Musikikonografi-måndag

Gott nytt år!

Dagbok

31/12

Men Gott nytt år då.
Kanske får jag äntligen ett riktigt
jävla jobb i år. Kanske möter jag
den lyckliga kärleken. Kanske bestämmer
sig Gud för att det får vara nog och gör
slut på hela mänskligheten.

Morfars moster

Emilia Lundkvist född 1874 i Källby socken,
Västergötland. Här med hunden Jack. Hon var
affärskvinna och drev en tobakshandel i Lidköping,
samt var (efter vad mina efterforskningar visat) med
i en förening för kvinnors rösträtt. Hon lär ha varit
något slags kändis i stan och en återkommande karaktär
i lokalrevyer.

Dagbok

28/12

En kossa skulle föda. Inte en utan flera kalvar. Den första kom ut ur snippan. Men sedan såg jag ett kalvhuvud titta fram ur kons mun.           -Ja det händer ibland, sa bonden när hon såg hur chockad jag blev.
Och så föddes kalv nummer två oralt. Det här har alltså inte hänt på riktig utan jag har drömt det.

Dagbok

26/12

Kanske ska jag lägga till på min nätdejtprofil
att jag gärna träffar en man som kan spela
något kompinstrument. Så vi kan bli könsrockens
svar på Mia-Marianne och Per Filip.

Det bara måste ju finnas en man därute som
har samma dröm.

Nynäshamns kyrka

Strax innan midnattsmässan igår.

Julmemer

Giuliano Bugiardini - Judith och Holofernes

Fan dags att göra upp med den där hockeyfrillan.

Julprydnader

Dagbok

20/12

Jag drömde att jag skulle gifta mig. Med vem vet jag inte men jag hade en vit bomullsklänning som markerade min midja med hjälp av en vid kjol. Sedan var jag tillbaka i verkligheten oc tvingad att gå till en arbetsträning jag vantrivs med  hatar. I början var det helt ok, men nu har de tagit in alldeles för mycket människor och de behov jag har av lugn och ro åsidosätts. Jag är helt slut när jag kommer hem. Det är ett jävla tjattrande och spring fram och tillbaka. Den där regeln om att hålla nere ljudnivån är tydligen svårt. Om folk bara knep igen oftare skulle de få mer tid till att tänka. Vilket jag i o f s tror kan vara den stora skräcken hos många snatterpinnar. De babblar på för att döva något slags ångest. (Ungefär som att jag i några dagar nu fick pippi på att göra snöstjärnor och vika olika saker i papper.)

Som tur var är det bara i morgon och sedan två av mellandagarna som jag har kvar. Hade det varit längre tid kvar hade jag nog behövt ta upp det här med någon ansvarig. För även om jag inte haft några problem med att förstå och utföra uppgifterna är jag rädd att min arbetsförmåga skulle försämras avsevärt skulle jag tvingas vara i den här miljön en längre tid. Jag kan vara väldigt flitig men det förutsätter att jag har lugn och ro.

Försöker spela söt

Två orelaterade bilder

Frans Floris - Judith med Holofernes huvud

Judith ser ut som hon ba hej hej min morfar
och mormor är samma personer som min
farfar och farmor och de är kusiner till
varandra.

Trophime Bigot - Judith halshugger Holofernes

Caravaggio gjorde en äcklad Judith. Gentileschi
en målmedveten och bestämd. Medan Bigots Judith
har ett litet småleende på läpparna

Judith med Holofernes huvud x3

Tveksamhet

Stolthet

Förvisshet.

(Carlo Francesco Nuvolone, Jan Corneliz Vermeyen, Valentin de Boulogne)

Giuseppe Vermiglio- Jael och Sisera

Ska det inte vara en sån där hammare som en slår ner tältpluggar med? Eller är det här en gammal reklamkampanj från "Clas" för deras nya verktygskollektion. En annan historia berättar istället att radiotjänst någon gång under 1990-talet ville påminna svenskarna att betala sin radio och tv avgift och reklambyrån som anlitades kom först med idén du vill väl inte ha en tältplugg i örat?

Anthoni Schoonjans - Judith och Holofernes

Judith ser ut som hon ba' nej jag gör inget särskilt...

Dagbok

5/12

Jag drömde att jag satte upp pjäsen "Jobas bok" tillsammans                    med en grupp teaterintresserade tonåringar. Den var baserade på Bibelns äldsta bok men som den skulle se ut i landet Egalia (Egalia i Gerd Brantbergs bok Egalias döttrar) Därför blev det Frun ger och Frun tar och lovad vare Fruns namn istället. Till Joba hade vi tillverkat en "nakendräkt" av strumpbyxor som skulle se ut som en gammal kvinnas kropp. Som skådespelerskan skulle bära när hon sliter av sig sina kläder och ropar jag är naken kommen ur min moders osv. Men precis när vi skulle repetera scenen där satan utmanar Gud vaknade jag. Mitt liv är betydligt mer intressant i sömntillstånd än i vaket.

Men Sverige överraskar
https://timbro.se/smedjan/kulturpengar-at-daggmaskarna/

Frågan är dock varför har ingen informerat mig om det där med att få betalt för att basta. Jag som dessutom inte alls gillar att basta. Därför skulle jag verkligen slita för degen.

Farmor

I vita klänningen.

Hämtat från Facebookgruppen "Leksand förr och nu"
Fotot lär vara taget någon gång i början av 1910-talet
(farmor föddes 1905) i  byn Romma där hon gick i skolan.

Dagbok

2/12

Tydligen hade jag inga stearinljus hemma till den adventsstake jag införskaffade i förrgår. Jag får köpa dem idag. Kanske efter att jag varit och sjungit i Segeltorps kyrka. Då är jag hemma sedan när jag tänder första ljuset så jag inte åker iväg råkar lämna det osläckt. 

Inget nytt kyrkoår utan Otto Olssons "Advent" Vi klarade det bra trots att vi bara var tio personer i kören. På hemvägen köpte jag stearinljus. Nu kan jag ladda inför Kristi ankomst.

I tron att kommunvapnet föreställde en järv var jag nära att flytta till Bjurholm. Men vid närmare granskning så är det nog en bäver. Jag stannar i norra Sörmland.

Dagbok

26/11

Lördagen och söndagen hos mamma.         

Vi bakade lussekatter på lördagen och på söndagen träffade vi en riktig katt när vi promenerade i kvarteret. Svart långhårig och sällskapssjuk. Den skuttade efter oss en bra bit. Min katt dog för fyra år sedan men jag saknar min lilla pälsmamsell fortfarande. Nu är hon i Nangiala...nej fan heller. Jag vill inte att mina nära och kära oaktat deras arttillhörighet ska hamna i en korsning av militärdiktatur och medeltidslajv.

Dagbok

22/11

Dagdrömde idag om att ha tillgång till något slags tysthetsdrog som jag kunde smuggla ner i kaffemaskinen. Den skulle få folk att tappa behovet av att låta munnen gå hela tiden. Sedan skulle det säkert visa sig att de värsta glappkäftarna dricker te.

Dagbok

19/11

För att koppla bort omvärlden på arbetsträningen tittade/lyssnade jag på en dokumentär om germanerna och romarna. Berättarrösten förtäljde att romarna tyckte att germanernas område var för bedrövligt. Inga vägar, massa skog och en kunde gå flera dagar utan att möta en människa.

Min första tanke var:  Har detta paradis verkligen existerat?

Dagbok

18/11

Brahms rekviem Nu är det över. Månader av hårt arbete har gett frucht. Pastoratets körer, solister samt medlemmar ur hovkapellet sydde ihop säcken. Det blev en riktigt fin konsert. Det är fantastiskt verk och jag ångrar inte en sekund att jag valde att vara med.

Dagbok

6/11

Döm om min besvikelse när
titeln på youtubeklippet sa
10 most dangerous aninmals in Australia
och inte 10 most dangerous animals
in Austria.

Musikikonografi-måndag

Kerstin Thorborg som Orfeus.

Dagbok

27/10

I veckan fick jag brev. Det berättade att jag med anledning av min kommande födelsedag kan få en trerätters middag gratis på "Patricia" som verkar vara något slags restaurangbåt. Om jag tar med 3-35 andra kommer de få rabatt på maten. Jag funderar på att gå dit ensam och be om mitt gratiskäk och om de frågar efter de andra 3-35 ska jag svara att jag inte har några vänner.

Dagbok

26/10

Det sägs att en slutar drömma om att kunna flyga när en blivit vuxen. I så fall är jag fortfarande ett barn. Jag drömde nämligen att jag kunde flyga. Det var enkelt allt jag behövde göra var att slappna av i kroppen

och sedan flaxa med armarna. Upp iväg!

Det verkar vara något slags barockkonsert i Botkyrka på söndag  med sång och orkester (Brahms rekviem i all ära men jag sjunger fan i "fel" kör) enligt en affisch jag såg i Tullinge centrum. Men jag är i Nynäshamn hos mamma. Nej det är inte något fel på Brahms rekviem. Han kunde sin skit. Den 18 november i Skogås kyrka blir det åka av. Jag förstår dock inte hur alla ska få plats. Sångare och orkester.

Musikikonografi-måndag

Jean-Frederic Schall - Dansös med tamburin.

Dagbok

22/10

Jag har ägnat en stor del av helgen åt att leta upp ett dr Quinn avsnitt. Det handlar om någon cirkus/freakshow och i den ingår en flicka med en enorm och utbuktande panna som ska göra att hon är supersmart och kan svara på alla frågor publiken har. För stort jävla huvud är stor intelligens typ...eller ja allt är bara fusk avslöjas det. Den där bulliga pannan beror nog bara på en cysta och nu när showen är avslöjad och flickan och hennes typ manager inte kan mjölka hennes missbildning. Så ska dr Quinn operera borta cystan a la dr pimple popper. Men det är inte en cysta. Utan flickans hjärna sitter utanpå skallen! Men jag hittar inte avsnittet. Jag har gått igenom avsnittsbeskrivningar på både wikipedia och imdb.

Det kan inte bara var en sidohistoria i ett avsnitt som inte nämns i dessa beskrivningar. Det är för stort liksom. Fanns det någon serie som liknade dr Quinn? Jag kan inte komma på någon annan 90-talssåpa om en kvinnlig läkare på 1800-talet. Eller är det här en sån där Mandela-effektgrej där det här avsnittet istället finns i en parallell verklighet med Berenstein-björnar, där Clint Eastwood tände en cigg i studion framför Stina Dabrowski och där Nelson Mandela dog i fängelset på Robben Island.

Dagbok

17/10

Min pappa har varit död i över tolv år. Men ibland glömmer jag bort det. Det kan vara när jag ser en skruv ligga och skräpa på marken och jag tänker den där ska jag ta upp och ge till pappa. Det brukade jag nämligen göra när han levde. Någon gång kan en ju behöva just den sortens skruv men bara en och då är det ju onödigt att gå och köpa ett helt paket med den sorten. Då är det bra att ha en samling med lite olika varianter. Idag glömde jag bort det då jag tänkte på min släktforskning. I några sekunder flög tanken genom mitt huvud att varför har jag inte berättat för pappa om allt jag hittat och fråga honom om det är saker han fått höra om. Men snabbt insåg jag fan pappa lever ju inte längre.

Musikikonografi-måndag

Källa: internet.

Dagbok

4/10

God morgon. Jag har drömt att jag fick för mig att skriva fan fiction på Emil i Lönneberga.  Lite mörkare riktat till en äldre publik. Bland annat var Ida inte Emils riktiga lillasyster. Det var nämligen inte Alma och Anton Svensson som var föräldrarna utan pigan Lina. Hon hade fått flickan med, inte drängen Alfred utan ingen mindre än Bulten i Bo. Det var strax innan jag vaknade och det var dags att gå upp så jag hann inte drömma att Saltkråkan Ab stämde skiten ur mig.

Dagbok

2/10

Via fb fick jag tips om ett företag som bara anställde personer inom autismspektrum. Åh fan tänkte jag och letade upp deras hemsida. Och hör och häpna nu. De rörde sig om att arbeta med it. Ja jag raljerar. Men jag blir så jävla trött på att enda gångerna vi autister är välkomna är när vi kan fixa datorn typ.


Hursomhelst De här gjorde jag i söndags.

Dagbok

28/9

Jag drömde om gravar. Om Norslunds kyrkogård och att 

det var en vanlig praxis att begravas i trapphus. Fast det var något som en helst ville slippa bli då det signalerade person utan vänner eller anhöriga och att socialen mycket troligt hade betalat begravningen.  Ett hål gjordes i trappan och där placerades en urna med aska i. Sedan lades en plakett över med namn och födelse respektive dödsdatum på. Som sedan de boende skulle trampa på och vanhelga varje dag.  Trapphuset som ett slags fattigcolumbarium.

Dagbok

22/9

Jag drömde att jag var ett bi. Men samtidigt var jag människa 

Fast inte en hybrid. Jag hade två kroppar en bikropp och en människokropp. Men jag var ändå ganska antropomorf som bi för jag hade kläder. Gränsen gick dock vid byxor. Mitt människo-jag försökte tvinga på mitt bi-jag ett par byxor. Det gjorde mitt bi-jag ilsken som ett, ja bi. Så förbannad var jag att mitt människo-jag till slut blev rädd för mitt bi-jag.

Den där rosa morakniven gick inte att hitta på clas i skärholmen. Men jag har födelsedag i november så jag kanske kan önska mig den. Inte för att jag vet riktigt vad jag ska med en morakniv till men jag har
fått för mig att det ingår i något slags livets basutrustning.

Dagbok

19/9

Medan jag sitter och registrerar namn på företagare från 1800-talet i 

excel så ser/lyssnar jag på Youtube samtidigt. Bland annat på en sån där dokuserie om extrema samlare "hoarders". Jag kommer på mig själv med att sitta och prata med mig själv och utbrista i herregud, men vafan, shieeet osv. På tal om att lyssna på saker medan en jobbar. Jag ska nog leta upp en broschyr om att testa sig för eventuell hörselnedsättning och lägga på en kollegas bord. Om han inte redan har problem så lär hans öron ju ta rejält med stryk med tanke på den volymen han har på. På tal om störande ljud. Vad fan är det med folk att ha högtalaren på när de sitter och pratar i telefonen ute och vet hen på andra sidan att hen hörs?!!!

Dikt

Det här är ett utkast än så länge på en dikt jag började skriva i somras Jag vet inte riktigt vad den handlar om. Först tänkte jag den bara som en beskrivning av intryck jag fick under torkan och hur jag kände som en känsla av död mitt i allt solsken typ. Den ensamma svanen som ett omen för svårare tider med skördar som går åt helvete p g a torkan. Jag grubblade faktiskt en del på hur fan ska lilla jag "preppa" inför apokalypsen. Jag vet ju inte ens när det jag inte vet hur en ska så ska mogna.  Jag kan inte ens sköta ett paradisträd. 

Sönderbränt ligger gräset

under vissnade syrenbuskar.
Vad du sått har mognat men
ska ligga dött vid sommarens slut.

Molnen hopar sig till mörker
Svanen simmar ensam.
Herren ger och herren tar

Men sedan fick diktjäveln ligga och mogna leva sitt eget liv och bli till något helt annat. Lite mer navelskåderi.


Sönderbränt ligger gräset

under vissnade syrenbuskar.

Vad som såtts mognar men

ska ligga dött vid sommarens slut.

Livets cykel av besvikelser.

Jag har tröttnat på klangen av

brustna strängar, nu lägger jag

undan min defekta båge.

Molnen hopar sig till mörker

Svanen simmar ensam.

Herren ger och herren tar

Jag försöker lova herrens

namn men det tar emot.

Musikikonografi-måndag

Av Pierre Michault 1466. Delvis modifierad.

Dagbok

1/9

Jag funderar på att göra ett
hjärta i vitlera och rista in något fint
Bibelord. Kanske Job 7:5.

Dagbok

31/8

Idag såg jag en trebent hund. Jag höll på att skriva enbent först. Det hade varit en syn det! Inte att jag skrivit fel utan en jycke som hoppar fram på ett ben. Själv föredrar jag katter. De är mera klös i dem!

Dagbok

29/8

Först gjorde jag tummen upp åt det här citatet . 

Men sedan kom jag att tänka på hur IS-terrorister postade bilder där de höll på att gulla med katter. I natt drömde jag att jag målade på min hand och underarm med något slags skir röd färg som liknade blod. Sedan skulle jag hugga av armen.  Min egen alltså. Det var logiskt på något sätt i drömmen.

Dagbok

27/8

Är "brains in bathtub" ett bra bandnamn?
Jag vet inte.

Dagbok

26/8

Mamma och jag var på Liljevalchs idag och såg Lars Lerins mästerverk. 

Fan vad han kan måla! Resten av dagen har jag varit hemma och laddat batterierna inför morgondagen. Dvs jag har suttit och tagit kattmynta och lyssnat på Eddie Meduza. Jag har läst Bibeln också. Texterna till dagens högmässa som jag missade. Jag ska också försöka hinna med min dagliga bibelläsnings rutin innan jag lägger mig att sova. Det känns inte bara bra att ha en rutin att hålla sig till utan också att jag kommer närmare Gud.

Dagbok

25/8

Jag säger inte att en ska googla orden "Brains in bathtub"  men jag säger inte heller att en inte ska.  Allt sker på egen risk. Jag tar inte på mig något ansvar för folks reaktioner och upplevelser. 

Giovanni Baglioni - Jael och Sisera

Det ser ju ut som att hon har rullskridskor.

Dagbok

Heja katten! Visar vem det är som bestämmer.
När jag är nere ska jag titta på den här gifen för
att få styrka och inspiration.

Dräktdelar

Skamhättan

Vad tusan är det? Jo låt mig förklara.

Att bara skamhätta var ett slags straff som länge utmättes på olika 

håll i Norden. När en kvinna och en man som inte var gifta med varandra hade ertappats med att idka sexuellt umgänge så togs en tuss könshår från alla socknens män och klistrades fast på en hätta som kvinnan tvingades bära under en viss tid. Längden på tiden berodde på hur svårt man ansåg hennes brott ha varit. 

Både Olaus Magnus och Olof Rudbeck d. ä har beskrivit fenomenet i sina reseskildringar av Sverige. Den förre så tidigt som på 1500-talet och i Carolina Redevivas samlingar finns ett träsnitt som antas föreställa en kvinna med skamhätta, träsnittet är daterat till tidigt 1500-tal. Men det finns forskare som hävdar att straffet att tvingas bära en könshårig huvudbonad utmättes redan på vikingatiden. Men det är omdebatterat. En intressant artikel om skamhättan (för de som vill fördjupa sig) finns i det material som gavs ut i samband med den tvärvetenskapliga konferensen "Shame and sex. The role of gender, sexuality and social punishment in early modern Scandinavia" (Uppsala 2005).

Seden med skamhättor levde förresten kvar i Dalarna länge, så sent som på 1950-talet kunde man t ex i Leksand se kvinnor bärandes skamhätta gå omkring på Norets gator.

Slängde ihop den här

Farmors tuppharsklä

Detalj. N L =Norah Lissel

Dagbok

10/8

Efter att ha gått vilse på Youtube har jag hittat min framtid. Tuppfäktning. Jag tror starkt på den idén. Problemet är dock att tuppfäktning verkar vara olagligt i Sverige och min enda erfarenhet av fjäderfän är duvorna som samlade sig på mina fönsterbleck innan viltvårdaren kom och satte upp piggar.

Jag drömde om mormors lägenhet och att den hade tre badrum. Ett med badkar, det andra med dusch och det tredje med bara vattenklosett. I verkligheten hade hon bara ett badrum. Först med badkar och gröna väggar som morfar målat. Sedan byggde de om så hon fick dusch istället. Jag minns att badkaret hade halkskydd. Ett sådant funderar jag på att skaffa själv inte minst efter att jag halkade och slog huvudet i handfatet. Tänk om det händer igen och jag slår i så hårt att jag svimmar av.

Musikikonografi-måndag

Giovanni Domenico Lombardi - Konsert med två sångare, tidigt 1700-tal

Dagbok

Igår var jag och mamma i Leksand. Först besökte vi kyrkogården för att sätta blommor vid graven och minneslunden. Vi rengjorde även stenen med hjälp av vatten och tandborste. Själv är bästa piga. Speciellt då det skulle kostat en femhundring att få det utfört av någon gravskötare. På väg till  Norets godaste pizza gick vi förbi de där gamla husen som samlats ihop från här och var i socknen. Där fick vi en guidad tur i det stora huset som stått i Ullvi. Efter det var vi på kulturhuset där jag styrde upp saker och ting vad gäller namnen som antecknats till en bild på farfars familj i ett av fotoalbumen. Kulturhusets shop hade förövrigt en bok med musik som Karl Sporr samlat in. I den omnämns min farmors syster Tusen Anna med foto på tanten  t o m. Hon berättade om hur hennes farmor sjöng och att dennas bror Skogs Erik spelade fiol. Tyvärr kostade boken strax över trehundra kronor. Jag får se om den finns på musikbiblioteket.

Leksandsband

Uppdaterar min samling.

Dagbok

2/8

Igår hörde jag om hur psykiatrin märkt av fler besök på akuten nu i hettan. Jag är inte förvånad, jag med mina problem har betydligt svårare nu att hantera den "intrycksallergi" jag har ( cuz muh 'tism). Igår höll jag på att få panik alternativt bryta ihop när en tjej på bussen satt och tjattra hela resan. Det gick inte att flytta på sig, bussen var full och lyssna på radio eller musik hjälpte inte. Hennes röst hördes igenom. Hettan har helt enkelt gjort mig mer lättretlig än vanligt.  Jag köpte öronproppar idag så jag orkar med tågresan till Leksand imorgon.

På arbetsträningen nu. Missköter mig genom att sitta och försöka rita rytande lejon och läsa om reformationen på Encyclopedia Britannica. Men jag har svårt att koncentrera mig på något. Gud jag förstår inte det behov en del eller snarare många har av att prata i ett i ett.

Se där!

1.

2.

Dagbok

29/7

Jag var hos mamma i helgen. Igår badade vi.  Det hjälpte lite faktiskt mot min ilska. Egentligen tror jag dock inte att jag är arg utan ledsen och orolig. Korna jag brukar hälsa på när jag är ute på promenad i skogen och på ängarna här brukar också lugna mig. I torsdags var jag ute igen. Jag har inte orkat gå dit på ett tag på grund av värmen men nu kände jag att jag måste ut, att det kulle göra mig gått att röra på  mig. Så vid åttatiden på kvällen packade jag ner en vattenflaska och försvarssprej .Vilken förövrigt är en laglig variant. En kombo av larm, sprej och en röd färg som är svår att tvätta bort så ogärningspersonen får springa runt och skämmas.

Knödlar

Knödel som i germknödel är inte bara namnet på en österrikisk efterrätt bestående av en halvbakad klump deg med sylt i och blöt sand ovanpå. Det är också ett ålderdomligt samlingsbegrepp för diverse utväxter på kroppen.

Ex: "Sent om natten kom vi fram till den lilla stugan. Vi knackade på och väntade. Inget svar. Vi försökte igen och inifrån hördes tunga långsamma steg. Så öppnades den knarrande dörren sakta. Vi blev alla förstummade.  Under Skabb Mors näsa växte en knödel stor som ett äpple...…….. Och den fortsatte växa. Till slut täckte den båda näsborrarna den gamla kvinnan tvangs att andas med öppen mun.    Men sedan i januari 1890 blev hon förkyld och med halsen full av slem kvävdes hon. Innan hennes kvarlevor fick läggas i vigd jord skars knödeln bort och slängdes i elden. Annars kunde den bringa olycka över bygden"

Tron på knödlars onda krafter efter döden var länge en väl spridd folktro i mellersta Sverige.  I flera århundraden levde legenden kvar hos allmogen i Dalarna att det var tack vare att knödeln på den sjuttioåriga bergsmansänkan Christina Ersdotters ena blygdläpp skurits bort efter dennas bortgång och slängts i elden. Som det enorma gruvraset i Falun 1687 skedde just vid midsommarens ledighet. Ja kanske var det Herrans nåd. Kanske var det knödelns avlägsnande. Först lär ingen av de som vakat kring dödsbädden velat lyfta på täcke  och kjol för att blotta likets mest privata delar.  Men så kom Mört Maria som var lite eljest fram med kniven i högsta hugg  och sa bestämt att : Här finns int tid för skam!

Och på det viset skulle gruvarbetarnas liv ha räddats.

Dagbok

20/7

Mardröm. Jag är i en stad. Det går inte att lista ut vilken. Det kan vara Wien, Stockholm eller t o m Falun. Det är regnigt och mörkt. Jag går upp för en stentrappa. Eller flera partier av stentrappor som var och en slutar i ett slags platå. Varje gång jag tror att jag är färdig och ska komma ut på en gata så dyker det upp en ny jävla trappfan. Jag vänder om och går neråt men inte heller då tar trapporna slut utan de tycks ständigt föröka sig.

Dagbok

15/7

Sov till kvart i elva. Ingen kyrka idag med andra ord. Jag vilar i värmen medan fläkten jag köpte igår står på en stol bredvid sängen och snurrar och morrar. Det är dags för en kvällspromenad

......
Och kvällspromenad blev det. Korna stod i sin hage och betade. De är fem stycken. Fyra svartvita och en rödvit. Den kallar jag Ginger Spice.

Dagbok

Idag har jag premiärbadat för sommaren. På morgonen vid sjutiden. Hamnviksbadet i Nynäshamn. Jag såg en manet i vattnet. När jag tänker på maneter tänker jag på det där med hur Guds vägar är outgrundliga.

Dagbok

4/7

Igår träffade jag korna igen. De kom fram och hälsade.
Sedan gick de till sitt vattenhål för att släcka törsten.
De har en lugnande effekt på mig. För en stund
släpper all ilska och sorg.

Dagbok

3/7

Skogen kallar på mig. Det är dags för en ny promenad.

Jag drömde att jag var fast i ett trapphus. Hissen var trasig, men det fanns trappor. Tyvärr försvann de när jag gått upp för dem så de gick inte att gå ner i igen. Huset var gammalt säg sekelskiftet 1900 och 

nergånget, Dörrarnas blå färg var avskavd.

Kor

Tydligen ett gäng

Försöker spela söt

Musikikonografi-måndag

(Alfred Broge 1870-1955)

Dagbok

29/5

Bekymmer och glädje på samma gång. Försäkringskassan krånglar och jag vet inte varför. Men på arbetsträningen går det bra. Jag är snabb med att registrera gravar. Visar det sig att jag inte bara varit rask utan även noggrann kan jag få levla upp som ungdomarna säger och börja granska andras registreringar och eventuellt godkänna dem. Mer ansvar m. a. o. När jag väl får chansen kan jag vara jävligt duktig. Det behövs så lite. Monotona uppgifter med tydliga instruktioner och en lugn och tyst miljö. Hur svårt ska det vara? 

Det enda som skulle kunna anses som problem på arbetet är det sociala. Jag är inte otrevlig eller i konflikt med någon eller så. Bara isolerad. Men det är självvalt. Jag behöver energin det skulle ta att vara social till att kunna sköta hemmet och andra bestyr. Sedan hoppas jag att olika handläggare och andra ansvariga inte ser det som ett större problem. 

Försöker spela söt

Akta dig. Akta dig!

Dagbok

6/5

Jag har ont i huvudet efter värmen idag och inte blir det bättre av att det sipprar in en doft av bensin här. Konserten gick bra så när som på att jag darrade lite på rösten av nervositet, råkade byta plats på verserna och att vi sopraner kom av oss mitt i Osanna-satsen hos Södermans andliga sånger. Den här vårkonserten blev förövrigt just mer andlig än tidigare års som innehållit både Taube och engelska falalala-madrigaler. Texten till den sång jag sjöng (Att du Jesu vill mig höra av Buxtehude) är bönen från en samvetstyngd själ som i ångest inför döden ropar efter försoning med Gud. 

Musikikonografi-måndag

Konsert. Fransk skola. 1760-80 ca.

Kommit lite fräknar

Musikikonografi-måndag

Fröhliche Ostern! Glad påsk!
Påskkort av Arthur Thiele.

Dagbok

På frågan du gick väl inte på det där med roller derbyn svarade min syster nej. Men jag är inte helt säker. Hon svarade inte ha ha april april när jag skrev att jag skulle börja på roller derby för nybörjare i Tumba.
Mamma och jag firade förövrigt påskdagens glädjebud i Segeltorps kyrka vars kör jag är med i. Idag var vi bara åtta personer men enligt olika utsagor lät det bra om oss. Får hoppas att de talade sanning med tanke på dagens datum

Dagbok

27/3

Jag försöker bringa något slags ordning och nystart här genom att rensa ut gamla kläder som antingen är utslitna eller som jag inte använt på ett decennium. Små saker som detta eller att överhuvudtaget våga skicka iväg en ansökan själv utan en handläggares hjälp till ett ställe och fråga om de har plats för praktik ger mig en känsla av kontroll och egenmakt. Autonomi, att inte vara beroende av andras tid och välvilja.

Men på tal om det där med praktik och arbete. Det förvånar (och förargar) mig varje gång jag ser platsannonser där arbetsgivaren antingen önskar eller rentav kräver att en har rätt till lönebidrag samtidigt som de har en rejäl jävla önskelista med egenskaper som får en att undra skulle någon som kan leva upp till allt detta ha rätt till anställningsstöd i någon form. De är som att de tror att det är något slags gratispengar och att  de inte ska behöva anstränga sig för att skapa en arbetsplats som fungerar för ex oss funkisar. Utan förväntar sig att utöver att en kommer med en stor del av lönen betald så ska en prestera 110 procent och älska utmaningar och allt vad flosklerna säger Du jag ÄR utmaningen. Jag är den som ska få dig att tänka om hur du som arbetsgivare kan inkludera människor som funktionshindras. Börja ifrågasätta dina tankesätt och sedan kavla upp armarna och göra verklighet av allt snack om mångfald och inkludering.

Musikikonografi-måndag

Okänt. Notera snippan!

Dagbok

25/3

Stackars mamma blev sjuk och på så vis blev
vår tur till ett ganska känt möbelvaruhus inställt.
Jag tog istället en promenad i solskenet efter kyrkan.
Och titta det har kommit tussilago.

Dagbok

Jag har drömt om att jag vaknade
på förmiddagen. Men det var mörkt ute
och himlen täcktes av svarta moln.
Träden skakade av en kraftig vind.

Dagbok

Igår slötittade jag på ett program där överviktiga kvinnor prövade bröllopsklänningar. Specialavsnitt av serien Say yes to the dress. Jag undrar om det inte snart kommer eller redan finns ett program om en annan ceremoni, begravning. Mer specifikt när såna där jättetjocka. personer dör och allt måste fixas med specialbyggda kistor och kan den bäras av enbart mänsklig kraft osv. Sedan hör en berättarrösten: 

But Bubba Joe's remains are to big for the kremeringsugn.

Idag har jag legat hemma med magvärk men jag tog mig iväg till kören på kvällen. Innan den började hann jag och vår ledare sortera lite noter. Det verkar finnas mycket trevligt såsom Monteverdi, Buxtehude Schein och Schütz.

Musikikonografi-måndag

(Anonym.)

Dagbok

15/3

För att ta en dålig liknelse så känns mitt liv
just nu som att köra runt på en parkeringsplats
och försöka hitta någonstans att stå och varje
gång en ser en plats och tänker jajemänssan då
blir den plötsligt upptagen.

Musikikonografi-måndag

Porträtt av Barbara Urselin

Dagbok

25/2

En sökning på nätet av ordet pickpäcksgubben genererade noll träffar. Jag tror jag ska fråga i facebookgruppen "Leksand förr och nu" om någon där känner till detta väsen som enligt  min far huserade i "Pickbäck i skogen mellan Berg och Rönnäs. Om han inte nu är något som pappa eller någon annan kanske pappas morfar hittat på och därmed något lika familjebegränsat som att kalla kattens torrfoder

för knurpisar.  

För övrigt står livet som sagt stilla. Men jag fortsätter att be om positiva förändringar.

Dagbok

23/2

I natt hade jag en mardröm. I den vaknade jag upp men märkte att jag inte var i min egen lägenhet. Jag steg ur sängen och tassade sakta fram ut i en korridor. Den andades offentlig institution och jag kände den där doften av neutralt rengöringsmedel. Doften av sjukhus. I drömmen hade jag blivit så "knäpp" att jag tagits in på sluten psyk. Jag hade varit så pass borta att jag inte förstått vad som hänt själv. Jag ska kanske påpeka att något sådant här aldrig hänt mig. Jag har mått så pass dåligt, så djupt deprimerad och självmordsbenägen att jag t o m behövt läggas in. Men jag har alla gångerna varit klartänkt och på plats i verkligheten. Men det var en otäck dröm, att inte veta vad en gjort innan för att hamna på psyk.

I verkligheten är jag som tur är inte i behov av slutenvård. Jag kunde ta ett nej från en arbetsplats med ro. Det var inte mig det var fel på heller, de hade bara inte uppgifter. Men de sparade mitt cv ifall om att. Visst jag blir otroligt frustrerad ibland av att stå stilla. Men jag försöker att inte slås ner totalt. Jag är långt ifrån tillfreds med tillvaron men upplever ändå ett slags stabilitet. För att ta en lökig metafor. Pendeltåget rör sig åt rätt håll men just nu är det stoppsignal. 

Dagbok

20/2

Jag kan inte hjälpa det. Jag har suttit uppe hela natten och släktforskat. Det är så spännande! Förutom det program jag använder mig av med avfotade kyrkböcker så har jag också sökt på vissa av namnen på nätet. Om allt stämmer så verkar det finnas en del avlägsna släktingar runt omkring i Sverige. Något om musik efter en släkting nämligen smeden, snickaren och spelmannen Djäken Per Andersson 1719-91 från Ullvi har jag tyvärr inte hittat på det allsmäktiga internet. Hade hoppats  på att hitta nåt typ "polska efter Djäken Per" och ba jajemänssan det är min förfader det där. 

Musikikonografi-måndag

Kvinna vid klavikord (Wencelaus Hollar Collection.)

Matts Olsson Utter

Det finns en viss tillfredställelse i själva arbetet i sig när det kommer till släktforskning. Dvs själva bläddrandet och letandet. Att lägga de där pusslen. Men inte mig emot att någon gjort lite jobb innan. Tack så mycket "fam Melander" !

http://fam-melander.se/kf/002/00/204.htm

Soldaten Matts Olsson Utter är en anfader på min farmors fars sida. 

Han föddes i Rönnäs Leksand 1655 och dog 54 år senare, 1709 i Ryssland. Åtta år innan hade han och hans fru Kerstin Olsdotter fått en son Matts som gifte sig 1726 med Kerstin Andersdotter från Tibble. Paret fick dock vänta i tretton år innan de fick barn. En pojk som också fick namnet Matts (för att de bodde i Dalarna och den förstfödde sonen måste heta Matts alltså som i Göteborg med Glenn) Matts gifte sig med Göstas Anna Olsdotter 1770 och ett år senare föddes flickan Anna. Hon gifte sig med Skogs Erik Larsson från grannbyn Berg. De fick en son, Erik vilken förövrigt också blev soldat liksom sin förfader Matts Utter. Erik och hans fru Britta Olsdotter från Romma fick 1835 en  flicka som blev namne med sin mor. Britta gifte sig 1861 med Lissel Olof Olsson i Ullvi. 1869 fick de en son som fick heta Erik. Familjens minsting. 

Erik flyttade som vuxen till Åhl där han träffade Kristina Jacobsson (ättling till en viss Kerstin Olsdotter "side chick" och sedemera hustru till soldaten Olof Hjerpe) De gifte sig  1895 och en vecka senare (!) tittade lilla Anna ut. Anna fick fyra småsyskon varav två Hulda och Axel dog som barn. Hennes yngsta syster Norah träffade precis som fadern sin livskamrat i Åhl. Gunhard som hon gravid i sjätte månaden sa ja till i Leksands kyrka. Lille Olof som såg dagens ljus  den 15 augusti 1927, skulle många år senare dvs på 1980-talet  gifta om sig med en något yngre kvinna och med henne få två döttrar. 

Dagbok

17/2

Frustrationen när just den husförhörsboken med Rönnäs by är borta. Den täcker trettio år dessutom.Trettio år av svar. Den här gången kan jag inte ens gå omvägen via lysningsböckerna. Visserligen har jag namnen på föräldrarna till Matts Mattsson. Men jag kan inte lista ut när de lär ha gift sig eftersom jag inte vet om han var deras första barn. Han kan ju ha varit yngst i en syskonskara som mamman "klämde ut" under en period på 15-20 år.  Föräldrarnas namn ger inte mycket heller när det kommer till Dalarna. Kerstin Andersdotter och Matts Mattsson.

Jag får gå vidare till Kerstin Persdotter f. 1768. Frun till en av de två förfäder jag har som dog i Stockholm i början på 1800-talet. Jag tror de två vandrade ner till "Romboland" tillsammans och att den ena var släkt med min farmors fars mor och den andre med hans far. Sedan måste jag titta vidare på den där systern till en annan släkting som det står skrivet om: "Har varit alldeles svagsint i många år" Skapar ju stora frågetecken.  Vad hade hänt där liksom.
 

Hittade en rit-app till telefonen