Dagbok

19/12

Men vad fan buzzfeed sluta stressa mig. Okej jag ska erkänna att jag innerst inne önskar att ett test där jag poängsatt bröllopstårtor utifrån om de överhuvudtaget ser ätbara ut, får veta när jag ska gifta mig, var sant. Nu är jag frågan om det överhuvudtaget kommer hända ett stort frågetecken. För någon månad sedan snart fyllde jag trettiofem. Fem år kvar till jag blir fyrtio. Jag har satt som mål att under den här tiden hitta en man, gifta mig och förhoppningsvis få småtroll.

Ja jag drömmer mig bort här. Slutprovet på kursen känns inte alls som att det gick bra. Jag borde begärt mer tid med hänvisning till mitt funktionshinder. Men jag var som vanligt naiv. Jag trodde att ett prov på en timme inte kunde innehålla frågor som var av en ganska komplex karaktär och som kräver mer utförliga och nyanserade svar. Det kom frågor man behöver tänka på länge och fundera kring. Som mer hör hemma i en skrivuppgift på flera dagar eller möjligen flera timmar och inte en. Frågor som man kan ägna en hel eller flera diskussionskvällar åt och ändå inte komma till ett svar. Jag kan trots min brist på social kompetens killgissa mig till att svaret på hur man hanterar en kund i telefonen som är sur över att ens kollega inte ringt upp, är något i stil med jag noterar det du säger förstår du är arg, ska tala med hen och så vidare. Men hur man ska agera om en kollega ber en säga till en kund att ställa in ett möte för att hen är sjuk fast det där med sjukdomen uppenbart är en lögn. Går det verkligen att spotta ur sig ett vettigt svar på den frågan på några minuter?

Förutom de här frågorna som handlade om olika dilemman i arbetslivet som administratör var det flera andra varav vissa delvis krävde utförliga och motiverade svar. Jag är jätterädd nu att det här får läraren att till slut sätta ett sämre betyg än det hon sa att hon tänkte ge mig när jag hade betygsamtal. Jag borde begärt mer tid, men hej på dig internaliserad ableism. Å andra sidan känns det som att läraren begärde svar som inte var rimliga att hinna med även för en NT-person som inte har samma problem med tidsbrist och stress som jag. Egentligen har jag mer att säga om den här kursen och dess innehåll och upplägg, men behåller det till utvärderingen. Det är skönt i alla fall att kursen är över.

Nu väntar jobbsökande och att öva på min mandolin. Ja jag har köpt en mandolin. På tradera. Jag plågar grannarna med arpeggion och skalor. Det är alltså ett musikinstrument jag införskaffat. Inte en sån där avlång grej man skär sig på. Att lära mig spela mandolin låter som en betydligt mer sund och uppbygglig sak än idén jag fick igår om att köpa en katt, göda upp den som fan och börja kalla den för

"Chonk-Claude Arnault".

Dagbok

Det finns mer som får mig att vilja osäkra den Browning jag inte har i verkligheten. Det är män som i sin nätdejtingprofil söker en kvinna/tjej som är busig. När jag ser det fylls jag av samma hat och vrede som när orden "hjälte" eller "stjärna" dyker upp i platsannonser. Folk som på olika sätt skryter och larmar om hur sarkastiska de är gör mig också redigt förbannad och irriterad. 

Jag har även varit sur på kursen jag läst nu under hösten. Det är jag dock inte ensam om. I princip i alla recensioner av den jag sett får den dåligt betyg och samma kritik som jag har haft mot den med kursbok och lektioner som inte klaffar med de frågor som sedan ges i uppgifterna.   En användare på sajten studentum sammanfattar det jag tänkt:

"Det ställs frågor som det inte finns svar på i varken boken eller på lektionerna. Uppgifterna kräver att man letar egen information om i princip allt och vad man än svarar, är allt fel."

Jag klagade även på det här i en utvärdering i mitten av kursen. Då fick jag sedan läsa att jag krävde svar på silverfat. Nej jag kräver inga svar på vare sig silverfat eller en papperstallrik. Men går jag en kurs förväntar jag mig att lektioner, böcker och kurslitteratur ger en möjligheter att svara på frågorna och göra uppgifterna. Det betyder inte på något sätt att jag vill ha svaren färdigskrivna. Skönt i alla fall att se att det inte var jag som var hopplös och dum i höve utan att fler haft samma problem med kursen. 

Dagbok

12/10

Istället för att fortsätta lära mig sprang har jag tagit upp krokningen igen och håller på att göra ett par handledsvärmare samt en duk. Jag använder en variant där det ser ut som stickning med aviga maskor. Jag har lärt mig genom den fantastiska youtubekanalen TL Yarn Crafts - YouTube-länk. Något annat jättebra jag hittat på nätet är Autismkompetens. De är inne på samma linje som jag att många av oss autister vill och kan arbeta förutsatt att vi ges rätt anpassningar. Funktionshindrad är ofta ingenting en är utan något en blir som det uråldriga ordspråket säger. AutismKompetens-länk. Att vara autist och vilja ha arbete är ofta, hur ska jag säga? Frustrerande! Personerna bakom autismkompetens tycks ofta fått möta olika professionella (som ska ska hjälpa autister) med attityden att autister aldrig kan arbeta. Ibland består det som gör en frustrerad i att behöva vänta alltför länge och att placeras längst bak i prioriteringsordningen: Politiker, ni sviker oss med funktionsvariationer – länk

Jag vill också arbeta. Jag vill arbeta och få lön för det jag gör. Jag kan inte betala räkningarna med att något känns meningsfullt. Nej varje gång jag hör uttrycket "meningsfull sysselsättning" osäkrar jag min Browning.*1  Självklart vill jag inte ha ett arbete som inte gör att jag känner någon som helst mental tillfredställelse eller att jag känner att jag inte gör någon nytta alls. Men det som skulle få mig att trivas på ett arbete är att jag känner att jag klarar av arbetet och att jag därmed känner mig trygg. För mig är det bästa ett arbete som är ganska monotont och förutsägbart men där jag ändå får använda mitt intellekt. Där jag behöver vara uppmärksam på detaljer och ibland lösa problem. Men där jag kan vara uppmärksam på detaljer och lösa problemen i lugn och ro. Utan stress, plötsliga förändringar och sorl och annat låtande och härj runt mig. Arbetets område behöver inte direkt tangera mina intressen, så länge jag kan utföra uppgifterna och får lön för det jag gör. 

Om jag nu inte söker det där arbetet som kommunkoreograf i vad var det Västervik? Min ansökan ska innehålla något om att jag vill utforska gränserna för vad dans kan vara och ställa frågor om en kommun är en fysisk plats eller en abstrakt överenskommelse. Sedan något om att utmana normer kring vad som är bra dans och vem som är en dansare.  Fritt översatt ska jag som har mycket begränsad taktkänsla sitta hemma i Huddinge flera mil från Västervik och kolla kattvideos på insta samtidigt som en halv mille trillar in. Hade skönheten som syns längst upp här levt hade jag även gjort egna kattvideos. Jag ville ju utforska gränserna för vad dans kan vara. 

Kan dans till exempel vara en bondkatt som slickar sig i stjärten?

1. Snälla anmäl mig inte någonstans. Jag har ingen Browning eller annat vapen på riktigt. Det är bara ett talesätt det där med osäkrar min. Precis som "meningsfull sysselsättning"

Dagbok

 5/10

Visste du att zebror egentligen är hästar som målats? Att koalor, pingviner, kaskeloter och tukaner inte finns på riktigt? De du ser på tv, internet eller i en djurpark är mjukisdjur, dockor, robotar eller dataanimationer. För att inte tala om alla primater. Schimpanser, gorillor, orangutanger Finns inte. Personer i dräkter allihop! Det här gäller om en väljer att tro på det som användaren Hans Wormhat framför i sin youtube-kanal.

Den andra käpphästen han har är att olika manliga kändisar allt från skådespelare till politiska ledare är och var trans. Närmare bestämt FTM. I en video som numer är borttagen men går att hitta på andra ställen påpekade han att George Washington på porträttet av Gilbert Stuart saknar ögonfransar. Det beror på att han tog massa testo som gjorde att de ramlade av. Adolf Hitler var också kvinna och hade enligt Hans Wormhat barnafödarhöfter. Han går dessutom på om begreppet barnafödarhöfter som att det är något som används titt som tätt i vardagskonversationer. Möjligen i hans umgängeskretsar men inte i mina även om jag känner till uttrycket, I en annan video visar han ett foto på skådespelaren Leonardo di Caprio som har blivit ganska tjock. Hans Wormhat konstaterar kort: "Leo is pregnant".

https://www.youtube.com/watch?v=T0oHZE4Dch4

Vad jag själv har gjort mer än att sänka min pluggtid till tjugofem procent för att orka med. Det är att försöka mig på språng/sprang. Det är en uråldrig vävningsteknik som bland annat finns på ett dansk mosslik från ca 1400 f kr. Vi snackar bronsålder här. Jag har förstås inte försökt mig på att göra en lika fin hätta som Bredmose- kvinnan bar på sin allra sista resa. Utan en enkel längd med fem gånger två garntåtar. Går det bra? Nej inte alls. Jag ska ge det ett par försök till. Sedan får vi se.

Dagbok

 14/9

Det finns en sak som gör mig både upprörd, äcklad och fascinerad.  Nu talar jag inte om sexuellt umgänge mellan två vuxna individer utan om hovarna på nyfödda fölar. På undersidan hänger droppformade eller snarare kloliknande saker, fast mjuka och lätt slemmiga. Fölputa kallas det. Om man vill se bilder kan man googla på engelska "foal hooves". I söndags var jag på högmässa för första gången på jag vet inte hur länge och i torsdags började kören. Tyvärr kunde jag inte delta på grund av skolarbete men den här veckan hoppas jag att det går. Jag saknar att sjunga. Visserligen fick jag sjunga lite psalmer i söndags, men jag törs inte ta i på samma sätt  på högmässan som på körens övningar. 

För övrigt har jag sett på en BBC-dokumentär om kejsar Nero. Triggervarning nu för våld mot kvinnor. I dokumentären berättas det att han misshandlade sin fru Poppea till döds. Om det är sant eller inte verkar vara oklart. Men enligt den här dokumentären så var det alltså Nero som orsakade hennes död genom att slå och sparka ihjäl henne. Som om inte den scenen är nog kommer en annan strax efter där en ser en grupp gråterskor sitta nedanför en tron där en kvinna sitter placerad. Hon är väldigt finklädd med vackra smycken och kläder och håret tjusigt uppsatt. Sedan zoomar kameran in och det visar sig vara Poppeas lik som fixats till och satts upp på tronen! Komplett med flugor som surrar runt, grådaskig hud och såna där hinnor på ögonen Jag var fan inte beredd på den scenen. 

Någon skrev i kommentarsfältet (det här var på youtube förresten) "Ingen som kommenterar det faktum att Nero satte sin frus lik på tronen under ett möte med senaten som typ ... usch!" (min översättning)Hen fick sedan svar från en annan användare som berättade om den kinesiske kejsaren Gao Yang 529-559 som enligt användarens kommentar tillagade och åt sin ena fru, dödade sin andra fru och gjorde sedan harpa av hennes ben. Förresten var det inte någon historia som dök upp ganska nyligen om nån snubbe som gjorde en elgitarr av sin farbror/morbrors kvarlevor. 

På tal om harpor och elgitarrer och sånt. Orfeus. Claudio Monteverdi skrev ju en opera om hans historia men även en om Poppea och Nero. Det finns en duett i slutet på den mellan Nero och Poppea där de öser olika ömhetsbetygelser över varandra. Så på ytan är det jävligt romantiskt och sånt men kompet har en sån där basgång eller vad det heter som under barocken användes vid lamenti, det vill säga klagosånger. För att alludera på hur det inte gick så bra sedan mellan Nero och Poppea och att det slutade i tragedi. Jag svär inte på det här dock. Kan ha lärt mig det på en grundkurs i musikvetenskap, kan ha missuppfattat och kan ha drömt alltihop. Det blir därför ingen ju mer du vet-mem postad här. 

Förresten behöver en meddela någonstans att en inte vill att någon gör ett instrument av ens kvarlevor? Hittar ingen information på vare sig kommunen eller socialstyrelsens hemsida. Finns det ingen broschyr? Information till dig som är gift med ett barn. Information till dig som inte vill bli en harpa efter döden.

Vi kämpar vidare.

Till berörda. 

Det har lett till enorma ekonomiska förluster och kronofogden tog villan i Tullinge. Ett klipp när vi presenterar vår produkt i programmet draknästet och en av drakarna skäller ut oss och vrålar UT! UT! har delats över två miljoner gånger i sociala medier. Vi har blivit polisanmälda jag vet inte hur många gånger för djurplågeri och folk från när och fjärran har menat att vi sysslar med kulturell appropriering. Ibland har kritiken varit saklig och välartikulerad. Ibland har det mer handlat om rena dödshot. Men vi ger inte upp. Det finns en marknad för penisfodral till katter. Det är vi övertygade om.

Vi ses på nästa UF-mässa!

Dagbok

 8/9

Jag har inte skrivit här på länge märker jag. Dels är jag upptagen med studier och dels kämpar jag med en depression. Det är inte så farligt som det låter och jag tror att jag är på väg att bli bättre. Studierna har visat sig vara mer knepiga den här gången. Ibland har det varit frågor som det inte gått att hitta svar på i undervisningen. Jag menar såklart inte att vi ska få svaren färdigpackade och klara, men att vi behövde något att kunna bygga svaren på. Nu har det varit lite som att få mjöl och vatten och sen förväntas att göra en sachertårta. Den senaste uppgiften har dock varit bättre. Jag har också påtalat för vår lärare att jag är i behov av extra tydlighet. 

I behov av manlig bekräftelse återaktiverade jag mitt konto på happypancake. Blev dock skraj när jag såg ett meddelande från en snubbe som berättade att han sett mig på sjukhuset där vi vaccinerades mot covid och att jag var jättesnygg. Shieeeet ur mycket koll har han haft på mig egentligen? Liksom, tack men nej tack. Jag måste fan se var jag lagt min försvarssprej. Den har ett larm också plus en röd färg som fastnar på ogärningspersonen. Det är inte det läskigaste som någon skrivit till mig på happypancake. Det är när en gubbe skrev orden:  Liten och nätt, går sönder. 

När jag inte pluggar eller blockar snubbar på happypancake så har jag tittat en del på teve. Men jag märker hur freakshowskadad jag blivit. För några veckor sedan tittade jag på lyxfällan. Jag satt och kollade på datorn på viafree och startade ett avsnitt men tröttnade. Började på ett nytt men tröttnade igen och så vidare. Jag behöver tyngre och starkare saker. Det räcker inte längre med Tommy arbetar timmar på lager och Pippi är sjukskriven. Tillsammans har de två barn fem och tre år.    Trots den skrala ekonomin köper de massor av saker på avbetalning och konsumerar enorma mängder cigaretter och energidryck. Tommys syster Annika har ofta fått rycka in och betala skulder för att paret inte ska hamna hos kronofogden, men nu har hon tröttnat och bla bla. Nej om jag ska fortsätta titta behövs det mer vansinniga saker. Jag och mina tre barn håller på att vräkas men jag vägrar sälja teslan och jag vägrar ge upp idén om ett företag som tillverkar och säljer penisfodral till katter. Trots de svidande ekonomiska förlusterna, x antal polisanmälningar om djurplågeri samt anklagelser om kulturell appropriering.

På tal om pappas

hemsocken. Eller den ena av dem kanske jag ska säga Han bodde ju trots allt några år i Åhl och hade koppling dit både på sin fars och sin mormors sida . Men här är det bilder från Leksand. Ett tjugotal år innan pappa kläcktes dock. Första bilden visar systrarna Lissel. Anna, Elin och Hulda. De två äldsta blev gamla men lilla Hulda hann knappt bli 6 år född i mars 1901 och död i februari 1907.

På den andra bilden syns hela familjen med systrarna Anna, Elin och Hulda, mamma Christina (pappas mormor alltså) pappa Liss-Erik (pappa morfar) och så fastern Liss-Brita (kvinnan i leksandsdräkt)

På tal om henne så har jag fått tag i det här som lär ha tillhört henne.

Hon sjöng inte bara psalmer utan var även byslaktare enligt uppgifter i ett tidningsurklipp om hennes 75års dag.

Dagbok

 26/7

Jag och mams har varit i Skåne. Närmare bestämt Ystad. Det är en mycket fin stad. Vi besökte Charlotte Berlins museum,  hälsade på en av mammas vänner, badade i havet, gick på konstmuseet och åkte på Wallander-guidning sittandes på  en gammal brandbil från 1930-talet.

Det blev en riktigt fin resa. Jag var orolig innan för hur det skulle gå. 

Resande kan vara jobbigt för oss autister men det gick bra och vi hann som tur var med våra respektive pendeltåg hem trots att tåget vi åkte mot Stockholm blev försenat. Jag har dessutom gjort saker som för andra kanske känns som självklara men för mig kan vara jobbiga med tanke på mina sociala svårigheter och blyghet. På resan dit så satt några och pratade i ett i ett trots att det var en tyst avdelning. Jag sa till dem och påminde/upplyste dem om vilken vagn de satt i. I Ystad när vi köpte biljetterna till den där Wallanderguidningen blev vi osäkra om det räckte med att visa upp dem i telefonen eller om det krävdes att de skrivits ut. Det senare verkar ju i och för sig konstigt med tanke på allt digitalt hit och dit nuförtiden men det går aldrig att vara säkert. Därför gick vi till turistbyrån och jag frågade om det räckte med att visa biljetten i telefonen. 

Det låter som en bagatell för många men för mig var det som att växa en decimeter i självförtroende. Det kändes även bra för att det var något jag ville göra själv. Inte något jag tvingades till. Jag menar jag kommer fortfarande inte klara av ett arbete där jag måste ha massa runt i kring mig av människor, tjattrande och buller. Stress och att behöva "ta folk" osv. Det finns en anledning till att jag bokade tyst avdelning på både resan till och från Skåne. Jag menar det är bäst att påminna detta för att ingen tror ska inbilla sig att det går att träna bort autism genom att pressa sig och utsätta sig för saker som får en att må dåligt och därmed skadar istället för att stärka en. De här sakerna jag gjorde stärkte mig. Att t ex som för några år sedan arbetsträna i ett kontorslandskap fullt med folk som aldrig höll klaffen gjorde inte det. Jag blev helt utmattad. Ok jag fattar att ett jobb kan vara jobbigt men att vara så utmattad att jag somnade så fort jag lade mig på sängen när jag kom hem kan inte vara bra. De NT-personer jag känner som jobbar heltid orkar ändå med att sköta hem och göra fritidsaktiviteter. Men för mig blev det som att en NT-person skulle tvingas jobba 16h per dag, samt åka i fullsatt kollektivtrafik i ungefär två timmar och i en tillvaro där alla intryck runt om blev dubbelt starka.

Någon som inte bokat tyst avdelningen var en mamma och hennes små barn som satt sig på våra platser på resan hem. Det var ju våra och därför upplyste vi henne om detta. Det var ju tur att hon inte valt tyst avdelning för jag tänkte först fudge tänk om hon bokat dem mittemot utan att tänka sig för.  Det var inte fallet utan hon hade inte någon plats bokad. Varpå jag vänligt tipsade henne om att det kanske inte var den bästa idén att sitta just i denna avdelning med småbarn. Ytterligare ett exempel på hur jag gjort saker som känts enorma för mig men kanske är en bagatell för många andra. I alla fall är det något helt annat det där med att bada i havet mot att bada i viken i nära där mamma bor i Nynäshamn vad gäller temperaturen. Vi stannade med andra ord inte speciellt länge i vattnet.

Dagbok

 19/7

Jag drömde att jag hade en dotter som jag skjutsade på en spark i min pappas snöklädda hemsocken. I verkligheten befinner jag mig i romboland och har varken son eller dotter. Någon spark har jag inte heller. Vad gäller det som hänt här i Flempan har jag inte mycket mer att säga än att jag känner både sorg och ilska.

 

Nu åker jag iväg till Skåne några dagar med mams.

Försöker spela söt

 

Dagbok

 24/5

Jag köpte alltså en vävram för ett tag sedan och gjorde en liten ruta med ett mycket enkelt mönster. Sedan tog annat över. Men nu tänkte jag fortsätta igen men se du då har diverse delar kommit bort. Den där pläden är långt borta. Det finns i o f s annat jag behöver prioritera, skolarbete och städning. Jag behöver gå ut också. Passa på när solen lyser och bli “ôrmspräcklug” dvs fräknig. Uttrycket lär komma från byn Ullvi i Leksand där min farmors far och hennes faster föddes. Fastern hette Liss Britta Olsdotter och på tal om vävning har jag två “knivar” som ska användas till vävning på något sätt jag saknar kunskap om. De har hennes initialer BOD ingraverade på ena av dem. Jag tänker att de även kan vara mina initialer om jag kallar mig "Baby Olsdotter". För pappa hette Olof och jag är minstingen av hans döttrar. Annars har jag förutom att plugga till slutprovet på den kurs jag läser försökt göra en krokodil i fimolera. Försökt, för jag har hittills inte blivit nöjd med det jag åstadkommit. Jag försöker få till något som både är detaljrikt och har en personlig stil. Alltså inte en realistisk modell av en krokodil men detaljrik som sagt och väl genomarbetad.

Försöker spela söt

 

Dagbok

11/5

Gullvivorna blommar och de på andra på bilden vad de nu heter, fallosviol kanske. Jag var ute på promenad i morse. Under resten av  dagen har jag arbetat med en skoluppgift. Men var inte oroliga. Jag har drömt om djur även den senaste natten. Eller djur och djur. Den ena var ett mjukisdjur.  En nallebjörn som levde och för det mesta var snäll och gosig såsom ett gosedjur bör vara. Utom när den blev arg. Det kunde den bli ibland och visade då sitt riktiga rovdjursbeteende och trots att den knappt mätte en halvmeter och bestod mest av plysch fylld av vadd. Var den nu fullkomligt livsfarlig Då gällde det att vara snabb med bedövningspilen så det gick att närma sig besten och ge den en spruta lugnande. Friden åter. Däremot gick det inte så bra med den där krokodilen. I alla fall inte för den man som jag drömde att tre kvinnor. En äldre och två yngre, slängde i en flod där krokodilen simmade runt.

Dagbok

22/4

Är det WT att "återuppvärma" kaffet i mikrovågsugnen? Spelar det dessutom någon roll att det handlar om pulverkaffe? Jag frågar åt en kompis. Dessutom, är "5 minutes craft" antikrist? Det är inte en fråga åt en kompis utan något alla som använt internet de senaste åren undrat. 

Det har inte blivit mycket uppdaterat här. Jag läser en distanskurs på komvux. Information och kommunikation. Hittills har det varit ett mindre segertåg för mig då jag fått höga poäng på examinationsuppgifterna. Senaste blev det 8 av 8.

Påsken firade jag hos mamma i Nynäshamn Där jag såg de här blåsipporna. Här hemma i Visättra syns styvmorsvioler. De här hittade jag i lördags.

Sedan finns de här som fått namnet pestskråp. Mmm... smaka på det namnet och tänk på hur skråp nästan låter som skrap. Pestskrap, jag vet inte vad det är men jag vill inte ha det i min närhet Något jag däremot har i min närhet, på temat växter. Det är en bit av ett paradisträd som jag försöker rädda. Orginalträdet vissnade men en grön kvist satte jag i vatten och efter ett tag tittade små strån fram. Jag har satt den i jord nu och hoppas det fungerar. Om kommer jag att kalla den för "Lasarus".

De här gjorde jag för ett tag sedan

 

Dagbok

Jag har haft en så konstig dröm. I den var jag rädd för en katt. Ja en katt! I och för sig var det inte så konstigt för den var ond Men ändå. Den hade tagit sig in på balkongen i lägenheten jag bodde i och satt på en stol där och på något vis kommunicerande den sitt hat och sin illvilja till mig genom glasrutan på dörren till balkongen. Dess ögon var röda och glödande. Den ville in och förgöra mig och mina nära och kära. Ja inte bara det den ville förgöra alla. Mina drömmar kretsar en hel del kring olika djur. Riktiga som katter eller olika rovfåglar eller tigrar Tigrarna var visserligen häxor som förvandlat sig och de var onda och jag gömde mig för dem i något slags kylutrymme i ett storkök. Men jag har även drömt om en art som kallade loppätare. Den var ett hunddjur. Men till skillnad från vargar var den inget någon önskade ha på sin t-shirt. Loppätaren ansågs som en sämre kopia av hunden och den lockade fram äckelkänslor och ibland rent hat. En vanlig hund kunde dessutom råka bli en loppätare om den började äta loppor. Mer bestämt en s k pseudoloppätare 

Jag har också drömt om att jag tänkte starta en sida på internet som skulle heta “Bordfront”. (för b ligger bredvid  n på tangentbordet och folk skulle kunna skriva fel ibland) Där skulle jag bara posta bilder av varierande kvalitet på framsidan, fronten alltså av bord. Men sedan tänkte jag, vad är framsidan av ett bord egentligen? Det är frågan det och en annan fråga är vad jag vill säga med det här inlägget förutom att det är mer fart och fläkt i mitt huvud när jag sover än i verkligheten.  Vilket i och för sig är skönt. Jag tycker om lugn och ro. Men det får gärna hända bra saker. Som att jag får en man och att min ekonomiska situation förbättras. Bebis, röd katt och större bostad med balkong vore också önskvärt. Gud antecknar du?

Vet att inlägg ser konstiga ut ibland

när bloggen läses på mobil. Jag jobbar på't

Dagbok

5/1

Jag kan ha haft fel. Det kan ha varit på det viset att det inte var på det sättet att den där hunden jag såg en gång var en korsning mellan schäfer och tax. Utan en västgötaspets. De är ganska söta faktiskt och om jag av någon anledning skulle ha en hund så skulle den definitivt vara ett alternativ.  På tal om hundar. I verkligheten fick min syster en pyjamas av mig (och mamma) samt tvålar och badsalt i julklapp. Men i min fantasi fick hon en hund. En blandrasvalp (dobermann och pitbull) som jag köpte på en parkering i Tumba av en gubbe träningsoverall och fläckig tisha. Gubben luktade inpyrd cigarettrök, piss och stekt fläsk. Hundarna låg i bakluckan på hans bil som förövrigt hade körförbud. Men det struntade gubben i. Han tyckte inte myndigheterna hade något att göra med om han körde runt i sin bil eller inte. Valpen fick namnet Bongo och han bar självklart ett nithalsband. 

 

På tal om ingenting. Musikverket fick ju en ny hövding för inte så länge sedan så trots sina insatser för den svenska musikhistorien https://www.youtube.com/watch?v=ujlEoDk8By4 är nog inte Dan Eliasson aktuell för den tjänsten