Dagbok

26/2

Inte kunde jag tro i min vildaste fantasi att jag skulle hänga                       med rättsläkare på lunchen. Inte kunde jag tro att de är som folk är mest. Gänget på rmv lever alltså inte upp till mina förväntningar på en rättsläkare som antingen gravt alkoholiserad (för att stå ut med skiten) eller en ensamstående extremt blyg och tystlåten man i medelåldern som bor med sin mor som eventuellt är död eller lever. Det är lite oklart faktiskt, lika oklart som när hon sågs senast.

Men jag blir mer och mer klar över hur jag ska lägga upp mitt arbete.  Jag tror att jag dessutom är ganska effektiv. Men såklart, även noggrann. Det där autistiska detaljseendet är en fördel ibland. Hemma har jag experimenterat med ett nytt kroppssmör denna gång med kakaosmör, några droppar e-vitaminolja, kokosolja, olivolja samt havremjölk. Jag "kryddade" med bergamott och ylangylang. Jag är mjuk nu. Dock är jag inte förtjust i doften från kakaosmöret. Jag har även införskaffat några skivor bivax som jag smälte ner en bit av tillsammans med olivolja och kokosolja i syfte att försöka konstruera ett slags läppbalsam. Resten av bivaxet ska jag använda till att tillverka olika dockor som ska föreställa diverse personer jag har något otalt med och sedan läsa massa besvärjelser över dem. Eventuellt.

Musikikonografi-måndag

1600-tal, Italien.

Dagbok

18/2

Vad betyder det att drömma om tre älgkor? Symboliserar de livets tre åldrar Nornorna? Eller jag och mina två systrar? En annan sak som förbryllar mig eller snarare skrämmer mig är att jag har rivsår på vänster handled vid pulsådern. Jag har inte skurit eller rispat mig medvetet. Det vet jag bestämt säker och jag försöker komma på vad som kan ha hänt och tankarna svävar iväg. Tänk om jag börjat gå i sömnen och skada mig själv. Hur jävla läskigt vore inte det?!

Jag drömde inte bara om älgar utan även om rökt sik. Det måste vara minst femton år sedan jag åt det. Men drömmen var ett tydligt tecken. Min kropp ropar efter rökt sik.

Farfar

På tal om döden

Jag har hittat en ny favvo-podd. Folkminnespodden.                              Där får lyssnarna skicka in olika berättelser och frågor om allt från moderna vandringssägner till tomtar och troll och andra väsen. Jag funderar själv på att skicka in en fråga gällande fenomenet djur som tecken på att döden är i antågande. När jag var liten tillbringade jag somrarna i min pappa barndomshem i Leksand. En kväll när vi skulle sova hördes en skogsduva. Då sa pappa med dov röst att nu skulle någon dö. Vem, var eller exakt när framgick inte men jag sov inte bra den natten. Frågan är om det var något pappa hittade på eller om det fanns tro i Leksand (eller Åhl som pappa via sin far samt sin mormor härstammade ifrån) på skogsduvan som bringare av dödsbudskap.        Eller om det finns andra exempel på detta från andra ställen i både Sverige och i andra länder.

En annan sak jag kom att tänka på är en makaber jullek jag läste om för många år sedan. I kamratposten tror jag det var (Ja inte fan var det "Frida i a f) När och exakt var den var poppis vet jag inte men den gick i alla fall ut på att under julaftonen fick alla i huset var sitt ljus och den vars låga slocknade först. Hen stod först i tur att dö. Om denna makabra lek verkligen förekommit säger den en hel del om vårt förehållande till döden och hur den skiftat För även om vi även nuförtiden egentligen är medvetna om att vi när som helst kan möta vårt slut tror jag vi bär på föreställningen att dör det kommer vi att göra när vi blir gamla. För vi har mat på bordet och mediciner osv. Vi tar liksom för givet att det är familjens åldring som ska försvinna först. Men leken med ljusen berättar om en tid då detta inte var lika självklart. Döden rev undan både barn och gamla. Förlossningar slutade i barnsängsfeber, skörden slog fel, sjukdomar kunde inte botas lika lätt osv. Det kunde vara vem som helst som stod på tur. Mor eller far, minstingen eller gammelfaster.

Dagbok

Guds vägar är outgrundliga. Min nya praktikplats är på rättsmedicinska i Solna! Jag att kommer ha administrativa och arkivrelaterade uppgifter. Det är inte mina bristande kunskaper i rättspatologi som öppnat dörren, utan min känsla för systematisering och detaljseende. Samt en handläggare som faktiskt tar sitt arbete på allvar.

Det är här som jag tror det där med autism och svårigheten med automatisering blir en fördel. Att inte jobba på slentrian utan med ett slags full medvetenhet om arbetsprocessen gör en uppmärksam på detaljer och olika avvikelser. Under rundturen i lokalerna fick jag bli uppmärksam på livets förgänglighet. Plötsligt kom vi in i bårhuset! Som tur var låg det ingen kropp ute och som tur var är det en bit ifrån där jag ska vara så att jag inte råkar gå dit av misstag. Dessutom luktar det spritpenna och känner jag det vet jag att jag är på fel plats och det är dags att vända tillbaka. 

Dagbok

6/2

Imorgon börjar jag på en ny praktikplats. Till skillnad från där jag var förut kan det här möjligen leda till ett riktigt arbete. Gud hör min bön! Jag ska i alla fall göra mitt bästa där. Idag har jag förberett mig. Jag har lagt fram fina kläder och tvättat håret. Den här gången med honung. Om en bara ser till att skölja med varmt, nästan hett vatten så fungerar det. Enligt obekräftade uppgifter dvs det stod på internet ska håret hålla sig fräscht ett långt tag. Det vore bra. Jag tycker det är ganska jobbigt att tvätta håret. Dels för att det är långt och dels för att den där automatiseringen när det kommer till  (i främsta hand) vardagssysslor inte finns hos mig  p g a min 'tism.

Det är svårt att förklara vad det handlar om men det är som att jag måste tänka varje gång jag gör en vardagssyssla hur jag ska göra den. Nästan som att jag aldrig gjort det förut. Det är som att mina tankar läser upp en instruktionslista varje gång. Det här är tar energi från mig. Eller "skedar" (se teorin om skedar finns på internet sök). Hemmet måste städas, eller jag vill i alla fall inte bo i ett avsnitt av ett sånt där "hoarders" tv-program. Därför måste jag ha ork över till det. Jag försöker i så stor mån det är möjligt att undvika det som stjäl energi (eller som sagt "skedar") Jag är ju väldigt känslig för ljud och ett specifikt exempel på en energisparåtgärd är att försöka undvika att hamna på samma pendeltågsvagn som några jag bedömer kommer vara högljudda på något sätt. Helst skulle jag ju vilja att folk undvek att prata så jävla högt och mycket. Men det är väl bara en utopi det där med att folk ska se skönheten i tystnaden eller lära sig hur en sätter i ett par hörlurar och stänger av högtalarläget på telefonen

Om folk inte pratade så jäkla mycket skulle de heller inte bli osams om saker som vilken gud som är ballast osv. Därför tror jag att vägen till världsfred är chemtrails som sprutar ut något som gör människor mindre snacksaliga. Jag är helt övertygad om att möjligheten finns men att vapenindustrin ställer sig i vägen.

Pappa

I söndags var det tretton år sedan han dog 💔💓

Dagbok

5/2

Internet har lärt mig att det finns en växt kallad såpnejlika vilken det går att göra både tvättmedel och schampo av. Nu hoppas jag bara att det inte finns någon dödsnejlika som liknar såpnejlikan så när som på någon liten detalj på fröna och som är livsfarlig att komma i kontakt med.  Jag försöker ju hitta olika alternativ till framförallt schampo. Jag har inte använt vanligt schampo på flera månader och jag har inte blekt, tonat eller färgat håret på tre-fyra år nu.

Men det är ett bra tag tills det går att plocka några såpnejlikor.                  I förrgår var mina fönster täckta av snö. Med undantag för korta promenader och en körrepetition i Segeltorp igår så har jag hållit mig inomhus. Jag har varvat släktforskning med städning samt att titta på gör det själv videos på Youtube med folk som gör egna tvålar. Nog för att jag är lite frestad att försöka själv. Men mest tittar jag för att den där krämen de vispar ihop ser så jävla god ut när den stelnat. I min hjärna har den smaken av den ljusa delen på dubbelnougat, något mindre söt dock. I verkligheten är det nog en dålig ide att provsmaka saker som innehåller kaustiksoda.