Mitt äldsta syskonbarn fick ett spel i julklapp. "Lotti Karotti". Ett turspel som går ut på att en ska flytta små kaniner framåt i ett plastlandskap med en kulle där målet, en stor morot, hägrar. Hur många steg som ska tas avgörs av ett kort som dras. Ibland är det dock en morot på kortet. Då ska deltagaren vrida på moroten i mitten varpå hål uppstår i landskapet och står du där faller du ner och förlorar en av dina kaniner. En kan alltså säga att spelet är lite av en metafor över mitt liv. Jag tycker mig gå framåt men sedan är något eller någon jävel framme och vrider på den där moroten så jag trillar ner i ett hål.
Jag kan dock inte säga att julen varit dålig. Jag har fått umgås med min älskade familj. Lekt med och kramat mina syskonbarn.
