Bekymmer och glädje på samma gång. Försäkringskassan krånglar och jag vet inte varför. Men på arbetsträningen går det bra. Jag är snabb med att registrera gravar. Visar det sig att jag inte bara varit rask utan även noggrann kan jag få levla upp som ungdomarna säger och börja granska andras registreringar och eventuellt godkänna dem. Mer ansvar m. a. o. När jag väl får chansen kan jag vara jävligt duktig. Det behövs så lite. Monotona uppgifter med tydliga instruktioner och en lugn och tyst miljö. Hur svårt ska det vara?
Det enda som skulle kunna anses som problem på arbetet är det sociala. Jag är inte otrevlig eller i konflikt med någon eller så. Bara isolerad. Men det är självvalt. Jag behöver energin det skulle ta att vara social till att kunna sköta hemmet och andra bestyr. Sedan hoppas jag att olika handläggare och andra ansvariga inte ser det som ett större problem.
