Det känns som att naturen konspirerar för att psyka skiten ur mig. Eller så får jag helt enkelt sluta googla massa fanskap (https://www.sickchirpse.com/weirdest-animal-dicks/)
Men tasmanska djävlar är djävligt söta. Kolla på de små rackarna:
https://commons.wikimedia.org/wiki/Sarcophilus_harrisii#/media/File:Tasdevil_large.jpg
https://www.youtube.com/watch?v=lMaIVaiCHDM
De är utrotningshotade och vilda så jag tvivlar på att de går att ha en som assistansdjur för mentalt stöd. Men ja dagdrömma går ju alltid.
