Dagbok

28/9

Jag drömde om gravar. Om Norslunds kyrkogård och att 

det var en vanlig praxis att begravas i trapphus. Fast det var något som en helst ville slippa bli då det signalerade person utan vänner eller anhöriga och att socialen mycket troligt hade betalat begravningen.  Ett hål gjordes i trappan och där placerades en urna med aska i. Sedan lades en plakett över med namn och födelse respektive dödsdatum på. Som sedan de boende skulle trampa på och vanhelga varje dag.  Trapphuset som ett slags fattigcolumbarium.

Dagbok

22/9

Jag drömde att jag var ett bi. Men samtidigt var jag människa 

Fast inte en hybrid. Jag hade två kroppar en bikropp och en människokropp. Men jag var ändå ganska antropomorf som bi för jag hade kläder. Gränsen gick dock vid byxor. Mitt människo-jag försökte tvinga på mitt bi-jag ett par byxor. Det gjorde mitt bi-jag ilsken som ett, ja bi. Så förbannad var jag att mitt människo-jag till slut blev rädd för mitt bi-jag.

Den där rosa morakniven gick inte att hitta på clas i skärholmen. Men jag har födelsedag i november så jag kanske kan önska mig den. Inte för att jag vet riktigt vad jag ska med en morakniv till men jag har
fått för mig att det ingår i något slags livets basutrustning.

Dagbok

19/9

Medan jag sitter och registrerar namn på företagare från 1800-talet i 

excel så ser/lyssnar jag på Youtube samtidigt. Bland annat på en sån där dokuserie om extrema samlare "hoarders". Jag kommer på mig själv med att sitta och prata med mig själv och utbrista i herregud, men vafan, shieeet osv. På tal om att lyssna på saker medan en jobbar. Jag ska nog leta upp en broschyr om att testa sig för eventuell hörselnedsättning och lägga på en kollegas bord. Om han inte redan har problem så lär hans öron ju ta rejält med stryk med tanke på den volymen han har på. På tal om störande ljud. Vad fan är det med folk att ha högtalaren på när de sitter och pratar i telefonen ute och vet hen på andra sidan att hen hörs?!!!

Dikt

Det här är ett utkast än så länge på en dikt jag började skriva i somras Jag vet inte riktigt vad den handlar om. Först tänkte jag den bara som en beskrivning av intryck jag fick under torkan och hur jag kände som en känsla av död mitt i allt solsken typ. Den ensamma svanen som ett omen för svårare tider med skördar som går åt helvete p g a torkan. Jag grubblade faktiskt en del på hur fan ska lilla jag "preppa" inför apokalypsen. Jag vet ju inte ens när det jag inte vet hur en ska så ska mogna.  Jag kan inte ens sköta ett paradisträd. 

Sönderbränt ligger gräset

under vissnade syrenbuskar.
Vad du sått har mognat men
ska ligga dött vid sommarens slut.

Molnen hopar sig till mörker
Svanen simmar ensam.
Herren ger och herren tar

Men sedan fick diktjäveln ligga och mogna leva sitt eget liv och bli till något helt annat. Lite mer navelskåderi.


Sönderbränt ligger gräset

under vissnade syrenbuskar.

Vad som såtts mognar men

ska ligga dött vid sommarens slut.

Livets cykel av besvikelser.

Jag har tröttnat på klangen av

brustna strängar, nu lägger jag

undan min defekta båge.

Molnen hopar sig till mörker

Svanen simmar ensam.

Herren ger och herren tar

Jag försöker lova herrens

namn men det tar emot.

Musikikonografi-måndag

Av Pierre Michault 1466. Delvis modifierad.

Dagbok

1/9

Jag funderar på att göra ett
hjärta i vitlera och rista in något fint
Bibelord. Kanske Job 7:5.