27 juli 2021

På tal om pappas

hemsocken. Eller den ena av dem kanske jag ska säga Han bodde ju trots allt några år i Åhl och hade koppling dit både på sin fars och sin mormors sida . Men här är det bilder från Leksand. Ett tjugotal år innan pappa kläcktes dock. Första bilden visar systrarna Lissel. Anna, Elin och Hulda. De två äldsta blev gamla men lilla Hulda hann knappt bli 6 år född i mars 1901 och död i februari 1907.




På den andra bilden syns hela familjen med systrarna Anna, Elin och Hulda, mamma Christina (pappas mormor alltså) pappa Liss-Erik (pappa morfar) och så fastern Liss-Brita (kvinnan i leksandsdräkt)



På tal om henne så har jag fått tag i det här som lär ha tillhört henne.



Hon sjöng inte bara psalmer utan var även byslaktare enligt uppgifter i ett tidningsurklipp om hennes 75års dag.

26 juli 2021

Dagbok

 26/7

Jag och mams har varit i Skåne. Närmare bestämt Ystad. Det är en mycket fin stad. Vi besökte Charlotte Berlins museum,  hälsade på en av mammas vänner, badade i havet, gick på konstmuseet och åkte på Wallander-guidning sittandes på  en gammal brandbil från 1930-talet.





Det blev en riktigt fin resa. Jag var orolig innan för hur det skulle gå. 
Resande kan vara jobbigt för oss autister men det gick bra och vi hann som tur var med våra respektive pendeltåg hem trots att tåget vi åkte mot Stockholm blev försenat. Jag har dessutom gjort saker som för andra kanske känns som självklara men för mig kan vara jobbiga med tanke på mina sociala svårigheter och blyghet. På resan dit så satt några och pratade i ett i ett trots att det var en tyst avdelning. Jag sa till dem och påminde/upplyste dem om vilken vagn de satt i. I Ystad när vi köpte biljetterna till den där Wallanderguidningen blev vi osäkra om det räckte med att visa upp dem i telefonen eller om det krävdes att de skrivits ut. Det senare verkar ju i och för sig konstigt med tanke på allt digitalt hit och dit nuförtiden men det går aldrig att vara säkert. Därför gick vi till turistbyrån och jag frågade om det räckte med att visa biljetten i telefonen. 


Det låter som en bagatell för många men för mig var det som att växa en decimeter i självförtroende. Det kändes även bra för att det var något jag ville göra själv. Inte något jag tvingades till. Jag menar jag kommer fortfarande inte klara av ett arbete där jag måste ha massa runt i kring mig av människor, tjattrande och buller. Stress och att behöva "ta folk" osv. Det finns en anledning till att jag bokade tyst avdelning på både resan till och från Skåne. Jag menar det är bäst att påminna detta för att ingen tror ska inbilla sig att det går att träna bort autism genom att pressa sig och utsätta sig för saker som får en att må dåligt och därmed skadar istället för att stärka en. De här sakerna jag gjorde stärkte mig. Att t ex som för några år sedan arbetsträna i ett kontorslandskap fullt med folk som aldrig höll klaffen gjorde inte det. Jag blev helt utmattad. Ok jag fattar att ett jobb kan vara jobbigt men att vara så utmattad att jag somnade så fort jag lade mig på sängen när jag kom hem kan inte vara bra. De NT-personer jag känner som jobbar heltid orkar ändå med att sköta hem och göra fritidsaktiviteter. Men för mig blev det som att en NT-person skulle tvingas jobba 16h per dag, samt åka i fullsatt kollektivtrafik i ungefär två timmar och i en tillvaro där alla intryck runt om blev dubbelt starka.

Någon som inte bokat tyst avdelningen var en mamma och hennes små barn som satt sig på våra platser på resan hem. Det var ju våra och därför upplyste vi henne om detta. Det var ju tur att hon inte valt tyst avdelning för jag tänkte först fudge tänk om hon bokat dem mittemot utan att tänka sig för.  Det var inte fallet utan hon hade inte någon plats bokad. Varpå jag vänligt tipsade henne om att det kanske inte var den bästa idén att sitta just i denna avdelning med småbarn. Ytterligare ett exempel på hur jag gjort saker som känts enorma för mig men kanske är en bagatell för många andra. I alla fall är det något helt annat det där med att bada i havet mot att bada i viken i nära där mamma bor i Nynäshamn vad gäller temperaturen. Vi stannade med andra ord inte speciellt länge i vattnet.

19 juli 2021

Dagbok

 19/7

Jag drömde att jag hade en dotter som jag skjutsade på en spark i min pappas snöklädda hemsocken. I verkligheten befinner jag mig i romboland och har varken son eller dotter. Någon spark har jag inte heller. Vad gäller det som hänt här i Flempan har jag inte mycket mer att säga än att jag känner både sorg och ilska.

 

Nu åker jag iväg till Skåne några dagar med mams.


17 juli 2021