11/1
Det värker i mina armar av saknad efter honom. Jag vill bara sova och drömma. Han är hos mig i drömmarna. Där får jag åter krypa ner i hans mjuka kontinentalsäng bredvid honom och han lägger sin arm runt mig. Där väntar han på mig vid stationen en lördagseftermiddag. Jag narutospringer inte till honom den gången heller. I verkligheten har jag skojat om att jag ska göra det. Men nu har han slutit sig som nåt jävla area 51.
Var den tid vi hade tillsammans bara en dröm jag nu har väckts tvärt ur. Jag vet inte varför det har blivit så här. Jag förstår inte vad som har hänt eller varför. Men jag vet att jag saknar honom.
