Dagbok

30/5

I lördags hände det. Jag döptes. Nynäshamns församling hade "drop in dop" och på eftermiddagen promenerade jag iväg i solskenet till den roströda kyrkan som på sin klippa tornar över småstad och vatten, gick upp för trappan, öppnade sedan porten och gick in. Någon anmälan i förväg hade jag inte behövt göra (även om jag ringat in den här dagen ända sedan jag sett drop in dopet annonseras) det var bara att dyka upp och prästen hade dessutom inget långt förhör med mig utan sa istället "Du vet ju vad det handlar om" och efter en liten stunds väntan på att min familj skulle komma dit var det dags. Jag tyckte det blev väldigt bra. Enkelt men ändå högtidligt. Jag kände att Gud var där.

Vi åkte sedan iväg till Lövhagen och fikade jag och familjen. Det blev en riktigt fin dag med en kombination av dop och morsdag-firande. Jag hade köpt blommor till mamma och min storasyster. Svagt gula tagetes. Att det rörde sig om just tagetes hade jag ingen aning om det upplyste mamma mig om. Jag köpte de blommor jag tyckte var fina. Men det var ett bra köp. Den matchade mammas penséer som har inslag av ljusgult och min storasyster hade dessutom inhandlat en nästan likadan tagetes själv så hon måste ha gillat blomman och dess färg.

Nu ska jag strax åka tillbaka till Nynäshamn och mamma. Meningsfull sysselsättning i brist på ett riktigt arbete behöver inte vara något av det offentliga anordnat hittepå. Det kan även vara (läs: är mycket mer meningsfullt) att hjälpa mamma att tvätta. 

Dagbok

 1/5

Vad tusan är det för teknikberoende man bär på när man efter att ha stängt av mobilen i kyrkan strax innan söndagens högmässa börjar, känner det som att nu minsann, nu har man gått "Full Ted". Teknikberoendet blir inte mindre för mig just nu eftersom jag hittat en app där man kan lära sig olika språk. Jag har gått in intensivt nu för att lära mig tyska. Jag behöver göra något som å ena sidan är kravlöst. Det här är en app och nästan som ett spel. Inte en kurs jag ska få betyg i. Samtidigt som jag lär mig något nytt och får känna att jag därmed växer mentalt. Förutom appen tittar jag lite på tyskspråkiga youtubeklipp (allt från ett barnprogram om olika djur till inslag från tyska och österrikiska Efterlyst) och lyssnar på barnens Bibel uppläst på spotify. Det är lättare att sätta sig in i saker som intresserar mig. Vildkatter, järvar, Guds ord. Till exempel.  

Jag experimenterar också med "cold porcelain". Det har ingenting med riktigt porslin att göra utan är ett slags självtorkande "lera" som görs med lim, majsstärkelse, olja (jag använder babyolja) och citron. Jag färgar den med tuschpennor. Har gjort en kylskåpsmagnet bland annat. Den föreställer en tomat. Järv blir nog för svårt att göra. Men vad tufft det hade varit. Järvar de tar för sig av livet de. De backar inte utan sätter hårt mot hårt. Jag hade kunnat titta på min järvkylskåpsmagnet och samlat inspiration och kraft.

På tal om kyrkan och högmässa och sånt. Gökotta. Jag har suttit och tänkt på det ordet. Det låter inte riktigt som någonting riktigt utan mer som något lite suspekt. Som bondpermis. Suspekt är kanske fel ord. Gökotta låter otillåtet och ej sanktionerat fast på ett mer pilsnerfilmaktigt och inte gängvåld och infiltration på känsliga poster sätt. Eller som att man skulle kunna använda ordet i den här meningen 

"Nej nu blev det bara en enda stor gökotta av alltihop."

Järvotta däremot. Det vore någonting det!