I det gamla svenska bondesamhället viskades det om de autistiska. Dessa sades vara ett slags väsen som strök kring gårdarna. De var inte farliga per se men kunde däremot bringa både lycka och olycka. I Åhl, Dalarna berättas det att om en gift man fick se en kvinnlig autist efter solnedgången skulle han spotta femton gånger i sin hatt, gå sju varv runt härbrät och därefter rista in en oändlighetssymbol i dörren
till boningshuset. Annars kunde det gå riktigt illa. Fick han däremot se henne i dagsljus betydde det att skörden skulle bli extra bra och hustrun skulle föda en son.
