Dagbok

16/9

Det händer saker i mitt liv som gör att sorgen jag lever med balanseras upp av glädje. Ibland gråter jag för att jag är ledsen ibland gråter jag av lycka. Det har kommit in en person i mitt liv som ger mig anledning att vilja styra upp saker och ting. Hitta nya rutiner. Rensa upp här hemma. Rensa ut saker. Ställa i ordning. Jag som egentligen ogillar att laga mat sitter och letar upp recept att lära mig. Fortfarande kan jag känna att mitt liv aldrig riktigt fått börja. Att jag är kvar i ett evigt nitton år fast jag hittar grå hårstrån och googlar på ord som förklimakteriet. Men jag känner inte samma bitterhet och (själv) hat. Inte samma hopplöshet. Hade jag kunnat trolla hade jag trollat fram en större bostad och mer pengar. En plats att odla på. Jag hade trollat bort arbetsförmedlingen ur mitt liv. 

Men just nu försöker jag göra det bästa av den verklighet jag befinner mig i. Tänka på vad jag har och hur jag kan ta vara på det istället för att haka upp mig på hur jag önskar att det var. När jag tänker så är det också lättare att ta tag i det jag vill och kan förändra. Jag har skapat en ny städrutin, försöker träna med mina hantlar och läsa mer. Jag läser romaner, faktaböcker om allt från modehistoria till hällristningar och böcker om tysk grammatik (som ett komplement till duolingo) Jag läser Bibeln och katekesen. Den senare har ju numer även på tyska. 

Det är inte alltid lätt dock. Förra veckan råkade jag ut för ett bakslag som fick mig att förlora en stor del av det lilla hopp jag ännu har kvar om att jag har en plats på arbetsmarknaden. Det är en lång historia som jag inte vill ta här för det är för invecklat.  Men jag känner mig både förd bakom ljuset och förfördelad på grund av mitt funktionshinder. Nu är jag tillbaka på ruta ett med min handläggare på arbetsförmedlingen. Jag börjar tröttna rejält nu. Hade jag kunnat trolla som sagt.