen liksom, är det skugga från när magen trycks ihop eller en hårsträng?
https://www.thesun.co.uk/wp-content/uploads/2016/03/2497863.main_image.jpg?strip=all
Den föreställer en "gentleman" vid namn Joe Metheny. Om Metheny var gravid vid fototillfället är oklart. Om det var så är det mycket troligt att han bar på antikrist. Joe Metheny var en seriemördare som gjorde hamburgare av sina offer. På bilden står alltså han inte bara och försöker tuffa sig och se hotfull ut, han utgjorde verkligen ett hot.
För övrigt då?
Jag och mamma var på Liljevalchs och såg årets vårutställning. Det var trevligt att träffa mamma och att se på konst. Men mycket folk både på muséet och sedan på spårvagnen in till centrum. Så jag har fått min beskärda del av främlingar alldeles ör nära inpå mig för ett bra tag framöver.
15 januari 2020
Örhängen i fimolera och fuskguld
min smyckestillverkning är en liten rundtång.
14 januari 2020
Dagbok
14/1
Förresten tror jag mig också ha läst någonstans om en forskare (inom något humanistiskt eller samhällsvetenskapligt ämne) på ett universitet i tror det var Nederländerna. Jag minner mig att historien var att hennes fakultet (?) eller institution skulle flytta in i nya lokaler. Byggnaden var gammal. Där hade tidigare olika slags naturvetare huserat och någon eller några av dem hade lämnat kvar en överraskning. I källaren hittade vår forskare en massa foster i burkar. Från de minsta till fullgångna. Som en hel fosterorgel! Ja ser framför mig hur de "små liven" med do-stämmor framför några av J.S Bachs största hits.
13 januari 2020
12 januari 2020
Dagbok
12/1
Min släkting hängde sig alltså i en lada i Tibble. Men han bodde i Rönnäs. Det är en bit emellan byarna(det här var 1836 långt innan busslinjer och uber-appar och jag funderar på om han valde att ta sig hela vägen för att inte hans fru eller barn eller annan närstående skulle råka hitta honom. Det måste då också betyda att han verkligen hade bestämt sig för att det fick vara nog nu. Jag har varit nära det stadiet många gånger men alltid lyckats hitta något att greppa tag Ibland har t o m suicidtankarna varit ett sätt att känna makt och kontroll över mitt eget liv. Att till syvende och sist är det jag som kan få "sista ordet" Även om jag egentligen tror att folk tar sina liv när de upplever att de förlorat kontrollen.
För övrigt när det gäller släktforskningen har jag upptäckt ett misstag jag gjort tidigare. En Brita Olsdotter född 1733 i Romma hade fått fel far. Vilket gör att jag inte härstammar från några klockare i Leksand på 1600-talet med gårdsnamnet Israels. Klockarna i min stamtavla har istället funnits i Åhl socken. Däremot är det mycket soldater. Som nämnda Britas far. Olof Andersson Hammar eller Hammar Olof Andersson. Det musikaliska på Leksands-sidan hittas istället b l a genom. Djäken Per Andersson som var spelman. Min pappas moster Tusen Anna Persson redogjorde även för Karl Sporr om musicerande i släkten. Det här antecknade Sporr vid mötet 1946 i Lycka. "Farmor f. 1836 eller 37 i Berg sjungit låtar och skänklåt. Farmor hade en bror, Skogs Erik Eriksson i Berg som bara ville spela fiol. Farmor dog Blind 1904, duktig att sjunga, men låtarna har inte fastnat i mig." Tyvärr verkar det här mötet att ha skett innan folkmusikinsamlarna åkte runt med inspelningsutrustning i sina möten med traditionsbärarna. Hur sjukt coolt hade det inte varit att ha en inspelning med en gammal släktings sång.
Min släkting hängde sig alltså i en lada i Tibble. Men han bodde i Rönnäs. Det är en bit emellan byarna(det här var 1836 långt innan busslinjer och uber-appar och jag funderar på om han valde att ta sig hela vägen för att inte hans fru eller barn eller annan närstående skulle råka hitta honom. Det måste då också betyda att han verkligen hade bestämt sig för att det fick vara nog nu. Jag har varit nära det stadiet många gånger men alltid lyckats hitta något att greppa tag Ibland har t o m suicidtankarna varit ett sätt att känna makt och kontroll över mitt eget liv. Att till syvende och sist är det jag som kan få "sista ordet" Även om jag egentligen tror att folk tar sina liv när de upplever att de förlorat kontrollen.
För övrigt när det gäller släktforskningen har jag upptäckt ett misstag jag gjort tidigare. En Brita Olsdotter född 1733 i Romma hade fått fel far. Vilket gör att jag inte härstammar från några klockare i Leksand på 1600-talet med gårdsnamnet Israels. Klockarna i min stamtavla har istället funnits i Åhl socken. Däremot är det mycket soldater. Som nämnda Britas far. Olof Andersson Hammar eller Hammar Olof Andersson. Det musikaliska på Leksands-sidan hittas istället b l a genom. Djäken Per Andersson som var spelman. Min pappas moster Tusen Anna Persson redogjorde även för Karl Sporr om musicerande i släkten. Det här antecknade Sporr vid mötet 1946 i Lycka. "Farmor f. 1836 eller 37 i Berg sjungit låtar och skänklåt. Farmor hade en bror, Skogs Erik Eriksson i Berg som bara ville spela fiol. Farmor dog Blind 1904, duktig att sjunga, men låtarna har inte fastnat i mig." Tyvärr verkar det här mötet att ha skett innan folkmusikinsamlarna åkte runt med inspelningsutrustning i sina möten med traditionsbärarna. Hur sjukt coolt hade det inte varit att ha en inspelning med en gammal släktings sång.
7 januari 2020
Dagbok
7/1
Släktforskningen går vidare. Jag har rott över Insjön och lämnat Åhls socken för Leksand. Där finns min farmors fars anor. En av mina förmödrar där hade en yngre bror som 1836 i en ålder av femtiosju år hängde sig i en lada i Tibble. Hans stoft fick sedan.inte ligga i vigd jord utan grävdes ner på avrättningsplatsen Allt efter häradsrättens beslut. Det här går att läsa om i Död och Begravningsboken från 1835-1842. Där blev han heller inte.förärad ett omdöme utifrån dåtidens ideal, såsom kristlig eller gudfruktig. Istället radas hans kriminella cv upp likt ett primitivt jävla lexbase. Även om det är en släkting långt bak i tiden så gjorde det ändå ont i hjärtat att läsa att någon som en delar blod med
Släktforskningen går vidare. Jag har rott över Insjön och lämnat Åhls socken för Leksand. Där finns min farmors fars anor. En av mina förmödrar där hade en yngre bror som 1836 i en ålder av femtiosju år hängde sig i en lada i Tibble. Hans stoft fick sedan.inte ligga i vigd jord utan grävdes ner på avrättningsplatsen Allt efter häradsrättens beslut. Det här går att läsa om i Död och Begravningsboken från 1835-1842. Där blev han heller inte.förärad ett omdöme utifrån dåtidens ideal, såsom kristlig eller gudfruktig. Istället radas hans kriminella cv upp likt ett primitivt jävla lexbase. Även om det är en släkting långt bak i tiden så gjorde det ändå ont i hjärtat att läsa att någon som en delar blod med
kände sig tvungen att avsluta sitt eget liv.
När jag skriver om ämnet vill jag också passa på att länka till:
https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/sjalvmordstankar/till-dig-som-har-sjalvmordstankar/
Förutom att släktforska har jag sökt olika arbeten. Är uppe i trettiotre stycken nu sedan mitten av december. Egentligen är det väl en minimal chans att jag skulle kunna få något. Men jobbsökandet gör att jag ändå känner att jag har någon makt och kontroll över mitt liv. Jag söker dock de jobb där det finns någon chans. Alltså inte de som kräver hela alfabetet i körkort, att en ska han viss utbildning eller kunna ett visst språk utöver engelska. Det skulle bara vara slöseri med både tid och energi.
https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/sjalvmordstankar/till-dig-som-har-sjalvmordstankar/
Förutom att släktforska har jag sökt olika arbeten. Är uppe i trettiotre stycken nu sedan mitten av december. Egentligen är det väl en minimal chans att jag skulle kunna få något. Men jobbsökandet gör att jag ändå känner att jag har någon makt och kontroll över mitt liv. Jag söker dock de jobb där det finns någon chans. Alltså inte de som kräver hela alfabetet i körkort, att en ska han viss utbildning eller kunna ett visst språk utöver engelska. Det skulle bara vara slöseri med både tid och energi.
På natten drömde jag om tagelharpor.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)