Ex: "Sent om natten kom vi fram till den lilla stugan. Vi knackade på och väntade. Inget svar. Vi försökte igen och inifrån hördes tunga långsamma steg. Så öppnades den knarrande dörren sakta. Vi blev alla förstummade. Under Skabb Mors näsa växte en knödel stor som ett äpple...…….. Och den fortsatte växa. Till slut täckte den båda näsborrarna den gamla kvinnan tvangs att andas med öppen mun. Men sedan i januari 1890 blev hon förkyld och med halsen full av slem kvävdes hon. Innan hennes kvarlevor fick läggas i vigd jord skars knödeln bort och slängdes i elden. Annars kunde den bringa olycka över bygden"
Tron på knödlars onda krafter efter döden var länge en väl spridd folktro i mellersta Sverige. I flera århundraden levde legenden kvar hos allmogen i Dalarna att det var tack vare att knödeln på den sjuttioåriga bergsmansänkan Christina Ersdotters ena blygdläpp skurits bort efter dennas bortgång och slängts i elden. Som det enorma gruvraset i Falun 1687 skedde just vid midsommarens ledighet. Ja kanske var det Herrans nåd. Kanske var det knödelns avlägsnande. Först lär ingen av de som vakat kring dödsbädden velat lyfta på täcke och kjol för att blotta likets mest privata delar. Men så kom Mört Maria som var lite eljest fram med kniven i högsta hugg och sa bestämt att : Här finns int tid för skam!
Och på det viset skulle gruvarbetarnas liv ha räddats.
