Dagbok

25/9

 

Katt i kattfotshatt.

Jag har ritat.  

I torsdags förra veckan var jag ute i skogen. Tror ni jag hitta nå svamp då? Nej såklart inte. Drömmen om en sten som var täckt av stora kantareller var tydligen ingen profetia. Men skogens guld var inte mitt huvudsakliga fokus utan toppisar. Chillax aina! Det är inte för egen konsumtion eller försäljning jag letar efter dessa. Jag rensar bort dem. Detta som ett medborgarinitiativ för att försöka hålla Visättra fritt från hippies. 

Jag pysslade lite också.

Kattmyntan jag sådde för ett tag sedan har börjat gro. 

Det sticker upp några tunna strån med små blad. Jag har vävt också. Inte i mammas ram, den var för krånglig eller jag vet liksom inte om jag har satt upp den rätt. Så jag köpte en liten på Ica för en hundring. Egentligen är den för barn men vad tusan jag är nybörjare.

Musikikonografi-måndag

 

Abdullah Buhari - Sazende. 1700-tal.

När du inser att du kommer behöva städa upp det där

 

1500-tals Judith, okänd konstnär, Verona.

Dagbok

4/9

Får sakta lite mer ordning och stil här.
Mamma kom hit i söndags och med sig hade hon en liten minibyrå som jag fyllt med diverse saker så jag kunnat styra upp bättre på mitt pysselbord. I måndags på kvällen kom svågern och hjälpte mig sätta upp en lampa. Det var bra för jag kan ingenting om det där med lampor och el och sladdar. Dessutom når jag knappt upp heller. Men till mina skåp ovanför garderoberna och linneskåpet når jag och på tisdagen rensade jag i ett av dem och ställde i ordning det som blev kvar. För att förbättra ytterligare här skulle jag behöva en ny större bokhylla samt ett nytt nattduksbord eller en liten byrå att ställa bredvid sängen.

Jag har även drömt ännu en gång om att skriva fan fiction. Den här gången var det Barbro och inte Astrid Lindgrens alster som skulle bli tolkat. Det skulle handla om hur en åldrad Loranga i början av september i nådens år 2020 ramlar ner från en stol i köket och bryter benet. Han inser att han inte kommer överleva. Han kan inte röra sig och komma åt vare sig telefonen eller någon form av vätska och hemtjänsten den i stort sett enda kontakt med omvärlden Loranga har, har dragits in till var tredje vecka. Allt han kan göra är att invänta döden och under tiden reflekterar han över sitt liv.