Igår på aspergergruppen pratade vi om att notera vad som behövs
göras, att planera och sedan genomföra saker. Vardagens saker. Tvätt, städning, matlagning. Saker som verkar enkla men för oss autister kan bli svårt. Jag vet inte hur jag ska förklara varför men vi kan ex ha svårt att inte planera att göra för mycket som då blir oöverkomligt. Många har svårt med automatisering och tänker hela tiden på vad som görs. Det går liksom inte bara av farten att diska ex. Sådant tar en jävla massa ork från en.
Samtidigt ger det där med ritualiserande mig ett lugn.
Samtidigt ger det där med ritualiserande mig ett lugn.
När jag tvättar håret t ex "måste" jag göra det enligt ett visst schema. Först smeta i schampot. Sedan skölja igenom ett varv. Gnugga runt i håret med schamposkummet som är kvar, skölja två varv, gnugga igen, skölja två varv, gnugga, skölja åtta varv. Det blir som en meditation. Det där rituella är även en del av min städrutin Jag brukar börja med trettio saker. Plocka upp en tröja från golvet, ett. Ställa tillbaka en flaska med nagellack i badrummet, två. Torka en skåpsdörr, tre osv. Efter trettio saker tar jag en paus i säg en kvart. Då gör jag något trevligt som att läsa eller lyssna på musik eller en podcast. Sedan fortsätter jag med tjugofem saker. Paus, sedan tjugo saker osv. Det var ett bra sätt tyckte vår samtalsledare, att jag bakade in ett slags belöningssystem i själva städprocessen.
Vi pratade också om hur ojämn vår energinivå kan vara. Jag kände igen mig. För mig växlar det mellan dagarna. Ena dagen orkar jag med mycket för att sedan nästa dag behöva sova. Som igår mot idag. Praktik, biblioteksbesök och sedan aspergergruppen igår. Sova bort hela dagen idag.
