Jag drömde om gravar. Om Norslunds kyrkogård och att
det var en vanlig praxis att begravas i trapphus. Fast det var något som en helst ville slippa bli då det signalerade person utan vänner eller anhöriga och att socialen mycket troligt hade betalat begravningen. Ett hål gjordes i trappan och där placerades en urna med aska i. Sedan lades en plakett över med namn och födelse respektive dödsdatum på. Som sedan de boende skulle trampa på och vanhelga varje dag. Trapphuset som ett slags fattigcolumbarium.
