I den slog jag på teven där det visades en film. Den handlade om en man med en tidsmaskin och en kamera. Ingen ny digital variant utan en bökig omständlig artonhundratalsvariant. Han for runt med sin kamera och tidsmaskin och besökte olika epoker. När jag började kolla befann han sig på 1300-talet och hade fått skulden för ett pestutbrott. Han anklagades för att ha bedrivit trolldom. Han var precis på väg att avrättas men klarade sig undan av någon anledning drömmen inte förklarade. Han kom därefter till 1600talets Versailles där han fotograferade Ludvig den fjortonde omgiven av diverse hovfolk.
(Av någon anledning spelades den franske monarken inte av en person utan var en data-animation.)
Sedan hade huvudpersonen målat på fotot och gjort det till en oljemålning. Den var därefter en del av konsthistorien och sedd som en vanlig tavla tills sanningen nu kommit fram. Filmen befann sig berättartekniskt i flera tider. Dels alla epoker mannen åkte till, dels hans egen under sent 1800tal och så nutid. Det var tack vara tekniska möjligheter nu att undersöka tavlan mer noga som det avslöjades att det egentligen var ett foto och hela den märkliga historien rullades upp. Men fanns det mer bilder? Eller hade de förstörts under något av världskrigen? Det blev inget svar på den frågan och jag fick inte se heller hur det gick när han kom till Nordamerika i början på 1700talet. Jag vaknade.
