2/4
Inläggen kommer med glesare mellanrum här märker jag. Jag har helt enkelt inte orkat skriva. Jag får vissa idéer till saker jag skulle kunna göra ett inlägg om men så känner jag nej jag orkar inte eller jag måste först säga något om kriget i Ukraina. Men jag har inte mycket mer att säga om det än att det är fasansfullt. I min egen bubbla fortsätter jobbsökandet. Jag ger inte upp eftersom jag vill arbeta och jag när ett hopp om att det någonstans där ute finns en eller kanske till och med flera arbetsgivare som vågar tänka annorlunda och som är beredda att anpassa arbetsplatsen och inser att tydliga instruktioner och ljudisolerande skärmvägg inte betyder att hela verksamheten kastas omkull. Någon som ser att anpassningar handlar om att få personen att fungera på bästa sätt. Någon som ser värdet i en tystlåten person som trivs med det monotona och förutsägbara.
Tystlåten går i och för sig inte ihop med de arbeten som tal/ljudboksinläsare jag söker. Men där kommer förutsägbarheten in (hoppas jag åtminstone) i form av en bestämd text jag ska läsa. Ungefär som när jag sjunger. Rösten ska låta enligt ett bestämt schema och inte för att ta och ha kontakt med främlingar i form av till exempel kunder. På ett ställe vill de att man ska läsa in en kort presentation av sig själv. Jag tänkte efter att ha presenterat mig själv med namn och berättat att jag inte hade någon formell röstutbildning förutom sånglektioner på gymnasiet och folkhögskola samt cirka femton år i kyrkokör, säga att jag inte har mer att berätta om mig själv utan att jag hellre sparade rösten till vad andra skrivit. Men jag är väldigt självkritisk. Kanske för mycket. Så där så jag inte kan slappna av. Jag tycker att min röst låter antingen forcerad eller för ljus. Nu finns det i och för sig en anledning kanske till att jag sjunger sopran men nog trodde jag att jag hade mer djup i stämman.
I övrigt har jag tänkt på pungdjur. Om vi människor hade haft ungarna i pungar. Hade det varit så då att småttingar kunde och brukade krypa ner i andra släktingars pung och sitta där och mysa? Tänk er bilder på instagram med en tant där det sticker ut ett litet huvud ur hennes mage och texten "mys med bästa farmor."
Eller om vi hade lagt ägg istället. Hade det funnits bilder från 1970-talet med HoaHoa som låg och ruvade?
