På söndagen var vi på haus der Musik och Kunsthistorisches musem. Jag har sett verk av Terbrugghen och av Caravaggio! Vad är det som är så speciellt frågade mamma? Kontrasterna mellan mörker och ljus, svarade jag och att det är liv i bilderna utan att bli rörigt och jobbigt. Att det ser ut som vanliga riktiga människor med alla deras skavanker utan att det blir som karikatyrer. Caravaggios målningar gör sig inte lustig över de lägre samhällsklasserna (såsom Brueghel) han ryggar inte för de skalliga, rynkiga och smutsiga.
Jag har förövrigt gjort en del noteringar om Österrike den lilla tid jag var där. Det är väldigt rent på gatorna där. Folk är inte lika klistrade kring sina mobiler som vi är här i Sverige. De sitter inte heller och pratar högt i dem i kollektivtrafiken eller sitter med läckande hörlurar och stör medpassagerare. Överhuvudtaget är det till min stora förvåning (jag trodde det var vi skandinaver som stod för det lågmälda och att det var mer volym på kontinenten) ganska tyst och lugnt. Som ljudkänslig autist kan jag inte annat än säga att jag trivdes. Vilodagen, dvs söndagen tas på allvar och butikerna är stängda t o m snabbköpen. Religionen är märkbar i samhället. Samtidigt som det finns en hel del sexklubbar och porrbiografer här och där som syns tydligt. Vi ville få mamma att ställa upp på ett foto där hon skulle stå utanför klubben Spartacus och göra tummen upp samtidigt som det skulle se ut som hon gick in. Hon vägrade dock. Toaletterna är konstiga. hålet sitter liksom långt fram och "nummer zwei" hamnar uppe på nån jävla porslinsplatå och ligger och stinker. De använder därför mycket parfymprodukter och luftuppfräschare. VVS-industrin och parfymindustrin är därmed i något slags maskopi med varandra i Österrike.
På måndagen dvs idag åkte vi hem. Jag fastnade i säkerhetskontrollen då något i min väska såg ut som en kniv. Efter att de vänt ut och in på min väska, tittat lite fundersamt på den lilla speldosa jag köpt åt yngsta syskonbarnet på Haus der musik och dessutom svabbat mig efter knark så släppte de mig. De hittade inget, varken droger eller vapen och vad som kan ha gett formen av en kniv har jag ingen aning om. Det enda extra jag hade med mig från Wien var nämnda speldosa, en liten skylt,
tröjor och choklad. Katzenzungen är visserligen avlånga men inte som en kniv. Jag förstår att de måste kolla med tanke på allt jävulskap folk hittar på men lite stött kände jag mig allt. Liksom anklagad för något jag inte gjort. Och det gillar ju ingen att bli. Det är i alla fall skönt att vara hemma även om det var roligt att få komma ut lite och se världen. Jag har ju inte varit utanför Norden på tolv år.
