Se där!

1.

2.

Dagbok

29/7

Jag var hos mamma i helgen. Igår badade vi.  Det hjälpte lite faktiskt mot min ilska. Egentligen tror jag dock inte att jag är arg utan ledsen och orolig. Korna jag brukar hälsa på när jag är ute på promenad i skogen och på ängarna här brukar också lugna mig. I torsdags var jag ute igen. Jag har inte orkat gå dit på ett tag på grund av värmen men nu kände jag att jag måste ut, att det kulle göra mig gått att röra på  mig. Så vid åttatiden på kvällen packade jag ner en vattenflaska och försvarssprej .Vilken förövrigt är en laglig variant. En kombo av larm, sprej och en röd färg som är svår att tvätta bort så ogärningspersonen får springa runt och skämmas.

Knödlar

Knödel som i germknödel är inte bara namnet på en österrikisk efterrätt bestående av en halvbakad klump deg med sylt i och blöt sand ovanpå. Det är också ett ålderdomligt samlingsbegrepp för diverse utväxter på kroppen.

Ex: "Sent om natten kom vi fram till den lilla stugan. Vi knackade på och väntade. Inget svar. Vi försökte igen och inifrån hördes tunga långsamma steg. Så öppnades den knarrande dörren sakta. Vi blev alla förstummade.  Under Skabb Mors näsa växte en knödel stor som ett äpple...…….. Och den fortsatte växa. Till slut täckte den båda näsborrarna den gamla kvinnan tvangs att andas med öppen mun.    Men sedan i januari 1890 blev hon förkyld och med halsen full av slem kvävdes hon. Innan hennes kvarlevor fick läggas i vigd jord skars knödeln bort och slängdes i elden. Annars kunde den bringa olycka över bygden"

Tron på knödlars onda krafter efter döden var länge en väl spridd folktro i mellersta Sverige.  I flera århundraden levde legenden kvar hos allmogen i Dalarna att det var tack vare att knödeln på den sjuttioåriga bergsmansänkan Christina Ersdotters ena blygdläpp skurits bort efter dennas bortgång och slängts i elden. Som det enorma gruvraset i Falun 1687 skedde just vid midsommarens ledighet. Ja kanske var det Herrans nåd. Kanske var det knödelns avlägsnande. Först lär ingen av de som vakat kring dödsbädden velat lyfta på täcke  och kjol för att blotta likets mest privata delar.  Men så kom Mört Maria som var lite eljest fram med kniven i högsta hugg  och sa bestämt att : Här finns int tid för skam!

Och på det viset skulle gruvarbetarnas liv ha räddats.

Dagbok

20/7

Mardröm. Jag är i en stad. Det går inte att lista ut vilken. Det kan vara Wien, Stockholm eller t o m Falun. Det är regnigt och mörkt. Jag går upp för en stentrappa. Eller flera partier av stentrappor som var och en slutar i ett slags platå. Varje gång jag tror att jag är färdig och ska komma ut på en gata så dyker det upp en ny jävla trappfan. Jag vänder om och går neråt men inte heller då tar trapporna slut utan de tycks ständigt föröka sig.

Dagbok

15/7

Sov till kvart i elva. Ingen kyrka idag med andra ord. Jag vilar i värmen medan fläkten jag köpte igår står på en stol bredvid sängen och snurrar och morrar. Det är dags för en kvällspromenad

......
Och kvällspromenad blev det. Korna stod i sin hage och betade. De är fem stycken. Fyra svartvita och en rödvit. Den kallar jag Ginger Spice.

Dagbok

Idag har jag premiärbadat för sommaren. På morgonen vid sjutiden. Hamnviksbadet i Nynäshamn. Jag såg en manet i vattnet. När jag tänker på maneter tänker jag på det där med hur Guds vägar är outgrundliga.

Dagbok

4/7

Igår träffade jag korna igen. De kom fram och hälsade.
Sedan gick de till sitt vattenhål för att släcka törsten.
De har en lugnande effekt på mig. För en stund
släpper all ilska och sorg.

Dagbok

3/7

Skogen kallar på mig. Det är dags för en ny promenad.

Jag drömde att jag var fast i ett trapphus. Hissen var trasig, men det fanns trappor. Tyvärr försvann de när jag gått upp för dem så de gick inte att gå ner i igen. Huset var gammalt säg sekelskiftet 1900 och 

nergånget, Dörrarnas blå färg var avskavd.