Dagbok

19/12

Men vad fan buzzfeed sluta stressa mig. Okej jag ska erkänna att jag innerst inne önskar att ett test där jag poängsatt bröllopstårtor utifrån om de överhuvudtaget ser ätbara ut, får veta när jag ska gifta mig, var sant. Nu är jag frågan om det överhuvudtaget kommer hända ett stort frågetecken. För någon månad sedan snart fyllde jag trettiofem. Fem år kvar till jag blir fyrtio. Jag har satt som mål att under den här tiden hitta en man, gifta mig och förhoppningsvis få småtroll.

Ja jag drömmer mig bort här. Slutprovet på kursen känns inte alls som att det gick bra. Jag borde begärt mer tid med hänvisning till mitt funktionshinder. Men jag var som vanligt naiv. Jag trodde att ett prov på en timme inte kunde innehålla frågor som var av en ganska komplex karaktär och som kräver mer utförliga och nyanserade svar. Det kom frågor man behöver tänka på länge och fundera kring. Som mer hör hemma i en skrivuppgift på flera dagar eller möjligen flera timmar och inte en. Frågor som man kan ägna en hel eller flera diskussionskvällar åt och ändå inte komma till ett svar. Jag kan trots min brist på social kompetens killgissa mig till att svaret på hur man hanterar en kund i telefonen som är sur över att ens kollega inte ringt upp, är något i stil med jag noterar det du säger förstår du är arg, ska tala med hen och så vidare. Men hur man ska agera om en kollega ber en säga till en kund att ställa in ett möte för att hen är sjuk fast det där med sjukdomen uppenbart är en lögn. Går det verkligen att spotta ur sig ett vettigt svar på den frågan på några minuter?

Förutom de här frågorna som handlade om olika dilemman i arbetslivet som administratör var det flera andra varav vissa delvis krävde utförliga och motiverade svar. Jag är jätterädd nu att det här får läraren att till slut sätta ett sämre betyg än det hon sa att hon tänkte ge mig när jag hade betygsamtal. Jag borde begärt mer tid, men hej på dig internaliserad ableism. Å andra sidan känns det som att läraren begärde svar som inte var rimliga att hinna med även för en NT-person som inte har samma problem med tidsbrist och stress som jag. Egentligen har jag mer att säga om den här kursen och dess innehåll och upplägg, men behåller det till utvärderingen. Det är skönt i alla fall att kursen är över.

Nu väntar jobbsökande och att öva på min mandolin. Ja jag har köpt en mandolin. På tradera. Jag plågar grannarna med arpeggion och skalor. Det är alltså ett musikinstrument jag införskaffat. Inte en sån där avlång grej man skär sig på. Att lära mig spela mandolin låter som en betydligt mer sund och uppbygglig sak än idén jag fick igår om att köpa en katt, göda upp den som fan och börja kalla den för

"Chonk-Claude Arnault".